It's a death trap, it's a suicide rap

Den 27 januari blir det helt plötsligt allvar med Guitar Hero: World Tour.
Från den dagen kan man nämligen sjunga med könet, slicka strängarna och slå sig fram i Springsteens dunderhit Born To run.

Anledningen är att låten tillsammans med Mr. Lucky Man från kommande albumet Working On A Dream detta datum släpps för nedladdning.
Jag vet inte hur det är med er men jag kommer i alla fall att hänga på nedladdningslåset.
Och äntligen får man en anledning till att lära sig spela Guitar Heros trummor ordentligt. För vem vill inte slå lika hårt på skinnen som Max Weinberg ...?

Till det smäller får vi fortsätta att njuta av bilder som dessa, musik från skrevet när den är som bäst:

Kroppsstjärnornas vilda söndag

I söndags var det alltså dags för det stora testet av musikprodukter till tv-spel då Rockband och Guitar Hero: World Tour skulle ställas mot varandra.

Och eftersom jag är en av de största starstruck-individer som finns kom jag på en lysande idé.

Vilka kan vara mer lämpade att avgöra saker och ting om inte ett gäng elitseriestjärnor?

Sagt och gjort. Jag, tillsammans med en knäskadad målvakt, trollade ihop fem rocksugna spelare från Kropps damlag. Ett gäng som nu tog en paus i uppladdningen inför omstarten av elitserien för att testa de två musikspelen sönder och samman. En landslagstjärna på nio meter blev till och med så uppspelt inför sitt trumspelande att hon slog sönder en hållare till trumpinnarna.

Hur det gick? Ja det får ni veta i ett kommande nummer av Bohusläningen.

En dåres försvarstal

Det har kommit in diverse bitska kommentarer om att bloggen har somnat in och allt var det är. Så är ju naturligtvis inte fallet.

Nej istället har anledning till mitt oerhört långa upphåll på två dagar varit dels dålig inspiration. För ingen gagnas ju av att jag plötsligt skulle börja blogga om min dag rakt upp och ner.
Klockan 08.30 vaknade jag och såg på tv, klockan 11.00 gick jag och tränande, klockan 13.30 hämtade jag lite filmer och spel på Bohusläningen och så vidare. Givetvis skulle mina bloggposter kompletterats med olika sköna skrivfel, som sär skrivningar, faktist, mej, oändliga meningar utan punkt med mera.
Mitt liv har upptagits av annat, visserligen inte med så viktiga saker som till exempel kurser i Publikt skrivande, men i alla fall med recensioner och förberedelser inför recensioner.
Snart är det ju helg också och då brukar ju folk i min närhet bjuda på en aldrig sinnande källa till blogguppslag.

Helgen ja. Det ska bli spännande då jag i kväll ska träffa mina två av mina allra vackraste, bland många andra, vänner, S & S på något av Uddevallas bättre ställen.
Sedan kommer helgen även att bjuda på glöggparty, mer party än glögg där kan jag säga.
Som avrundning kommer även valda delar ur Kropps damlag att besöka Fredsgatan för att slutgiltligen bestämma vilket av Rockband eller Guitar Hero: World Tour som sparkar mest stjärt.

Ni har också i morgondagens edition av Bohusläningen, eller på nätet, att se fram emot en recension av The Refreshments, en konsertupplevelse som tog mig i guppande boogiefart till Raggarland. En udda men ändå rätt bra upplevelse.
Nej nu har jag bloggat alldeles för mycket på det sätt jag hatar länge nog och istället spela Prince of Persia.

Adjö mina Vännneeeerrrrr!!!

Barn - pengaslukande monster

Det är sannerligen andra bullar att vara förälder runt jul i dessa dagar än när man själv att var en lite osnuten lintott.
På min tid sträckte sig önskelistan till att innehålla Big Jim-gubbar, seriealbum, ett och annat hockeyspel eller kanske en bilbana.
Andra tider nu för tiden som sagt och det var nästan så man blev lite matt om nosen när jag idag hörde en mamma till en flicka på sex-sju år berätta vad hennes älskling önskade sig till jul.

Så håll i hatten för här kommer vad en vanlig tjej i åldern sex-sju år vill ha:
- En rosa laptop
- Ett Nintendo Wii
- Ett Nintendo DS
- Guitar Hero
- En Ipod
- En kanin

Lite enkelt räknat blir detta en lagom nota på si så där 7000 sköna kronor och då tror jag inte att barnet var speciellt bortskämt utan mer bara hängde med trenden.

Det är banne mig tur att man inte har barn, i alla fall i det här fallet.
Men det vore fan om min kommande teling har mage att önska sig Guitar Hero eller något annat i spelväg.
Skulle hon/han göra det ska den lilla apa få se på fan och få ett bortskämt Wii Fit uppstoppat där solen sällan lyser.
Ta det som ett löfte.