Stormvarning för centrala Uddevalla

Varning för full storm.
Någon annan varning går inte att sätta för kvällen, en kväll då det firas att Dennis J blir 30 år jämna, varken mer eller mindre.

Och inte blir varningen mindre om Apan ska utgå från egna erfarenheter då varje kväll hos Dennis varit sanslöst trevliga men alltid slutat i inte alltför smickrande fyllor.
Denna kväll har också på förhand utlovat crossdressning, ost&kex-bricka samt en liggfest.
Jag kommer kort och gått att ta med mig hjälm och fallskärm till denna tillställning ...

Grattislåten blir en bit med en av de största genierna Sverige har skapat, Thorsten Flinck, en man lika oberäknerlig som briljant. Ett drag han för övrigt delar med kvällens födelsedagsbarn.
Ett annat drag de delar är att båda är två ganska koleriska djävlar som är svårt att inte älska.

Men till sist. Grattis Dennis så ses vi ikväll för en dans med både Bacchus och Amor.
Nu blir det Dan Hylanders "Manuel" tolkad av Thorsten Flinck, en version som var en av de bättre låtarna på hela förra årets Peace & Love-festival.

Veckans citat

"Pelé är den störste"

Pelé är helt säker på sin sak på frågan om vem av Cristiano Ronaldo och Lionel Messi som är världens bäste fotbollsspelare. Och förutom den sanslösa avsaknaden på självdistans är även benägen att hålla med Pelé. Varken Ronaldo (kopian) eller Messi är liksom med i snacket.

Idioti fångad på bild

Jag får be om ursäkt om någon av personerna på bilden inte är inblandad i dagens händelse i Södertälje.
Men på något sätt är dessa personer ändå på något sätt kollektivt ansvariga för att folk i deras klack kastar knallskott och bengaler på domare och publik.
Man gör helt enkelt inte, något som vanligt sunt förnuft hos normalt funtade människor bestämmer.

Jag skiter också i om Södertälje arena inte är tillräckligt säker, vilket är ett helt absurt ord i fotbollsammanhang, om det röda kortet på Bangura var riktigt utdelat eller om hela huvudläktaren visade röven åt AIK-klacken.
Kan man inte ta att resultat och domslut går emot sitt lag ska man kanske inte gå på fotboll, eller ännu heller, inte ens gå utanför dörren.

Jag säger som Percy Nilegård i "Torsk På Tallin": "Ta ni torska, för fan"

Vad det ska bli för påföljd vet jag inte.
3-0 till Syrianska är ju självklart, men sedan är det mer öppet. Poängavdrag, spel inför tomma läktare är alternativ som diskuteras och även dessa känns också okej. Tyvärr känns det dock idag som om ännu hårdare papper med till exempel tvångsnedflyttning ett par steg inte skulle möta några protester från mitt håll.

Visst, detta drabbar ju väldigt många skötsam människor men snart känns det som att AIK någon gång måste få ett riktigt hårt straff för att de till slut på allvar ska ta tag i problemet med sina "supportrar".
I alla fall när det gäller inne på själva arenorna, om dessa knallkorkar pucklar på varandra på en åker utanför Trelleborg eller Skara berör mig noll och intet, men det som sker under matcherna måste ändå klubbarna ställas till svar för, och ställas hårt till svars för.

Det är helt enkelt dags för AIK och dess supportrar att ta tillbaka sin älskade klubb från dessa tokstollar, tokstollar som säkert långt därinne även de har en kärlek för AIK men där vilja och lusten till att slåss och ställa till djävulskap är den primära/primala känslan.

Let The Feast Begin

Tjolahopp. Idag är det påskafton, men inte märks detta på tempo i uppräkningen av påskveckans dagar.

Visserligen blev det detta år 33 något av en vilodag för huvudpersonen då Jesus under denna låg och tog igen sig bakom sitt stenblock, men å andra sidan har detta blivit en desto mer hektiskt dag för de troende som denna bröt sin fasta och högg in på maten.

Påskdagen: Halleluja, fastan är över. Nu ska här frossas.
När nu Jesus hade dött var det under påskdagen dags att se om sig själv lite. Och som vanligt när man gjort uppoffringar ska man ta igen detta med råge och med mängder med mat. Faktum är att i gamla tider var det under påsken som man åt mest och inte, som nu för tiden, i juletid.

Traditionen med att äta ägg påsk kommer av att ägget symboliserar livet och pånyttfödelsen, en symbol som liksom passar som handen i handsken med resten av påskens tema. En annan och mer realpolitisk förklarning de många äggen på borden är helt enkelt att hönorna vid denna tid på året åter börjat att värpa igen och tillgången så att säga var god.

Men självklart ska alla häxor få sig vända även under påskafton och detta är upphovet till den påsktradition som alla barn älskar mest, den med påsksmällare. En tradition som uppkom för att man vill skrämma bort alla från Blåkulla återvändande häxor.

Dagens musikinslag blir äkta paret Mia Marianne & Per Filip, två människor med Jesus i sinnet och guld i strupen.
Sången de ska framföra är "Där Rosor Aldrig Dör", en sång om förtröstan inför döden och livet efteråt.

Och det är nog detta som jag tycker är det mest beundransvärda med kristna, eller rättare sagt religiösa människor i allmänhet, deras obändliga tro på att livet fortsätter efter döden.
Där har vi nog också receptet på varför många blir religiösa, man vill helt enkelt ha en försäkring inför döden om att man kommer att ha det bra.

Ut och piska upp folk med er i Jesu namn

Låt oss alla ha riktigt riktigt tråkigt denna dag och på så sätt leva enligt konsten alla regler i det gamla Sverige.
Vi har nämligen kommit fram till Långfredagen, en dag då Sverige förr i tiden minst sagt stängde ner och alla koncentrerade sig på att minnas hur Jesus dog på korset.

Långfredagen: Förr i tiden var denna dag en ganska våldsam dag då folk gick runt och piskade varandra. Allt detta för att påminnas om Jesu död och lidande på korset.
Inte ens i hemmets "lugna" vrå var man säker då fadern i huset denna dag skulle binda ett knippe nyskuret björkris och aga upp sitt husfolk och familj.

En annan egenhet man gjorde för att minnas Jesus var att lägga ärtor eller stenar i skorna. Späkningen slog även an på maten då många enbart åt kall potatis, gröna ärtor och salt sill, även mjölk var förbjuden.
Nöjesmässigt var även Långfredagen en plåga då biografer och nöjeslokaler enligt lag var stängda och trots att förbudet upphävdes 1973 tog det ett bra tag innan folk vågade gå ut och rulla hatt den dödsdag framför alla.

Så låt oss ta oss till dagens musik val.
En härligt frireligiöst samling människor ska här framför "Det finns djup i Herrens godhet".
Den spelar vi av två anledning:
1) Den är väldigt bra.
2) Den var min farmors favoritpsalm.

Nej, nej, nej, nej, nej, nej ...

... och åter nej.

Så här vill jag att en Liverpool-tröja ska se ut.

Den ska vara röd, ha Carlsberg-tryck på bröstet, eller allra allra helst Candy-tryck och den ska vara av tysk kvalité i form av Adidas.

Första knäcken för min trosuppfattning kom till årets säsong då Carlsbergs fantastiska logga byttes ut mot en tämligen blek Standard Charted dito. Det funkade dock och jag har nu funnit mig till rätta med det.

Men nu måste jag tyvärr sätta ner foten.

Anledningen till detta är att Liverpool nu verkar vara på väg att byta fabrikör av sina matchställ.
Från finfina Adidas till det amerikanska Warrior, ett märke som normalt gör kläder åt Lacrosse- och ishockeylag och som ingen normalt funtad människa utanför USA hört talas om.
Jag tyckte det var illa nog när Gerrard och de andra skuttade runt i Reebook-ställ, men det var ju classy jämfört med detta.

Som plåster på såren ska dock tröjbytet ge Liverpool, som ligger fyra i "sälja-tröjor-per-år"-ligan, den bästa dealen något engelsk fotbollslag haft någonsin, bäst innan är Man U som varje år drar in £23M från Nike. Alltid något, men det kommer att ta tid att vänja ögonen vid denna på förhand ganska vämjeliga syn.

Som tur är har dock Adidas möjlighet att toppa Warriors bud, en möjlighet som ni förstår jag hoppas den tyska jätten tar.

Dagen då Judaskyssen uppfanns

Visserligen var han på väg mot sin död, men frågan är ändå inte om det var under denna dag för nästan 2000 år sedan som Jesus hade det allra mest häktiskt.
Just denna dag ska han nämligen både hinna med att tvätta lärjungarnas fötter, instifta nattvarden, bli kysst på kinden av Judas och sedan avrunda dagen med att själv bli tillfångatagen.

Skärtorsdagen: Skär betyder ren och syftar på att Jesus den kvällen tvättar sina lärjungars fötter.
Det är också denna kväll som Jesus bryter brödet med sina lärjungar och instiftar nattvarden. På skärtorsdagskvällen firas därför alltid en högtidig nattvardsgudstjänst med vita textilier (vitt är glädjens färg i kyrkan) och sex ljus på altaret i stället för de vanliga två. Röda och vita blommor som symboliserar vin och bröd.
I många kyrkor avslutas också gudstjänsten med att man klär av altaret. Blommor, ljus, dukar och allt annat tas bort så att altarskivan är naken inför långfredagens gudstjänst.

Skärtorsdagen var fram till slutet av 1700-talet en helgdag och denna dag ägnades åt försoning, på samma sätt som Jesus gjorde med Judas Iskariot då denne förrådde honom för 30 silverpengar i Getsemane trädgård med en kyss på kinden.
Det är också i kväll som häxorna började sin färd till Blåkulla, en del flygade damer kan alltså enligt folktron ses i skyn i kväll.
Den som låg kvar längst blev "skärtosen".

Men när vi nu haft en liten informationsstund är det äntligen dags för lite andlighet.
Predikant idag är Ulf Lundell som under sin religiösa period gjorde en hel dubbelplattan runt andlighet. Det är också från detta album "Evangeline" som vi hämtar dagens låt "Gå Upp På Klippan", en sång som handlar om att var och en kan få utlopp för sin frälsning på sitt egna sätt.

Tyst dag fylld med svek & flygande häxor

Vägen mot Golgata fortsätter med oförtruten vilja.
Idag, när vi har kommit fram till onsdagen i påskveckan har det också börjat att bli lite mer allvar och action med uselt svek och feghet.

Dymmelonsdagen är dagen då Judas förrådde Jesus och på så sätt satte Messias på det sluttande planet mot döden. Detta är också den dag då påskfriden ska infinna sig, något som förutan påbudet att alla samtal skulle föras viskande även gjorde att man fram till 1571 dämpade kyrkornas klockringningar med en träkläpp (dymmel) denna dag. Dymmel är också ett gammalt ord för stum.
När reformationen svepte genom vårt land ändrade man dock på denna sed då tysta klockor sades medföra vantro.

Men tro inte att det är slut med seder under denna dag med detta, snarare tvärtom.
På dymmelonsdagen skulle också all aska och sopor var undanröjade för att hemmen inte skulle hemsökas av loppar och annan ohyra.
Och kanske det viktigaste göromålet av denna onsdag, förutom att prata . Att släcka alla eldar och stänga spjäl och fönster så att inte häxorna skulle kunna komma in och stjäla kvastar, brödspadar och kaffepannor på sin väg till Blåkulla,
Och i sann "öknamn för sova länge"-anda kan man kalla den som ligger längst kvar i sängen för "dymmeloxen".

Men så ska vi då avrunda posten med en sedvanlig andlig sång.
Denna gång är det basrösten Christer Sjögren som ska förkunna om livet i himlen och att alla svar kommer att finnas innanför pärleporten.

Världens hårdaste samekvinna tar ton

Vår vandring mot Jesu död fortsätter när vi denna gång kommit fram till en ganska harmlös och blek dag i påskveckan.
Men det finns, som kinesen säger, inga dagar i påskveckan som inte är värd att lyfta fram, så nu kör vi.

Vit tisdag: Bakgrunden till namnet är höjt i dunkel. Alternativnamnen för denna dag är svart tisdag, stinnekakedagen eller fläsktisdag. Men alla ni som vill, stryk fettisdagen då detta är ett helt felaktigt begrepp. Denna dag skulle man vakna och tända eld i spisen. Den som lämnade sänghalmen sist den här dagen kallades för "fetgrisen". Bara en sådan sak.

Men vi ska också fortsätta vår musikresa i andlighetens tecken.
Denna gång är det hårdaste samekvinna som funnits som ska ta ton, nämligen Lapp-Lisa som ska sjunga sin hitsingel "Barnatro".

Lapp-Lisa, som för övrigt hette Anna-Lisa Öst lovade Gud att viga sitt liv åt honom sedan hon vid 15 års ålder mirakulöst klarade sig från att drunkna i en sjö.
Lapp-Lisa blev också med åren känd i både Norden och USA och han är en av få artister i världen som förärats med en egen skivetikett, komplett med självporträtt och hela baletten på. Ett faktum som bara det är värt att hylla.

Men nu ska hon allt få sjunga om sin barndoms tro.
Plats i högtalarna, Lapp-Lisa.

Veckans citat

"Lever jag själv är 75 procent ok, 25 mindre bra

Med en kvinna i huset är det tvärtom"

Ulf Lundell levererar nya bittra tankar om parsamheten i låten "Tanker" från akustiska plattan "En Eld I Kväll".

"Min Gud min Gud - Varför har du övergivit mig?"

Det har blivit dags att sparka gång påskveckan (aka dymmelveckan eller stilla veckan), denna vecka som så att säga asfaltera vägen fram till den kristna kyrkans allra viktigaste högtid, påsken.
Detta då det är under påsken som Jesus begår sitt allra största hjältedåd genom att död på korset för våra synders skull.

Den som vill tro på det får göra det och de som inte tror på evangelierna behöver inte gör det heller.
Men även för de klentrogna ska denna bloggföljetong vara något eftersom varje dag också kommer att innehålla lite svängig musik.

Men låt oss börja med att berätta om vägen fram till påsken, en väg där varje dag har ett speciellt namn.
Och eftersom jag missade upplägget igår får det bli två dagar idag och
vi inleder med palmsöndagen

Palmsöndag: Inleder påskveckan och har fått sitt namn av att människorna hälsade Jesus intåg i Jerusalem med palmkvistar. I Sverige ersattes palmkvistarna av sälg och vide. Traditionen att i en palmprocession bära kvistar runt kyrkan har varit försvunnen, men har delvis återinförts.

Blåmåndag: Bakom namnet ligger seden att klä altaret i blått tyg, men det är en något osäker teori, Andra benämningar har att göra med att fastan tog slut denna dag: Fläskmåndag, korvmåndag, svarta måndag, vita måndag, frimåndag, latmåndag, magermåndag, sultenmåndag. Känt är att blåmåndag varit ett begrepp i Tyskland sedan 1600-talet. Extra blåmåndagsfakta är att den som går upp sist denna dag är askfisen.

Men låt oss övergå till lite musik, musik som naturligtvis kommer att ha religiösa förtecken.

Först ut är Freddie Wadlings magiska version av Lina Sandells "Blott En Dag", en visa som tillsammans med Wadlings närhet är så bra att den gör ont.

Piss Off!

Många är de som tröttnat på Arsenals manager Arsene Wenger och hans gnäll/bortförklaringar efter poängförluster.

Men få har tagit tag i ilskan som Kenny Dalglish i Liverpool gjorde efter gårdagens straffdrama på Emirates där Arsenal tog ledning på straffspark i 97:e minuten och Dirk Kuyt räddade Liverpool-poäng i 112:e med ett skott från elvameterspunkten.

Och även om man denna gång kan förstå Wengers känslor, strafftapp med matchens sista spark, ligaguldsdrömmar som flög sig väg och en straff som inte var solklar, stod Liverpools manager upp på ett sätt som hela fotbolls-England längtat efter.

Ten goalless matches and still counting

Det är kanske i dessa dagar en aning svårt att minnas det. Men så här ser Fernando Torres ut när han firar ett eget mål han.

Ja du, Fernando. Du hade det allt bättre förr ...

När Petersson ville vara en Hök

Vi kör, så här precis innan avspark mellan Liverpool och Manchester C, ett snabbt grattis idag till my old compadre, Johan Petersson som idag tar ytterligare ett steg närmare 40, one down - one to go.

Han vet vad jag tycker om honom och därför behöver jag inte ännu en gång vända ut och in på mig själv för att bedyra min kärlek för honom.

Vad jag dock behöver göra är att påminna honom och resten av världen om att våren och sommaren 1991 var det Chesney Hawk som var unge Peterssons allra största stilikon.

Så vi ska nu därför få oss en återblick till hur Johan, och många andra med honom ville se ut under början av 90-talet.
"The One And Only" för övrigt även en tämligen habil one-hit-wonder.

Klart idag: BoxeR kommer inte

Även om jag älskar allt vad videospel heter är jag ändå en smula förundrad över det som kommer att ske i Stockholm på tisdag.

Då ska nämligen världens bästa spelare på "Starcraft II" mötas i en snabbturnering och göra upp om en större summa pengar.
Och det är väl inte tävlingen i säg som jag ställer mig frågan till utan det intresse som tävlingen har skapat i denna del av världen.

Aftonbladet sänder till exempel live på sin webb, och samma tidning var idag ute på Arlanda för att ta emot stjärnorna när de kom.
Ett mottagande som de inte var ensamma om då även ett större antal spelfrälsta även hade gått halvvägs mellan Stockholm och Uppsala för att se sina idoler.

Men megastjärnan "BoxeR" aka Lim Yo Hwan (bilden) kommer inte då en magåkomma stoppat honom, ett besked som möttes av besvikelse bland de församlade på Arlanda International.

Lika tokigt som i spelets stora land Sydkorea var det dock inte, och kommer nog aldrig bli. Där nämligen Starcraft sanslöst stort och de bästa spelarna är verkligen superstjärnor som lever gott på sitt spelande.

Det allra största beviset på att intresset i det asiatiska landet är stort är det faktum att det finns kommentatorer som även det kan leva på att referera från matcherna och turneringar.
Och vad som är allra roligast. De går in för det så det saknar motstycke.

Så här lät det nämligen under en match för ett tag sedan ...

Spelhörnan

Crysis 2

Playstation 3/Xbox 360/Pc
(Crytek/Electronic Arts)
Betyg: 4 Herr Nilsson

Vi ska kasta oss framåt i tiden, närmare bestämt till 2023, och till ett New York som blivit ödelagt av ett fruktansvärt virus. Där ska du, i rollen som det överlevande muskelberget Alcatraz ta dig an en livsfarlig miljö full med bråte, onda soldater och aliens. Din bästa lekkamrat blir den dräkt, som är fullproppade med gadgets, som du fått av den döende Prophet, en karaktär som vi ju även känner från det första spelet.

Det ska med en gång sägas att första intrycket av spelet blev allt annat än bra då jag inte alls kände mig bekväm med varken kontroll eller story. Efter ett tag fann jag mig dock till rätta och ju längre jag spelade, desto mer fast blev jag i detta fasansfullt vackra spel. Dock är jag, även om de är en central del i serien, fortfarande lite skeptisk till alla dessa aliens. Det hade räckt så bra med ”vanliga” soldater som motståndare. Men man kan ju inte få allt och i så fall är Crysis 2 ett spel som räcker och verkligen blir över.

Lego Star Wars III – The Clone wars
Multi

(Lucasarts/Activision)

Betyg: 3 Herr Nilsson

Lucasart och Activision fortsätter på den inslagna vägen med att gestalta Star Wars med hjälp av Lego-figurer. Men även om serien hittills varit en storslagen succé börjar det, i och med släppet av The Clone Wars-delen, nu kännas som om att serien har stannat upp.

Det är visserligen fortfarande ett bra spel men känslan är att formkurvan är på väg att dala. Största anledning till detta är naturligtvis att Lucasart redan gjort spel efter de ”riktiga” filmernas manus och att man denna gång tvingats att rikta in sig på den tämligen fåniga animerade fortsättningen The Clone Wars.

Så en sammanfattning får bli att för en gamla Star Wars-nörd ger inte nya Legospelet speciellt mycket. Men känslan är det säkert en annan för de lite yngre som inte växt upp orginalfilmerna och som därför har ett mer öppet sinne. För ett habilt videospel är det, inget snack om det.

Homefront

Xbox 360/Playstation 3/Pc

(Kaos Studios/THQ)

Betyg: 3 gubbar

Vi fortsätter i gamla upptrampade framtidsspår när vi tar oss fram till år 2025 och ett USA som är invaderat och tyraniserat av nutidens största skurkstat, Nordkorea.

Dock är det inte stortoken Kim Jong Il som står bakom att USA:s frihet är borta. Nej istället är det lill-Jongen, Kim Jong Un som utnyttjat börskriser och epidemirer för att besegra den stora fienden i öster.

Efter detta annorlunda storyuppläget blir dock alltsom vanligt när det gäller skjutspel. Du ska gå längs en hårt snitslad banan, skjuta på allt som rör sig och till sist befriade dit älskade land. Homefront är med andra ord en gammal välsjungen visa som trots att den är bra inte höjer ens puls nämnvärt.

Emma - En markör för en lyckad fest

Så har det då åter blivit dags att sätta grattisskutan i sjön igen och ge sig ut på havet so gemene man kallar "Buon Compleanno"

Anledningen är förstås att allas våran Emma O, detta yrväder och i all välmening fullständigt tokiga fruntimmer just denna dag fyller år och att hon på köpet därmed även också blir en stor och vuxen flicka.

Visserligen är det säkert många som tycker hon blev vuxen samma dag som hennes sockersöta dotter Maj föddes.
Apan är dock en traditionstyngd primat och enligt gammal hävd blir en flicka inte blir vuxen förrän hon uppnår en ålder av 30 år.

En annan sak som är värt att nämna när det gäller Emma är att hon har en mästerlig förmåga att dyka på fester som blir väldigt lyckade och crazy. Samtidigt är min skill på alldeles för mycket på lyset vid samma tillfällen.
Senaste gången våra planeter stod i linje var under två fester hemma hos gästvänlige Dennis J, fester där jag som vanligt blev för mycket på pickalurven medan Emma bara var värdig.

Äh men vad tusan, nu är det dags för lite tunes.
Och eftersom jag vet att Emma är en tjej som uppskattar äldre och bra musik kommer här en riktig pärla från världens två mest samstämmiga röster. Art Garfunkel och Paul Simon.

De ska här inför alla er och 100 000 andra människor i Central Park, New York framföra "The Sound Of Silence", en låt lika vacker och underbar som dagens födelsedagsbarn.

Återigen grattis Emma.

Walk on, with hope in your heart.

För alla mina Tottenham-vänner i världen kommer här en uppmuntran.

Det går att vinna stort hemma mot Real Madrid.

Men då måste man förstås heta Liverpool och spela sina hemmamatcher inför sjungande fans på Anfield ...

Veckans citat

"Bevisningen är för svag"

Målen och klienterna må skifta. Men stjärnadvokaten Leif Silberskys mantra är den samma varje gång. Den här gången är det bevisen mot den 47-åring som just nu står åtalad för att ha haft en sextortyrkammare i en stuga i skogen som är på tok för vaga.

Ett bra orkesterband är tillbaka

Så var det dags för de dystra grabbarna och numera den svenska tjejen i Glasvegas att följa upp sitt debuten med det svåra andra albumet.

Första smakprovet från nykomlingen, Euporia ///Heartbreak\\\ som släpptes i fredags blev Euphoria, Take My Hand", en låt som doftar gammalt hemvant Glasvegassound. Ett faktum som också gör att det hela doftar väldigt bra.

Snygg video är det också.

Fräknar - Den bästa skavanken

Jag gillar fräknar, så är det bara.
Det är något av det sötaste man kan råka ut för.

Speciellt när de sitter på kvinnor av den art som jag ställdes framför i förmiddags under Uddevalla IS tipspromenad.
Hon var genomblöt, hade en världens största mössa, såg ut som prickigkorv i ansiktet och jag älskade varje sekund av det.

Vissa kallar fräknar för en skavank. Jag kallar det för karaktärshöjare.

"Karl-Oskar, jag är sån nu igen"

Med detta klassiska citat "Utvandrarna" drar vi gång aprils bloggande.

Bakgrunden till citatet denna gången är att när jag för två timmar sedan satt och slölyssnade på Itunes så dök Ulf Lundells "Soldat kommer hem".

Ett låtval av Itunes som fick det att knäppa till i mig och slå på strömbrytaren till Lundell-kärleken igen.
Därför har jag nu, efter ett ganska långt uppehåll, de senaste timmarna tokkonsumerat Söders finest och bara åter insett att Ulf Lundell är det bästa Sverige har uppbådat i form av artist. Visserligen i stark stark konkurrens med Plura Jonsson och det är nästan helt omöjligt att skilja förstaplatsen åt Men för att få denna bloggpost att gå ihop låter jag denna dag Ulf Gerhard Lundell vinna, en annan dag är det Per Jonsson som vinner på denna blåsiga plats kallat Berget.

Därför kommer nu detta ganska undanskymda mästerverk som skrevs till "Ship To Bosnia"-projektet och som träffade direkt mig den första gången jag 1996 hörde den på välgörenhetsskivan "Bosnia", som förutom denna magiska historia om en man som kommer hem från kriget även innehåller liveversioner av För Dom Som Älskar", "Stackars Jack" , "Gränsen" och akustiska eposet "Museum".

Men låt oss nu se på videon till "Soldat Kommer Hem" som är ett bevis på att musikvideor inte behöver vara så avancerade för att nå fram.. Här räcker det med en ensam man som sjunger framför en skärm där det rullar bilder från ett krigshärjat Balkan.