Spelhörnan

I dessa extremt knappra speltider anser jag det vara dags för att slänga upp ett nytt segment på Berget - recensioner av det som gemene man kallar tv-spel.

Först ut är Prince Of Persias intåg på nya generationen.

Prince Of Persia

Xbox 360, Playstation 3, Pc

(Ubisoft)

Betyg: 2 Herr Nilsson

Många var vi som exalterade väntade på att den persiske prinsen skulle anlända till den fräsch generationen av konsoler.

Och lika många var vi som tyvärr blev besvikna.

För även om spelet visserligen är bra och snyggt ihopsatt och att det rent tekniskt egentligen inte finns något att anmärka på finns där dirket från början en otäck känsla som kryper i en hela tiden. En känsla om att detta nog inte är så bra.

Och den enklaste förklarningen till de otäcka känslorna kan förklaras med Ubisoft-studions märkbara lathet när det gäller att ge sina spelare lite variation.

Själva banornas konstruktion där det som vanligt gäller att klättra, hoppa, springa på väggar för att ta sig fram ger visserligen en viss utmaning. Men när det gäller stridsscenerna mot diverse otydliga monster blir det värre med inspirationen.

De första boss-fighterna går väl men när man gjort femte, sjätte nästan liknade strider börjar det liksom ta emot.

Man kommer helt enkelt på att det förmodligen inte kommer vara i boss-striderna som Prince Of Persia kommer ge någon större variation. En känsla som bekräftas efter ytterligare exakt samma strider.

Prince Of Persia, eller Prince Of Persia 4 som är den officiella titeln är, skulle kunnat vara ett riktigt dunderlir som höjt spelserien till de allra högsta nivåerna i spelhistorier.

Tyvärr stoppas flygturen uppåt av spelutvecklarna som av någon outgrundlig anledningen sett till att allt blir en enda lång gäspfestival och upprepning av vad man har gjort tidigare i spelet.

Trist är väl ett ord som sammanfattar resultatet av mina intryck.

En dåres försvarstal

Det har kommit in diverse bitska kommentarer om att bloggen har somnat in och allt var det är. Så är ju naturligtvis inte fallet.

Nej istället har anledning till mitt oerhört långa upphåll på två dagar varit dels dålig inspiration. För ingen gagnas ju av att jag plötsligt skulle börja blogga om min dag rakt upp och ner.
Klockan 08.30 vaknade jag och såg på tv, klockan 11.00 gick jag och tränande, klockan 13.30 hämtade jag lite filmer och spel på Bohusläningen och så vidare. Givetvis skulle mina bloggposter kompletterats med olika sköna skrivfel, som sär skrivningar, faktist, mej, oändliga meningar utan punkt med mera.
Mitt liv har upptagits av annat, visserligen inte med så viktiga saker som till exempel kurser i Publikt skrivande, men i alla fall med recensioner och förberedelser inför recensioner.
Snart är det ju helg också och då brukar ju folk i min närhet bjuda på en aldrig sinnande källa till blogguppslag.

Helgen ja. Det ska bli spännande då jag i kväll ska träffa mina två av mina allra vackraste, bland många andra, vänner, S & S på något av Uddevallas bättre ställen.
Sedan kommer helgen även att bjuda på glöggparty, mer party än glögg där kan jag säga.
Som avrundning kommer även valda delar ur Kropps damlag att besöka Fredsgatan för att slutgiltligen bestämma vilket av Rockband eller Guitar Hero: World Tour som sparkar mest stjärt.

Ni har också i morgondagens edition av Bohusläningen, eller på nätet, att se fram emot en recension av The Refreshments, en konsertupplevelse som tog mig i guppande boogiefart till Raggarland. En udda men ändå rätt bra upplevelse.
Nej nu har jag bloggat alldeles för mycket på det sätt jag hatar länge nog och istället spela Prince of Persia.

Adjö mina Vännneeeerrrrr!!!