Ett litet ord på vägen

SUMPRUNKARE: Sumprunkare är en äldre yrkesbeteckning för en person som syresätter fisksumpar genom att skaka dem så att vattnet i dem byts ut.

Rent praktiskt gick det till så att skärgårdsfiskare som seglat till en stad för att sälja sin fångst förvarade den i sumpar som var bundna under båtarna. Sumprunkarna fick sedan gå dit på nätterna och gunga båtarna fram och tillbaka för att friskt vatten skulle strömma i sumparna och hålla fångsten vid liv. Det kan också nämnas att yrket hade ytterst låg status och var inget man talade högt om på tiden då det begav sig.

Idag används ordet sumprunkare ofta som ett skällsord.

Ordet sumprunkare används bland annat av Kapten Haddock i Tintinalbumet Koks i lasten. Och bara att Haddock har använt ordet är större än störst.

För alla ord som sagts av en herre som kört med det oerhört anvädbara Pyroman-apa är värda att hylla.

Pyroman-apa, vad säger man?

Världklass.

Som avslutning är det väl bara konstatera att man inte trodde att det gick att tjäna ihop till livets torft med gamla fina okvädningsordet sumprunkare.

Om det går/gick att försörja sig på ord som, krake, usling, latbuk, jubelidiot, bålnöt eller lortpadda ska jag låta vara osagt. Men andra roliga ord är det lika fullt.

Ett litet ord på vägen

HÖGMOD: (grekiskans hybris) innebär en alltför stor självuppskattning och självhävdelse, motsatsen till ödmjukhet (eller som ödmjukhetens gudinna själv kallar det, Fröken K-tillståndet).

Högmod betraktas i många kulturer som någonting klandervärt. I antikens Grekland straffade gudinnan Nemesis sådana självhävdande handlingar som gick över gränsen för det rätta måttet, det passande.
Alla de stora abrahamistiska religionerna, det vill säga judendom, kristendom och islam, ser högmodet som ett moraliskt tillkortakommande, en synd mot gudomliga förväntningar på människan. Inom romersk-katolska kyrkan räknas högmod som en av de sju dödsynderna.
Synden förknippas av någon anledningen med färgen violett och en häst eller påfågel.

Det är ju visserligen ett par dagar försent med ett ord på vägen.
Men herregud, jag är ju Apan på Berget och gör därför lite som jag vill. Samtidigt har jag av "människor", viljelösa varelser skulle jag mer vilja kalla dem, blivit anklagad för att vara definitionen av högmod och därför passar det ju utmärkt att jag lägger in denna post lite för sent.
Men vid sidan av undertecknad finns det ju en hel del sköna juveler som gett utlopp för inte helt nyttig självuppskattning. För högmod är en ganska rolig sida av människor.
Ta till exempel alltid återkommande Maradona med alla sina uttalande om hur förträfflig han är. Roms kejsare älskade att bygga statyer av sig själva och brände ner städer när det inte passade.

Störst konkurrent till Apan om titeln "Mest högmodiga person" måste nog ändå vara Nordkoreas lilla diktator Kim Jong-Il.
För kan man annat än älska en kille som säger sig själv ha lyckats med elva hole-in-ones under sin första golfrunda och att han är världens störste poet.
Nä. Jag tänkte väl det.

Ett litet ord på vägen

SERVITUT: Servitut är en juridisk term som används för att beskriva hur en fastighetsägare som behöver använda någon annans mark eller liknande för att bättre kunna använda sin egen fastighet kan få rätt till detta genom ett avtal, ett så kallat servitut.

Exempel på sådant servitut kan vara tillfartsvägen till en fastighet över någon annans mark eller att man delar brunn.

Servitut kan skaffas på tre sätt.

* Genom skriftliga avtal enligt bestämmelser i 14 kap Jordabalken

* Vid lantmäteriförrättning enligt fastighetsbildningslagen

* Genom expropriation enligt expropriationslagen.

Valet av veckans ord har tillkommit efter hårdnackad lobbyverksamhet från en av mina vänner som tycker att ordet är det roligaste som finns i ordlistan.

Visserligen kan även jag tycka att ordet är lite roligt i all sin torrhet. Men mest glädje har jag dock av begreppet när jag med ett egenutnämnt servitut knallar förbi Ströbys gamla hus vid Norra Kyrkogården på vägen hem från krogen samtidigt som jag balanserar en kebab med mos i famnen.

Ett litet ord på vägen

KLYVARBOM: En klyvarbom är den bom på ett fartyg som löper från förstäven och framåt.
Bommen används för att sätta en klyvare (ett slags försegel) som således kan få en större yta än om klyvarbom inte fanns.

Klyvarbom är inte bara användbart inom segling utan är även sammansatta bokstäver som tillsammans bildar ett mycket roligt ord som släpper iväg fantasin på en lång resa.
I alla fall i min konstiga värld.