I Apans öron

Den som bestämmer temat för veckans musiklista, alltså inte jag, fortsätter på den mörka sidan.

Så för att lyfta upp oss riktigt ordentligt har ett dekret kommit från Fröken K att veckans Spotifylistan ska handla om Svårmod.

Och vem är väl jag att säga emot en kvinna som ryckt åt sig sheriffstjärna i Spotifyville.

Så det är väl bara att åka då.

Svårmod

Fyllot och Miss Word – Lars Demian: Sprit, död och vackra fruntimmer. ”Fyllot och Miss World” har allt. Herr Demian tar oss i handen och leder oss ut i nyårsnatten där en alkoholiserad man ramlat i rännstenen ...

Henry Lee – Nick Cave & The Bad Seeds: Nick Cave är ingen munter gosse och han är det sannerligen inte denna gång heller när Henry Lee möter sin skapare. PJ Harey gör också sitt bästa för att sänka låten ner i svårmodets blöta träsk.

Varför Och Varför? - Eva Dahlgren: Alla som kan sin Emil känner igen låten då pigan Lina ojar sig över livets svårigheter och orättvisor. Låtar med tubaspel ska också alltid premieras.

Lonesome Number One – Roy Orbison: Med ord som ”Heartaches hang around and always comeI surely must be lonesome number one” platsar Roy Orbisons cover av Don Gibsons låt med lätthet in på denna lista där nedstämdhetens fana alltid hålls högt.

Hem Till Jul - Mauro Scocco: Scocco fångar här perfekt den känsla som föräldrar kan känna när deras barn flyttar hemifrån. Det borde en glädjens dag och ett tecken på att ens barn utvecklas. Men ofta är det bara djävligt sorgligt när de lämnar boet.

Stolen Car – Bruce Springsteen: Det som börjar så bra med flytt till ett hus med flickvännen slutar med en irrfärd på tomma gator och bara minnen kvar. Just denna version är den längre som finns med Tracks-boxen och som är snäppet vassare än originalet från ”The River”.

Hård Vinter - Ulf Lundell: Låten skrevs i början av 90-talet men är åter bitande aktuell. Tyvärr för man lov att säga. Hela skivan Xavante som låten är hämtad ifrån skulle faktiskt kunna varit skriven 2009.

Creep – Radiohead: Jag har alltid förknippat denna låts titel med Radioheads sångare Thom Yorke, då han just ser creepy ut. Låten är det dock inget äckligt, mer då svårmodig då det inte är mycket som är bra med huvudpersonen.

Å'hej Å'hå – Eldkvarn: Lillebror Carla har fattat pennan och rafsat ihop en historia om dagar då allting går åt helvete och där lindringen finns i burkar blå.

Hurt – Johnny Cash: Vad säger man? En av världens bästa covers där en sliten gammal man gör en låt till sin och sjunger orden så de bränns.

Mareld – Lars Winnerbäck: En dag tröttnade
Winnebäck på kvällspressen och satte sig med gitarren i knät. Resultatet blev ”Mareld” där både journalister, Sverige och livet får sig en känga.

I'm So Lonesome I Could Cry – Elvis Presley: Bara titeln gör ju att den platsar på vilken Svårmodslista som helst. Hank Williams skrev och spelade in låten 1949, Elvis plockade upp den och gjorde den lite mer lättlyssnad på en countryskiva. Och här är vi nu – på Spotify.

På Nära Håll - Kent: Få grupper har gjort så många bra B-sidor som Eskilstunas bästa tillskott till musikscenen. Vad Jocke Berg vill ha sagt? Svårt att säga, men ”På Nära Håll” är väldigt väldigt svårmodig.

Mannish Boy – Muddy Waters: Ingen svårmodslista är ju naturligtvis inte komplett utan en klockren blues som ska skära lite i magen. Och eftersom jag inte är så hemma på blues blir det säkert kort då Muddy Waters får bröla fram ”Mannish Boy”, en låt som för folk i 30-årsåldern väl annars är mest känd för att den var med i en Levi's-reklam i slutet av 80-talet.

Om Black Jim – Thåström: En nutida vemodsmästare som sjunger om en dåtida. Kan det bli mer svårmod? Thåström ägnar här dryga fyra minuter till att sjunga om Dan Anderssons död i cyanidförgiftning på ett hotell i Stockholms stadsdelen Klara 1920.