Det blev precis som vanligt när Apan ska sätta ihop en Spotify-lista nu för tiden – Vacklande. Det började i en ände med en tanke om vårliga låt för sedan glida över till en riktig gubbrockfestival för att sedan som en vindflöjel återigen landa i en lite mer vårliga och av varma vindar smekta låtar.
Möjligen beror denna vingliga färd på att vädret tidigare i veckan, när kom på idén til listan, var våraktig och vacker för under de senaste dagarna övergått i senvinterrusk av värsta slag.
I alla fall ska ni få höra låtar om dumma kvinnor, svarta böcker, förföljelse, kärlekens olika stadier, sommarkärlekar hos mormor och om varför tjejer tvunget ska åka utomlands. Så utan vidare förklaring. Vår och Gubbrock i härlig bladning.
Varning För Ras – Lars Winnerbäck: Den här våren trivdes inte alls Lars Winnerbäck med livet. Anledningen stavades som vanligt för oss oskyldiga pojkar att en kvinna hade lämnat honom. Inte heller hade hon den fina smaken att hålla sig hemma med sin nya kärlek utan hon skulle naturligtivs tvunget vara ute och gå med det nya fanskapet. Tyvärr verkar inte Winnerbäck ha hämtat sig ännu då han fortfarande gör en ganska trumpen och sorgsen figur på Södermalms gator.
Haunted – Sinead O'Conner & Shane MacGowan: Kanske lyssnar jag lite för på The Pogues och framför allt deras frontman Shane MacGowan. För även om han är tämligen ojämn är han fullständigt makalös när han gör sådana här grejer. Tillsammans med sitt, efter att ha blivit kickad från The Pogues, nya band The Popes strålar han här samman med Sinead O'Conner och sjunger oss till himlen.
Vårens Ljumma Vind – Perssons Pack: Våren är en lurig tid med sina varmare vindar och längre kvällar. Det är lätt att bli förälskad helt enkelt. Därför kan ”Vårens Ljumma Vind” med versrader som ”Hallå där, har du funnit den stora kärleken eller är det vårens ljumma vind som lurar dig igen.” fungera som en larmklockan. Det kan i alla fall vara en tanke, en tanke som har mycket liten funktion när det smäller till, men ändå.
Streets Of London – Ralph McTell: En låt sönderspelad av hobbytrubadurer under åren. Därför låter vi här upphovsmannen Ralph MacTell framföra visan som handlar om den mörka sidan av Englands huvudstad. En finstämd vandring genom smuts, elände och ensamhet.
Sång För April – Peter LeMarc: Snart är det april och därför låter vi Trollhättans "Soulbrother" sjunga en sång för denna månad. En favorit hos Apan.
Varför Reser Alla Vackra Flickor Utomlands? - Pontus & Amerikanerna: Här ligger två anledningar till att låten är med och lurar. 1) Jag har vackra vänner som är utomlands för tillfället. 2) Pontus & Amerikanerna är en oförtjänt bortglömd grupp från det tidiga glada 90-talet.
Black Books – Nils Lofgren: Nu börjar vi mer och mer komma ifrån vårtemat och rusar istället in i gubbrocksvärlden. Och vi ska göra det med att den största snällisen i The E-Street Band, svenskättlingen Lofgren, ska kvida fram ”Black Books” medan han gör sedvanliga fula och skrattretande miner bakom mikrofonen.
Kommit Hem – Eldkvarn: Han kan inte bara laga mat med magen bar eller dra i sig vit kemiskt pulver. Den gode Plura kan skriva musik också. Här är ytterligare ett exempel på den berättande magi han kan skapa med endast en gitarr, ett papper och en penna. Och ja. Det handlar om kärlek.
Ricky Wants A Man Of Her Own – Bruce Springsteen: Från ”Tracks”, samlingsboxen med outgivet material och det overkligt coola omslaget med i en soffa halvliggande Bruce Springsteen, hämtar vi denna pärla. Pärlan innehåller ett inslag som Apan i allmänhet gillar sanslöst mycket, sång kompat enbart av trummspel. 1.54 in på denna låt får vi ett lysande exempel på vad jag är svag för när Bruce och Max Weinberg ger sig ut på en drygt tio sekunder lång resa tillsammans.
Om Sommaren – Ulf Lundell: Det här är sommar för mig. Starkaste minnet till den här låten är den sena sommarnatt då jag efter ett garderobspass på GG gick genom Margretegärdeparken med denna låt i öron och himlens alla blommdofter i näsborrarna. Just då kunde faktiskt inte livet ha varit mycket bättre.
29 Palms – Robert Plant:Chips Kiesbye hävda en gång i ”Manegen Med Glenn Killing” att han sett Robert Plant på Arlanda International. Sant eller inte. Här är Mr. Plant i alla fall med en låt som är gubbrock när det är som mest gubbrock.
Ska Vi Gå Hem Till Dig – Magnus Uggla: Hur många barn som blivit till efter att denna låt har spelats vill jag egentligen inte ens spekulera i, men ett stort antal måste det vara. Lasse Tennander gjorde den första innan Magnus Uggla tog upp den till sin coverskiva ”Allting Som Ni Kan Göra Kan Jag Göra Bättre” och visade samtidigt att han kan gör lugna och kärleksfulla låtar också.
I Don't Want To Talk About It – Rod Stewart: Varför inte möta våren med en av Rod Stewarts största hits genom tiderna. Visserligen har ”Roddan” inget att göra med låtens uppkomst men sedan han 1975 spelade in den första gången har låten och han gått hand i hand. Och sämre saker kan ju följa en genom livet.
Sanningsdan – Säkert!: Nej nu är det verkligen dags att bryta grabbväldet till förmån för lite bubblig pop från Jämtland. Annika Norlin beskriver en repa ner till centrum i sin gamla hemstad för att möta alla som hade glömt eller försökt glömma. En träffande historia för alla från småstäder.
Helena Och Jag – The Pinks: Den här låten får alltid att tänka på oskyldig kärlek och de där spännande dagar hos mormor i Levene bland alla vackra flickor. En flashback till barndomens kärleksåkturer, de var några stycken kan jag säga. Så tack allihop. Först och främst mormor för alla år men också till Kajsa, Åsa, Anna, Josefin, Jessica och allt vad ni hette där på Vara-slätten.
Sverige – Kent: Vi avslutar med Kents allra mest sommardoftande låt ”Sverige”. Jag är inte helt säker på att en oreserverad hyllning till vårt land men fin är den och det får räcka i dag.
på Stureplan som går till horor på sin lunchrast."
"Bloggprofilen" Katrin Zytomierska och vaknande upp och kom under sin stund i "Vakna Med The Voice"-studion idag på att man tydligen kan besöka världens äldsta yrke även på sin lunch. Och framför allt även om man tillhör Stureplanseliten. Ett uttalande i samma kategori som när Gunde Svan på Expressens fråga några dagar efter jordbävningen på Haiti svarade: "Va? Har det varit en jordbävning?"
Av alla de spel som släppts så här på vårkanten är det ändå God of War goes nya generationen som fyllt mig med störst spänning inför releasen. Spelserien som tidigare enbart funnits till Playstation 2 skulle nu komma till storebrodern i familjen och det skulle naturligtvis bli helt fantastiskt och underbart. Och bra blev det också, väldigt bra till och med. Men en fanastiskt upplevelse kan man inte, hur gärna man än försöker, få det till. Grafiken är som väntat lysande, stundtals blir det blodiga spelet dock lite väl blodigt och den grekiska mytologin har aldrig låtit så här bra ur högtalarna. Så på det tekniska planet finns det inte något att anmärka på. Det finns det däremot vad gäller uppfinningsrikedomen hos folket på Sony Santa Monica som gjort spelserien.
Det nya spelet är, förutom tekniska förbättring, nämligen i stort sett samma spel som God of War II. Du ska återigen ta hämnd på Olympens gudar, något man lyckades ganska bra med förra spelet och därmed borde vara förbi, för att till sist som vanligt ta hand om Big Pappa Biffen himself, Zeus. Låt vara för att man kastat in några nya gudar i leken men annars är det samma vardagsmotståndare i form av benrangel, eldsprutande hundar, sirener och kentaurer som tidigare. Tyvärr tar man även död på dessa varelser som samma sätt som tidigare och därför blir utmaningen tidvis noll och intet. Men trots denna slapphet i påhittighet är ändå God of War III ett oerhört habilt spel som ger många timmar av glädje och är ett av vårens bästa spel.
Battlefield – Bad Company 2
Playstation 3/Xbox 360/Pc
(Dice/Electronic Arts)
Betyg: 3 Herr Nilsson
När det första Bad Company-spelet kom gick jag igång oerhört på singelspelets ovanligt humoristiskt befriande känsla medan multiskjutaren den gången bara var rörig och inte speciellt rolig. Den här gången är det precis tvärtom då svenska Dice denna gång växlat in på ett något trist spår i singelspelet med en högst ordinär handling och en USA-flagge-viftande känsla när våra vänner i Bad Company ska rädda oss från en galen terrorist med, suprise, rysk bakgrund. Så om Bad Company endast varit singelspel hade betyget blivt med tvekan godkänt. Men nu är ju spelet så oerhört mycket mer, som ett lysande multiplayerspel till exempel.
För där förra version var rörig och inte speciellt rolig är årets multiplayer riktigt bra. Inte på samma nivå som motsvarigheterna i Modern Warfare eller Ghost Recon men den har sina fördelar gentemot konkurrenterna. Till exempel är spelet uppbyggt på att man ska använda olika fordon som helikoptrar, pansarvagnar och jeepar för att få framgång. Dessa ingredienser svingar också upp Bad Company 2 till ett bra betyg.
Så var det då dags att gratta två ytterst goda vänner på deras dag.
Nu är det också så lyckligt att både Josefin och Stefan som dagens födelsedagsbarn heter också är unga tu och kan titta ut över det kejsarsdöme vi dödliga kallar Hovslagargatan och de själva kallar sitt när de delar sitt morgonkaffe.
Och just på grund av att 20 Mars är Josefin och Stefans födelsedag är det också av gammal hävd just denna dag som våren kommer till jorden. I år är det extra sant då vårdagjämningen är just idag. Äntligen samverkar med andra ord den gamla folkloren med vetenskapen.
Så det är bara att säga ett stort stort grattis och önska detta vårliga par en lycklig dag då deras släktingar kommer på besök och ska tillbedja dem där de sitter på sin tron av alabaster. Faktum är att världen knappt upplevt ett mer gudomligt par sedan Ramses II och hans Nefertari styrde och ställde i gamla Egypten, även om Josefin själv nog heller blir jämförd med någon ur det svenska kungahuset.
Men nu blir det musik. Och att välja en låt med U2 till detta par är en lika säker spik som Legolas i tredje loppet på Solvalla under början av 80-talet. Och det är väl lika bra att slå på med en dubbel U2.
Först ut är det The Edge som akustiskt kör underbara "Sunday Bloody Sunday" och sedan "Kanten" och Bono som brillerar tillsammans i "Van Diemen's Land" även den helt oelektriskt.
Stort är ett ord som är litet om dessa klipp, något som även kan sägas om mina vänner Josefin och Stefan.
Där ser man. Det som började med en tur till Youtube för jakt efter lämpligt Eldkvarn-klipp att publicera som veckans musikvideo och där till vidhängande kommentar om Pluras nya tur nerför kokainbacken slutade i en fantastisk verison av "Die Mauer" med Thåström.
Men låt oss då avklara det som var den första tanken med denna bloggpost. Den att en av mina största idoler, Per Malte Jonsson, åkte fast med 4 gram kokain på fickan utanför en restaurang i Göteborg. Det var naturligtvis både dumt, korkat och en dikesköring av Guds nåde. Och även om jag fördömer all användning av knark kan jag ändå inte låta bli att känna en viss stolthet över denne man som format mig under åren. Verkligen inte den att han dragit upp vitt pulver i näsan utan att han utan pardon och tvekan gick ut i media, redan dagen efter och utan påtryckningar, för att säga som det var. Kokainet berättar han för övrigt om just nu på "Skavlan". Dumt var det hur som helst men han lindrade ändå, i mina ögon, fallet.
Så låt oss då gå på veckans musikvideo. Det blev ju som bekant inte som jag hade tänkt ursprungligen men mina favoriter släpper jag inte. För istället för Plura får vi nu istället Thåström och hans underbara "Die Mauer" i en avskalad verision från 2008. Och detta och att låten är oerhört förknippad med min student räcker egentligen som motivering för valet.
Utan någon längre förklaring kommer här ett bevis på varför SVT håller på med tv-produktion och Aftonbladet gör tidning och att de båda företaget inte ska byta uppgifter med varandra. Men framför allt är detta klipp ett bevis på varför Aftonbladet ska hålla sig till skrivande journalistik.
Så mina damer och herrar dags för lite skön skol-tv från Arenavägen i Stockholm. Någt annat kan jag tyvärr inte kalla Alfred Holmgrens, som är en lysande skribent, insats på spelgalan i går.
Men vad skådar mitt norra. Är det inte min vän spelredaktören som dyker upp och intevjuas i slutet av klippet. Mannen som på en fråga från ett amerikansk webbtv-team om vilken roll han hade i spel-Sverige blygt svarade: "If you know gaming. You you know me"
Lastbilschaffisen och jägaren Per-Erik Johansson från Mora slåss för rätten att få ta med sig en revolver av kaliber .357, en minst sagt grov sak, ut i skogen när han jagar för att kunna skydda sig mot björn. En fråga som dock inställer sig när man ser bilden på Per-Erik är: Är det egentligen inte björnen som borde få ha skjutvapen om fighten skulle vara schysst?
Visserligen har evenemanget under de senaste åren dragit ut på tiden och svämmar över flera veckor. Men att kalla finalen i svenska melodifestivalen för palejetterna och konfettins största högtidsdag är ändå helt rätt. För idag är det, om vi vill det eller inte, dags för pompa och ståt i Globen och utdelning av en liten fågelskulptur i glas signerat Ernst Billgren.
Så vad vore mer passande att när Apans musiklista gör comeback drämma till med en schlagerlista med låtar som förundrat oss och tjusat oss igenom åren. För det är bara att konstatera. Svenska melodifestivalen har lämnat stora spår i historien, vad vi än anser om evenemanget.
Waterloo – ABBA: Självklart är vi tvunga att inleda med schlagerlåtarnas schlager. Det var liksom i och med denna låt som allting, från till schlager-EM och det svenska musikundret, inleddes på riktigt. Extra plus är det också naturligtvis för gruppens påhitt att ha på sig fullständigt knarkinsprierade dräkter på scenen.
Främling – Carola: Halleluja vad denna 16-åriga tjej tog det svenska folket med storm när hon studsade in på scenen i sin kycklinggula kreation. En storm som inte släppt taget om vårt land ännu och detta trots att hon genom åren sagt och gjort en hel konstiga prylar.
Take Me To Your Heaven – Charlotte Nilsson: Tyvärr hade hon inte så många låtar att möta upp eurosegern 2000 med. Detta bevisades inte minst en kväll på GG då den nykorade mästarinnan uppträdde under 25-30 minuter. Hon inledde med ”Tusen Och en Natt”, petade in ”Take Me To Your Heaven” i mitten på framträdet och avslutade med ”Take Me To Your Heaven” som extranummer. Klar ”Samantha Fox i Hunnebo”-varning på detta kan jag säga.
Jag Ger Mig Inte – Eva Dahlgren: Varken förr eller senare har en artist varit mer öppet visat sin avsky till att ställa upp i melodifestivalen än "Mighty Eva" från Umeå. ”Jag Ger Mig Inte” gav inte ett leeende från artisten från att hon gick på scenen till att hon gick av.
Kärleken Är Evig – Lena Philipsson: En klassisk musikquiz-fråga är: ”Har Per Gessle varit med i melodifestivalen?” Nej säger många självklart. Ja säger det rätta svaret. Detta eftersom han tillsammans med Torgny ”Togga” Söderberg skrivit den låt som blev Lena Ph:s genombrott med en andraplats i festivalen 1986.
Min Kärlekssång Till Dig – Lars Berghagen: Stor kalabalik blev det är Berghagen skulle inledda 1974-års schlagerinsats då sladden till hans gitarr fastnade i något och höll på att sätta stopp för den gänglige sångarens medverkan. Som den store entertainer han nu ändå är drog lite snabbt i sladden gick fram till mikrofonen och sa: ”Jag har fastnat”. Sedan levererade han en av sin största hits genom tiderna. Seger blev dock inte då en viss låt med ABBA drog ett lite längre strå.
När Vindarna Viskar Mitt Namn – Roger Pontare:”Får man se ut hur fan som helst.” Den frågan ställde Robert Gustafsson i ”Manegen Med Glenn Killing” under 90-talet. När man såg Roger Pontare på scenen 2000 blev frågan åter aktuell. Att den sköne norrlänning sedan drog in schmaner och trolltrummor på scenen under uppträdet och sedan vann gjorde bara saken ännu mer surrealistisk. Europa måste i Globen ha undrat om Sverige tappat förståndet helt.
Just Nu – Tomas Ledin: När man gör det här undrar man hur det kunde gå så fel för Tomas Ledin. För medan den tidiga Ledin med ”Just Nu” som en av höjdpunkterna är riktigt bra har det nu under de senaste tiderna (mitten av 90-talet och framåt) med ”(Vad Gör Du Med Mig) Louise” som fullkomliga bottennappet dundrat ner i källaren. Men vi får väl njuta av ”Just Nu” i alla fall.
Växeln Hallå – Janne Lucas: Med guldkedjor tunga som hantlar runt hals och handleder smeka han sig med pianospel in i folkhemmet och ”Vi I Femman”. Nu för tiden jobbar Janne som egentligen heter Persson som pianolärare i Onsala.
Trying To Recall – Marie Lindberg: Historien om hur en skelögd skollärarinnan fick en hel nation (nå ja) att gå banans. Allra mest var det givetvis vår landsända som firade när Marie Lindberg försvarade Bohusläns färger i stora fina melodifestivalen 2007. En helt okej låt är det också.
Dover-Calais – Style:Ernst Hugo Järegård har också reciterat låtens text i ett magiskt framförande i radioprogrammet ”Eldorado” och bara det borde gör att låten är clearad och klar för vad som helst.
Sommar'n Som Aldrig Säger Nej – Malta: Melodifestivalens allra största skandal då de glada herrarna Claes af Geijerstam och Göran Fristorp 1973 hade fräckheten att sjunga ”Din bröst är som svalor som häckar” och detta på allra bästa sändningstid. Folk satte minst sagt kaffe/groggen/saften i halsen denna lördagskväll och moralisterna krävde blod.
Godmorgon – Chips (Sweet 'n' Chips): Det fanns tid då Kicki Danielsson var känd för sin musik och inte rattfyllor och hetsätning av falukorv på behandlingshem. Godmorgon, som hon gör tillsammans Elisabeth Andreasson, är ett lyssande exempel på gamla god schlager av bästa sort.
Upp Över Mina Öron – Orup & Anders Glenmark: I slutet av 80-talet var melodifestivalen inget vidare karriärssteg om redan var het artist. Därför är Orups deltagande 1989 ganska stort. För det var ganska mycket som han, med dundersuccéerna ”Orup” och ”Orup 2” i ryggen, satsade när han ställde sig på Globens scen för apa sig på scen med Anders Glenmark. En andraplats blev det men det blev också startskottet för Orups dalande som artist med en radda ganska svaga album under 90-talets inledning. Kredd ska dock karln ha får exceptionellt uppdragen gitarr under framförandet.
Johnny The Rocker – Magnus Uggla: Det fanns en tid då Magnus Uggla var den störste rebellen inom den etablerade musikeliten som retade och häcklade med klass åt alla håll och kanter. Och därför känns det helt självklart att han var packad när han ställde upp i schlagern. Och trots denna grad av berusning tycker jag att han lyckas ganska bra. Detta tyckte dock inte juryn och såg till att Uggla kom på sista plats. Så kan det gå.
Mest avslappnad stil till melodifestivalen fick dock publiken se ett år efter att Uggla snubblat sig igenom sin låt. Då stod nämligen den gamle haschtomten Kenta Gustafsson på scenen för att sjung sitt bidrag ”Utan Att Fråga”, en insats som kommit att bli klassisk. Klassisk inte så mycket förlåten utan för Kentas uppenbarelse och underbara samspel med programledare Bengt Bedrup. Därför kan jag inte låta bli att ger detta klipp på låten som förutom musik innehåller en t-shirt med texten: ”Try It. You'll Love It – 69.”, en tandlös sångare som hälsar till farmor också innehåller den berömda ordväxling mellan sångare och en före detta alkoholiserad konferencier. Bedrup:”Kenta. Hör du mig? Kenta?” Kenta:”Ja ja hörde dig Benke. Det vet du.” Bedrup: "Kenta har du hämtat det här tycker du, ur det liv du har levt. Ett ganska hårt liv?” Kenta:”Ja jag frågar dig. Har inte du levt hårdare än mig?”
Heavy Rain Playstation 3 (Quantic Dream/Sony) Betyg: 4 Herr Nilsson ”Videospelens framtid.” Så sa en kollega till mig om spelsätt i nya Heavy Rain. Och det är väl bara att instämma att spelet är något nytt inom spelvärlden då kontrollen är väldigt omvälvande i detta PS3-exklusiva spel. För numera går vi inte framåt med en styrspaken och tittar sig omkring med den andra. Styrspakarna används till annat, öppna dörrar, skruva upp burkar, och promenanden görs med en axelknappen. Och för första gången har Sony äntligen fått ett spel som använder handkontrollens rörelsesensorer på mycket bra sätt. Så vad är då Heavy Rains problem? Tempot när vi genom fyra olika karaktärer ska leta reda på en hänsynslös barnmördare är för min smak stundtals alldeles på tok för långsamt och segt med långa och ganska meningslösa monologer som inte för spelet. Det gör dock att Heavy Rain är ett av marknadens snyggaste spel och ett av de spel som allra mest liknar en spelfilm i sin dialog och ”klippning”. Detta är dock också ett av spelets svagaste punkt då det är ofta tv-spel man vill spela och dvd man vill titta på.
Dante's Inferno Xbox 360/Playstation 3/PSP) (Visceral Games/Electronic Arts) Betyg: 3 Herr Nilsson Om Heavy Rain representera det nya sättet videospel står Dante's Inferno sannerligen för det gamla hederliga konceptet med snabba följder av knapptryckningar i ett klassiskt hack 'n' slash-spel. Nu är dock Dante's Inferno med sin 700 år gamla Den Gudomliga Komedin-story betydligt mer intressant än ett dussinspel i genren. Grunden är i alla fall du som spelar ska leda Dante genom helvetets nio kretsar och fram till Beatrice i paradiset. På vägen träffar på alla helvetes mest otäcka varelser som du ska ta hand på enklast möjliga sätt, genom att hacka sönder dem. Rolig idé med att göra ett spel med ett manus som följer en litteraturklassiker. Det som drar ner betyget är att man har sett själva spelandet ett par gånger tidigare, framförallt i God of War. Riktigt bra är det dock även om det som sagt sagt känns väldigt GoW.
Bioshock 2 Xbox 360/Playstation 3/Pc ( Gearbox/2K Games) Betyg: 4 Herr Nilsson Varför ändra ett vinnande koncept. Så har verkligen utvecklarna på ”bakom Bioshock tänkt. För vad är det man har gjort inför släppet av Bioshock 2? I stort sett ingenting och utvecklarna verkligen resonerat som att ”är det en uppföljare så är det”.. Okej för att man denna gång spelar tio år framåt i tiden som en Big Daddy men annars är det nästan exakt samma visa igen. Samma fiender och samma gamla fuktiga Rapture City. Nu gör inte det inte så mycket att vi enbert får nästan försumbara förändringar då spelet fortfarande är lika bra och beroendeframkallande som första gången vi hamnade i Rapture City. Ett superspel som tappar sitt allra högsta betyg på att nytänkande är minimalt. Men bra är det. Ja just det ja. Ett onlineläge har kastats med, men det är numera så pass standard att knappt är värt att nämna.
"Smaka lite, känn hur det känns. Släng i ett lamm, kolla hur det reagerar." Så väljer Mauro Scocco att förklara sin vän Plura Jonsson matlagningsteknik under deras gemensamma köks-tv-projekt.
Igår hade då alltså det senaste matprogrammet på tv, "Mauro & Pluras kök" premiär på TV8. En alldeles underbar liten matlagningspärla där Mauro, och Plura går runt och hackar på varandra som ett gift gammalt par. Mauro i kavaj och Plura i bar överkropp med den svulstiga magen i full frihet.
Att jag tycker detta program är helt fantastiskt är dock lika självklart som att det finns ris i Kina. Detta eftersom kockarna är två av mina största husgudar inom de flesta områden.
Enda felet med programmet är väl att det går i den sanslöst obskyra kanalen TV8 och att inte alla kan få se dessa två herrars framfart framför spisen. Fast handen på hjärtat, speciellt mycket stök vid spisen är det inte. Visserligen lagas det mat men det verkar som om serien kommer att utspela sig över glas med diverse alkoholhaltiga drycker och med musik i massor.
Att det är äkta droppar i glasen märker man inte minst på de eftersnack som programmakarna gjort med Plura på gatan utanför hans lägenhet där Norrköpings stolthet med glasartat blick och lätt sludder ger sin syn på kvällen.
I premiärprogrammet var Lena Philipsson, som inledningsvis blev helt paff inför Pluras mage, och Håkan Hellström som efter en blyg inledning och två vinglas senare tryckte partygasen i botten och förklarade sin kärlek för Plura lagom till tårtan.
Nästa torsdag är det dags igen och då kommer Gustaf Skarsgård och Tova Magnusson-Norling på besök och ska skådespeleri och snusk avhandlas enligt teasern. Ett annan spänningsmoment under blir att se när Plura för första gången lägger magen i maten eller ännu värre fräser den i stekpannan av misstag.
Hejaklacksledare inom lokalpressen finns det gott om. Men frågan är ändå inte om Radio Kalmars Håkan Lönngren tar alla pris i världen.
Det blev precis som vanligt när Apan ska sätta ihop en Spotify-lista nu för tiden – Vacklande.
"Jag har en spaning: Det finns folk som rör sig
Så var det då dags att gratta två ytterst goda vänner på deras dag.
Där ser man.
Utan någon längre förklaring kommer här ett bevis på varför SVT håller på med tv-produktion och Aftonbladet gör tidning och att de båda företaget inte ska byta uppgifter med varandra.
"Jag vill ha en schysst fajt"
Visserligen har evenemanget under de senaste åren dragit ut på tiden och svämmar över flera veckor. Men att kalla finalen i svenska melodifestivalen för palejetterna och konfettins största högtidsdag är ändå helt rätt.
"Smaka lite, känn hur det känns. Släng i ett lamm, kolla hur det reagerar."
