Lite allsång till tårtan?

När nu min kanske allra bästa vän idag har blivit ett år äldre hade jag planerat för en riktig klang och jubel-föreställning här på Berget.

Men då Peter Ottsjö är en man som vid sina nyktra vätskor är en ganska timid tillbakadragen varelse och då mitt huvud för tillfället är fullproppat med jobbskatteavdrag, expansionsfonder, fåmansbolag och en massa annat som bara skulle tråka ut er blir det ett kort grattis till denna idag 34-årige man.

När det fylls ska det ju vara musik och vad är då bättre än att lyssna till när Peter Apelgren sjunger landsplågan "Bor Du Kvar Hos Morsan Din Ännu".

Skol-TV - Live & Kicking From Arenavägen

Utan någon längre förklaring kommer här ett bevis på varför SVT håller på med tv-produktion och Aftonbladet gör tidning och att de båda företaget inte ska byta uppgifter med varandra.
Men framför allt är detta klipp ett bevis på varför Aftonbladet ska hålla sig till skrivande journalistik.

Så mina damer och herrar dags för lite skön skol-tv från Arenavägen i Stockholm.
Någt annat kan jag tyvärr inte kalla Alfred Holmgrens, som är en lysande skribent, insats på spelgalan i går.

Men vad skådar mitt norra. Är det inte min vän spelredaktören som dyker upp och intevjuas i slutet av klippet. Mannen som på en fråga från ett amerikansk webbtv-team om vilken roll han hade i spel-Sverige blygt svarade:
"If you know gaming. You you know me"

En man med många ursprung

Det var en gång en fotbollsplan i den lilla västgötska idyllen Larv som en tidig vårdag 1994 skulle stå för underlaget till en träningsmatch mellan Uddevalla IS och Skoftebyn.
Apan skulle spela i anfallet och dagen till ära hade han en ny anfallspartner och tänkte därför:
"Jaha. Ytterligare en kille som Håkan på ungdomssidan har hämtat från I17:s flyktingsluss och som ska spela med oss ett tag. Det kan ju bli kul även om jag förmodligen inte kommer att umgås med honom speciellt mycket."
Hur matchen slutade kommer jag inte ihåg men jag minns att den nye anfallaren gjorde ett mål och sedan för evigt blev förpassade till en högerbacksposition och inte gjorde så många mål mer. Han hade en boll in borta mot Torp, i en match där Apan petade in bollen sex gånger, men fick det bortdömt för offside eller ruff.

Men som sammanfattning kan man säga att jag hade gruvligt fel i mina tankar.
För även om det surrat en hel del rykten om denne halvitalienare ursprung genom åren, en av hans flickvänner trodde till exempel länge att han var från Indien, var han inte hämtad från I17 utan från Basunvägen.
Fel hade jag också vad gäller umgänget då jag har umgåtts sanslöst mycket mer med honom än jag gissade den där vårdagen 1994.

För är det någon som jag delat min tid med alltsedan 1994 är det just Carl Peter Bruno Ottsjö. Både på fotbollsplanen, tidningsredaktioner, krogen, tv-spelssittningar och allehanda stolleprov. Inte ens hans idé om att flytta till Stockholm och bli förändrad har hindrat detta då vi tackat Microsoft och Sonys onlinelösningar för fortsatt gemenskap i diverse spelsammanhang, sammanhang som oftast slutat med att undertecknad avgått med segern.

Sedan dess har det blivit en hel del kapitel i vår gemensamma bok och de är allt för många för att ens försöka tas upp här med rättvis och därför väljer det mest talande och konstiga:
- Stocken (midsommar någon gång under 90-talets slut) Spelredaktören och Apan bestämmer sig för att hylla den svenska sommaren på allra bästa sätt. Med en flaska Bacardi Limon och stundtals spritt språngande nakna.

Tyvärr kommer vi inte att få se honom mer i Uddevalla och detta eftersom han under en tung nyårsdag sa följande ord:

- Nej detta var allt sista gången jag ger något till Uddevalla. Jag har gett så mycket till den här staden och dess invånare att det nu får vara bra. Visst, jag kanske kommer att komma hit någon mer gång men då blir det utan att lägga två strå i kors och fest kommer jag definitivt inte att gå på ..."

Så nu vet vi det och alla vi som var i folkdansgilletstuga på nyårsafton 2009 var alltså de sista levande människorna som fick se Peter festa och ha kul i Uddevalla,

Så till sist återstår väl bara att gratta pepparkornsögat Peter Ottsjö och samtidigt tack honom för att han finns och har funnits under livets alla toppar och dalar.
För trots alla de oerhört låga meningar som utväxlas i stort sett varje dag mellan oss och som många gånger fått ett stort antal människor att undra om vi ens tål varandra är det min stora ära att få säga grattis.

Men nu kör vi två videojävlar och vi gör det först med ett av svensk humorhistorias största ögonblick. När de koleanska adoptivpälonen gästade radiokanalen Nile City, en sekvens vi har tittat på, skrattar läppen av oss till. och inte minst citerat sönder och samman.

Klipp nummer två är en ännu större klassiker i vår vänskap, "Fucking Åmål". Lukas Moodyssons mästerverk som vi tillsammans med annan referenshumorhjälte Robert A sett alldeles för många gånger. Bo Lyckman är med, bara en sådan sak.

Veckans musikvideo

"Han säger sig en gång ha sett Robert Plant på Arlanda International."
Så låter en känd strof ur "I Manegen Med Glenn Killing", och är därmed en alldeles lysande hållpunkt i svensk humorunderhållning.
Men det är inte därför som Apan denna vecka har valt en låt med gamle räven från Led Zeppelin, Robert Plant.

Nej anledningen stavas istället min största källa till gubbrock, "Spelredaktören från Stockholm", som under sitt jul- och nyårsbesök i Uddevalla som vanligt proppat oss okunniga bönder fulla med musik.

För om det är något som Spelredaktören är duktig på så är det enligt honom själv att tipsa om bra musik och han är, återigen enligt eget tycke, den största enskilda källan till att hans vänner lyssnar på godtagbar musik.
Största källa är han kanske inte men det går ändå inte att komma ifrån att han rätt ofta har sunda värderingar om vad som kan kallas för god musik.

Och det är här som Robert Plant och "29 Palms" kommer in.
Den finns nämligen med på den spotifylista som den gode redaktören på eget bevåg satte sig och skapade med orden "Så du får något vettigt att lyssna på till jag kommer nästa gång."

Och visst det är väl bara att köra då, speciellt med denna låt som andas Tom Petty och bilkörning på någon rak highway i sommarljus. Och sämre kan det ju vara.

Att hänga på låset

Vapen är laddade, adrenalinet pumpar för fullt.

Nu kör vi!

Klockan 00.00 i natt går embargot ut för att få spela Resident Evil 5 online.

Klockan 00.01 går Spelredaktören och Apan in för springa igenom spelet tillsammans.

Det är ingenting sjukt med detta utan bara ett stort bevis på vilken fokusering vi har för tv-spel.

Att vi sedan inte kommer att ha något större kärlek för varandra under de kommande timmarna är en annan sak.

Men som sagt. Klockan 00.01 sätter den gemensamma skjutfesten och vi kommer banne mig inte sluta förrän alla infekterade varelser kommer att vara dödade och krutröken har lagt sig.

Det här kommer att bli kul.

Män som vän

Grabbarna i Killinggänget har tagit greppet om manlig vänskap både en och två gånger i "Nile City" och "Ben och Gunnar - En liten film om manlig vänskap" men det är en intressant företeelse som kan var så mycket.

Det kan till exempel vara ett grabbgäng som dricker sig redlösa varje fredag-lördag och sedan en gång om året åker till Thailand med sina tribaltatueringar och kommer hem med likadana halsband.
Det kan också vara att man börjar åka längdskidor och slutar med att man helt plötsligt har en gamla före detta jugoslavisk skidskytt hemma i hallen som vallar ens skidor.

Eller så kan det gestalta sig som för undertecknad då han tillsammans med Spelredaktören i ren tristess bestämde sig för att åter spela igenom Gears of War 2 i co-läget, ett spelläge vars grundtanke är att man ska hjälpas åt och inte köra sina egna race.

Men istället för kramar och stöttande ord blev det tre över nätet stenhårda och kvällslånga sittningar som förutom gaming som vanligt även innehöll låg humor, skvaller och inte minst stora mängder med okvädningsord till den andre.
Speciellt populärt var det att så fort någon dog berätta via headsetet hur otroligt dålig den andre var och hur otroligt tråkigt och enahanda det kunde vara att spela med någon som på sin höjd är en tv-spelsmedelmåtta. Själva var vi båda Guds gåva till spelvärlden.
Hur som helst sprang vi igenom hela härligheten och ser nu fram emot nya "utmaningar" kommande helg.

Då är det Resident Evil 5 som står på programmet och med tanke på att detta spel i än högre grad går ut på samarbete vågar jag faktiskt inte ens tänka på hur det kommer att se ut.
Förmodligen blir det väl något likande som förra helgen och jag kan knappt hålla mig tills jag återigen får berätta hur illa jag tycker Spelredaktören hanterar en handkontroll.

Våran "ovänskap" skulle säkert kunna sysselsätta hjärnskrynklare i veckor och skulle man spela in våra samtal och sedan spela upp för okända människor skulle de säkerligen inte gissa på att vi är speciellt goda vänner.
Det är för övrigt en gissning goda vänner till oss båda också missar då de förfäras över vår samtalston och undrar om vi kommit ihop oss om något.
Anledning kan ibland var lite olika men svaret är alltid det samma på ovänskapsfrågan: "Vi är inte ett dugg ovänner".

Så roligt har vi det när vi umgås. Hur har ni det?