Domen över Christmas Day

Så ska då domen fällas över Juldagen 2010.

Och faktum är att det mot förmodan blev en ganska trevlig afton på Mortens.

Men visst var det mycket som var precis som vanligt.
För visst blev vissa av mina vänner som vanligt lite för fulla och drattade på arslet på Pingvin.
Och visst träffade man på en hel radda med cockteasers som inte hade något annat mål än att just locka.
Och vissa talade några vännerna som vanligt med alltför stora bokstäver.
Och visst bytte vissa nummer med bekanta till mina gamla elever och visst iklädde sig vissa som vanligt rollen som sommarkatt åt en förälskelse med lika stor framtid som en snögubbe i juni.

Den sista betraktelsen kommer jag att få fan för men sanningen måste tyvärr fram på ett eller annat sätt.
Jag vill också säga att inte är något fel på denna hänförelse, bara att den är oerhört meningslös och att den kommer att mynna ut i tomhet.

Själv var Apan ett unikum av glädje och inte minst av berusning.
Ett bevis på hans glädje (berusning) var att han framåt småtimmarna dansade och sjöng som om livet hängde på det till Gyllene Tiders "Ljudet Av Ett Annat Hjärta". En markör så god som någon att han är bra i gardinerna.

Han är också oerhört glad över att fått träffa på Uddevallas vackraste syskonpar och han är sanslöst nöjd över att få känna en av dessa syskon i hans tycke väldigt bra. Tack medicinekandidaten och vi borde träffas mer.

Av någon anledning kom jag att tänka på Mighty Eva Dahlgren när jag skrev dessa sista ord ...

Allmänhetens åkning

I går var det alltså Juldagen, en dag då all världens hysterimätare slår i bott och ber om att få bli utbytta under Annandagen. Det är också en högtid som får dagarna innan jul i Mammons vidrigaste tempel, Torp, att framstå som avslappnade.

Gårdagen var sannerligen inget undantag med kompisar som trotsade både feber och halsfluss för att gå på lokal.

Och med att gå på lokal en juldag innebär att man tvingas gå upp vid samma tid som mjölkerskorna för att förbereda sig och sedan gå ut när det gamla Bonde-Sverige drack sitt eftermiddagskaffe.

Detta är regler som är så självklara att någon efterforskning om hur årets tryck på krogdörrarna är inte ens kan tänkas i de allra mest nitiska juldagemänniskors sinne.

Men nu för att gå på Juldagen 2008.

Uppstigning som sagt var innan tuppen gol för att akutstäda lägenheten, dock med värdefull hjälp av mamma.

Anledningen till denna hast var att man först kvällen innan fick reda på att det var på Fredsgatan som förvärmningen skulle hållas.

Gästerna intog stugan strax efter 17.00 för att sedan effektivdricka i en och halv timma innan de första oroliga trupperna gjorde sig klara för att rulla ner på staden strax innan klockan 19.00.

Själv blev man motvilligt utsläppad ur sin lägenhet för att som man sa "kunna köa vid 20-draget". För att vi skulle få köa var liksom självklart, det var ju Juldag.

Och visst var det Juldag, men något vidare drag i dörren var det inte. Varken när de första ivriga gästerna kom ner eller när vi andra anledde.

Inte klockan nio heller för den del, Halv tio började det tjockna och då hade undertecknad redan börjat att tröttna på Mortens inredning och dess gäster.

Så hur är det nu att gå ut en juldag då?

Ja du. Som en lönelördag fast oändligt mer stasat och framförallt med en betydligt längre arbetstid då solen knappt gått ner när man äntar nöjespalatsen.

Men framförallt är det en dag då kreti och pleti, djupa som grunda, hantverkare som välutbildade kan få samlas och dricka sig tillbaka till apastadiet. Det är kort och gott för att använda det intelligenta språk som används i ishallar, Allmänhetens åkning.

Men visst träffar man på en hel del människor som man gärna springer på om och om igen.

Bland annat satt den yngre upplagan av Bröderna Mexico (Andreas och Marcus Sundberg) och drack drinkar. En duo som mer än gärna grävde ner sig i ämnet "gamla ikoner inom Uddevalla-idrotten". Och i en sådan pratstund är det mycket svårt att inte komma in på Olle Wallin, den kanske störste bohem som befolkat målet i Oddevold.

Lovar att återkomma med ett helt inlägg om Wallins Olle vid ett senare tillfälle.

En kul pratstund var det hur som helst.

Detta uppvägde dock inte alla trista samtal på ämnet "Fan vad det var länge sedan vi sågs. Varför ses vi inte oftare?"

En fråga med ett lika självklart svar som medicin.

- Ja du eftersom du sitter hemma i din villa med fru och barn och aldrig roar dig på annat sätt än med parmiddagar är det nästan lögn i fan att träffa dig. Men du utvidgar ditt uteliv till mer än att bara supa dig dyngrak på juldagen eller en afterwork så ska du se att chansen till att springa på mig ökar med många många procent.

- Eller varför inte bara ringa till mig om det nu är så viktigt.

Till tolv höll jag ut och sedan var det dags för en mycket välbehövlig matbit som en del i uppladdningen till Boxing Day i England på annandagen.