Här sitter jag som blandning av en fordonselev med sedvanlig tröga penna och en naturare med sanslös prestationsångest inför ett uppsatsprov och detta inför en av årets viktigaste, den som ska bli en grattispost till Malin Kolviken när blir ett år äldre.Jag hade tänkt att dra till med ett väldigt enkelt och väl beprövat kort. Den där Apan målar upp sin bild av vad som hände på festen.
Men efter att suttit en stund, lagt pannan i djupa veck och svurit en stund lade jag ner denna idé.
Inte för att festen, som dagen till ära hade flyttats ut till idyllen Kolvik, på något sätt var tråkig eller trist.
Snarare tvärtom då den bjöd på både fylla, barn, en manodepressiv Apa, god mat o
ch skogstokig fransk bulldog som hette Soja (på bilden).Nej snarare berodde det på att "skribenten" inte var karl nog att komma något roligt att skriva.
Fast å andra sidan varför ska jag hålla på och konstla till det.
Malin vet, eller jag hoppas i alla fall att hon vet, att jag håller henne som en av mina allra bästa och varmaste vänner.
För även om vi kan ryka ihop som åskmolnen hopar sig över våra huvuden kommer vi alltid ut på andra sidan som de bästa vänner igen.
Eller som jag sa till henne för några dagar sedan. "Du är ju som du vet min själsliga och moraliska mentor i livet".
Vad det vad som föranledde dessa svulstiga ord?
Jag stod inför valet av vilken dryck jag skulle köpa för att dricka under helgens fest och jag hade två val ...
Som tur gav hon mig som vanligt det bästa av råd då hon rådde mig att köpa båda dryckerna för att det "inte skulle ta slut"
Sådan är hon, Malin Kolviken. Klok, förståndig och aldrig rädd för att ta viktiga beslut.
Till sist vansinnigt stort grattis och samtidigt ska du med dig en låt som du av någon anledning älskar mest av allt just.
Och bara genom att spela denna låt, som är ett satans påfund, borde ge ett bevis på hur mycket jag tycker om dig ...
