"Ursäkta Kropps, skulle jag kunna få beställa en kvalplats?"

Vi tar väl och säger så här Kropps.

Ni tar och vinner den matchen borta mot AvestaBrovallen och så kan vi andra se fram emot minst ett kval efter att elitserien är färdigspelad.

Visserligen är det "bara" ett kval för att slippa nedflyttning men det är ändå den absolut största bedrift ett damlag någonsin gjort i Bohuslän/Dal. Klart större än den som Kropps själva gjorde förra säsongen de vann division 1.

Man har också gjort det under en höst/vinter där man fått sin förstemålvakt korsbandskadad och borta för säsongen redan innan EM-uppehållet, haft ett kantspel som hållit minst sagt tveksam elitserieklass och stundtals mycket torftigt anfallsspel.

Faktum är att truppen med lite god vilja, i alla fall hittills, endast innehåller fyra-fem spelare av god elitserieklass.

Och det ska med en gång sägas att jag personligen innan säsongen var väldigt orolig för hur detta skulle gå.

Men även om man ställt upp med väldigt tunn trupp har tränaren Magnus Lindqvist, även han starkt ifrågasatt av en del spelare i hans gamla lag Önnered, tillsammans med sidekicken Ulf "Grini" Åsenfors fått alla spelare att tro på det man gjort. Det måste man ge duon och lyfta på hatten åt.

Och tron kan ju som bekant försätta de största av berg, vilket verkligen har varit fallet vad gäller Kropps damlag anno 2008/09.

Att det förmodligen "bara" blir kval kan också ses som om en garanti att det även blir nytt kontrakt för Kropps finest.

För tradtionen säger att om man bara tar sig till kval brukar det per automatik betyda att man klarar sig kvar. Detta eftersom det verkar vara svårare för ett divison 1-lag på damsidan att slå ut ett elitserielag än det är för SAAB att gå med vinst.

Allt sedan säsong 2004/05 då systemet med kval mellan elitserien och division 1 infördes har endast ett lag klart av denna bedrift då Lugi 05/06 slog ut Kungälv i en tredje och avgörande match.

Då ska det också sägas att detta system ändå är mer hasardartat för elitserielagen än det system med en allsvenska som fanns innan då elitserielagen alltid lyckades krångla sig tillbaka till högsta serien.

Så med andra ord sticker jag ut hakan lite och säger.

Vinst mot AvestaBrovallen = elitseriespel 2009/10. Då kan det vara dags att på allvar utmana om en slutspelsplats.

That Old Sergej

Jag har ju tidigare här på berget hyllat en av Kropps bästa spelare genom åren, vitryske Konstantin Sharovarov, en spelare som alla vet frälste Uddevallas handbollspublik under säsongen 96/97.

Nu är det dags att uppmärksamma en ny spelare.
Dock stannar vi kvar i både Vitryssland och 1996 men tar denna gång steget från handbollen till fotbollen och Oddevolds allsvenska år.
Vi snackar den defensive mittfältsstrategen Sergej Alejnikov.

För även om han gjorde ett ganska trött intryck under sin Uddevalla-sejour kan man inte ta ifrån gamle Sergej att han spelat i fyra internationella mästerskap, kommit tvåa i EM 1998, lyft mästarbucklor i så väl Sovjet, Italien som efter UEFA-cupfinaler, blivit uttagen i världslaget samt blivit framröstad som Vitrysslands bästa spelare någonsin.
Ett facit som med lätthet gör honom till den mest meriterade spelare som tagit på sig Oddevolds tröja, möjligen med konkurrens från Gunnar Gren.

Vem som är Oddevolds störste spelare genom tiderna får bli ett senare kapitel. Kanske har ni några kandidater.

"Från GFK Ultras hörs det ingenting ..."

Att jag haft en beef med Kropps så kallade klack är ingen nyhet för de som följt denna blogg.

En uppfriskande historia som tagit upp ett och annat till ytan.

Till exempel har jag fått reda på att vissa har oerhört svårt att ta av skygglapparna vad än som händer.

Men skit i det nu.

Vad som däremot är anmärkningsvärt är att den otroligt höga svansföringen som vissa delar av Kropps "supportrar"visade upp efter damernas hemmamatch mot Önnered blivit noll och intet.

Det kanske är förmätet att snubbla in på en riktig ordmästares område men det ligger ändå nära till hands att använda Shakespeares ord, "Mycket väsen för ingenting", då "klacken" den sista tiden lyst med sin frånvaro. Både från damernas såväl som herrarnas matcher.

Speciellt pinsamt blir det för dessa hårda pojkar, för det är ju alltid pojkar som bullrar, då de innan nyår gick ut på sin blogg med följande käcka stridsrop:

Det är NU vi ska visa Bohusläningen, Önnered och folk som herr Janson vad vi går för. Vad vi står för!

Visserligen kan jag inte gå ed på att Kropps-"klacken" helt har uteblivit från de inledande matcherna 2009. Men de har i alla fall varit mer tystlåtna än en hop ja-sägare under nazi-Tysklands mörka tidsperiod.

Vad det beror på låter jag vara osagt utan konstaterar bara att "stödet" kanske inte har varit så genuint eller vuxet som denna skara försökt göra gällande.

Kanske stavas anledning jullov, en hektisk skoperiod på Stadium, eller att deras tidigare så väl framhållna jobb/familjer tagit så pass mycket plats den senaste tiden att utrymme helt enkelt inte funnits för handboll.

Vad vet jag?

På handbollmatchar har i alla fall GFK Ultras inte observerats ...

Men kanske blir det mer folk i klacken under kommande veckas matcher i Agnebergshallen då herrarna möter Country på måndag och damerna ställs mot Skövde på torsdag 22 januari. Speciellt eftersom vårterminen 2009 då på allvar startat och att alla intresserade borde vara hemma för att kunna stötta sin favoriter.

Det svingas ...

... både till höger och vänster i decembernatten just nu.

Aldrig har jag väl blivit så idiotförklarad och ansedd som inkompetent, både som journalist och som älskare, efter mina åsikter om vad som skedde under Kropps-Önnered.
Ja ni kan läsa själva

Men eftersom botgöring är en del av den kristna världen så ska väl inte jag vara sämre än att jag kan ångra saker och ting. Och jag gör det även om mina nya motståndare inte behagar rannsaka sig själv ett enda dugg.

Jag ber om ursäkt för att jag sagt att medlemmarna i GFK Ultras är fulla 18-åringar när de i själva verket är mellan 16-27 år och minsann har jobb eller går i skola allihop.

Jag ber också om ursäkt för att jag anklagade dem för att skrika "Stå upp som en man" till en skadad kvinnlig Önneredspelare när de i själva verket skrek "Stå upp som Jörgen Wålemark".
En referens som jag visserligen inte får ihop helt då och herr Wålemark är man, från Ljungskile och spelar fotboll.
Men rätt ska vara rätt och när jag nu fick höra den rätta varianten var det ju helt självklart att de skrek som de gjorde ...

Sedan skulle jag tydligen även bli jätterädd inför påståendet att två av mina flickvänner ska ha blivit lesbiska kort efter vårt uppbrott.
Delvis rätt hade dom små gynnarna.
Rädd blev jag dock inte då sanningen är välkänd bland de människor jag bryr mig om.
Men visst. Jag träffade under en kort period en tjej som senare fann en ny kärlek som råkade vara kvinna - ett halvår senare.
Som sagt var inget jag skäms över. Däremot framgår med all önskvärd tydlighet att homofobin är utbredd i vissa andra kretsar.

Peace, love and understandning.
På lördag är det Kroppsmatch igen. Då tar GFK Ultras nya sunda tag!

Janson reder ut saker och ting

Jag måste bara återkomma till händelser som utspelade sig på Agnebergshallens läktare.
Jag struntar i att det var just Önnered och i det här fallet Jessica Aronsson, som jag tidigare haft en viss anknytning till, som var på planen och fick motta glåorden.
Att håna motståndare är lika dumt vilken dag i veckan eller vilken sport det än är.
Och givetvis kommer som alltid snart samma dumma och trötta "Men-sådana-ramsor-hör-man-ju-överallt"-försvar att rapas upp.
Inget försvar, inget försvar överhuvudtaget kan jag säga.
Det är fan ta mig lika dumt och samma sandlådetänk som att säga. "Kalle slog mig så därför slog jag honom.
Nej Glåord och hån mot motståndare är lika dumt och obegåvat vilken dag i veckan eller vilken sport det är än må vara.

Kanske beror det på att jag är synnerligen trött på den form av klackar vi har i den lilla ankdamm kallad Sverige och som gav oss det infantila brölande som drabbade landet under EM i somras.
Ni vet med folk som ser idrott som en förevändning att få dricka sig dyngraka och vråla Svveerrrrige med blågula ansikten och sedan överge mästerskapet så fort Sverige åkt ut.
Fy fan säger jag, eller rättare sagt borde jag kanske säga vad bra att de slutade när Sverige åkte ur så EM återlämnades till de som gillar fotboll.

Men för att återgå till handbollsmatchen så skulle ju Jessica Aronsson i gästernas mål ha blivit tvärförbannad över "Kropps-supportrarnas" beteende och de glåord som hon fick utstå under tillställning.
Men de saker som skreks till henne tror jag inte tog så där väldigt illa utan sorterades snabbt in i "det-får-jag-tåla"-facket.
Nej istället var det nog det faktum att de små små liven i GFK Ultras hånade en spelare i hennes som just gått ner för räkning med enorma smärtor i sitt knä som fick henne att tända på alla cylindrar.

Det som dock gör mig riktigt oroad är att fullt tänkande och vanligtvis förnuftiga människor försvarar sina supportrars agerande med att de alltid ger bra stöd och visar bra engagemang.
Engagemanget kan jag ge dem då de håller igång och för ett djävla liv under matcherna.
Men det är sättet som de för liv på som är så oerhört pinsamt.
Glimten i ögat är ett av argumenten som förts fram som försvar.
Det kan man kanske förklara en del av glåorden med men att håna en motståndare som ligger med svåra knäsmärtor har fan ta mig inget att göra med glimtar i ögonen.

Inte förde GFK Ultras hån med sig något positivt heller, snarare tvärtom.
För om inte Jessica Aronsson fått hjälp med tändningen sista kvarten är jag fullständigt säker på att Kropps hade avgått med segern.
Och även om jag önskar Kropps damer alla framgång i elitserien kan jag ändå tycka att det var lite gott att Önnered knep en poäng, speciellt eftersom det visar att hån och hårda ord mot motståndarna oftast inte är vägen till framgång.

Djävla pajasar

Inte för att jag hörde alla tokigheter som kom ur deras målbrottsstrupar men låt oss i alla fall ta detta ordentligt med en gång.

Att stötta sitt lag är inte:
- att skrika att alla vill ligga med Johnny Drottz
- att skrika att alla människor från ett visst ställe luktar på ett visst sätt.
- att skrika "Stå upp som en man" när en spelare liggar skadad med en eventuellt allvarlig knäskada.

Detta är saker som är helt självklara för alla människor.
Ja utom för de förvirrade individer som ingår i GFK Ultras eller i liknande klackar utan tradition.
Men vi tar det från början.
Jag har varit och titta på damelitseriens omstart efter EM-uppehållet mellan Kropps och Önnered, ett mötet med oerhört stor betydelse för striden om att slippa nedflyttning.
Givetvis blev det oavgjort, 26-26, ett resultat som väl inte är så mycket att säga om, även om Kropps hade rätt bra lägen att avgöra matchen i slutet.

Vad som däremot finns att tala om är den pöbel som kallades sig för GFK Ultras.
En samling vilsna killar med samma åldersmässiga sammansättning som de flesta traditionslösa klackar brukar ha.
Killar i 18-årsåldern som inte kan komma på något bättre en onsdagskväll än supa sig fulla och skrika tuffa och fräcka ramsor på ett idrottevenemang.
Eller ja, tuffa och fräcka ramsor. Nu lyssnade jag ju som sagt var inte så väldigt noga till deras trötta vrål men att skrika att alla vill ligga med Johnny Drottz är väl så där tufft i min bok.

Fullständig härdsmälta blev det i deras små tonårshjärnor när en Önneredspelare knäskadade sig i en kollision och vred sig i plågor.
De små vidriga neanderthalerna kunde då inte hålla sig från att skrika, och i er nu: "Stå upp som en man!!!!"
Det är så oerhört fel på många plan att jag bara ville att någon skulle komma och trolla bort dessa människor i ett barmhärtighetsjobb för mänskligheten.

Ett annat resultat, förutom att de skämde ut sig själva och Uddevalla, var att de lyckades tända till en tidigare mer än lovligt slö Jessica Aronsson i Önnereds mål.

Och det vet alla vi som var med på det glada 90-talet när Jessica spelade i Kropps att en tänd och lite uppretad Aronsson är inget man vill ha som motståndare. Dagens match var inget undantag, Jessica stängde till ganska rejält och fixade en poäng åt sitt lag.
Till Bohusläningen tackade hon Kroppsklacken för att lagets poäng.
– Och den poängen tackar jag Kropps knäppa klack för. Jag har aldrig varit med om ett sämre uppträdande under en elitseriematch. Det var deras glåpord som fick mig att att tända till maximalt på slutet.
– Helt okej om en klack stöttar sitt lag som Hammarbys, tycker hon, men dom här stollarna var ju bara ute för att mobba oss.

Stollar är ett ord, idioter ett annat.
En sak står i alla fall klart. Jag ville inte se dem igen och jag tror att spelarna och hela Kropps damföreningen betackar sig för deras "stöd". I alla fall när det var som denna gång.

Kroppsstjärnornas vilda söndag

I söndags var det alltså dags för det stora testet av musikprodukter till tv-spel då Rockband och Guitar Hero: World Tour skulle ställas mot varandra.

Och eftersom jag är en av de största starstruck-individer som finns kom jag på en lysande idé.

Vilka kan vara mer lämpade att avgöra saker och ting om inte ett gäng elitseriestjärnor?

Sagt och gjort. Jag, tillsammans med en knäskadad målvakt, trollade ihop fem rocksugna spelare från Kropps damlag. Ett gäng som nu tog en paus i uppladdningen inför omstarten av elitserien för att testa de två musikspelen sönder och samman. En landslagstjärna på nio meter blev till och med så uppspelt inför sitt trumspelande att hon slog sönder en hållare till trumpinnarna.

Hur det gick? Ja det får ni veta i ett kommande nummer av Bohusläningen.

That Old Kosta

Så har då handbolls-EM dragit igång i Makedonien.

21-21 för Sverige mot Vitryssland efter 13-7 i paus är naturligtvis inget resultat som varken tränarna Ulf Schefvert/Per Johansson eller spelarna ska vara nöjda med.

Men strunta nu i detta för det riktigt stora hände på bänken och då på Vitrysslands bänk i skepnad av deras förbundskapten.

För där stod han, komplett med ackreditering runt halsen och mustasch på överläppen, Konstantin Sharovarov, den bäste spelare som någonsin klätt sig i Kropps stjärntröjor.

Visserligen spelade han bara en säsong i Agnebergshallen och han fick alltsom oftast stå och frysa på sin högerkant då okunniga lagkamrater inte hade förståndet/kunskapen att spela ut bollen till honom.

Men säsongen 96/97 är ändå då kantspelet kom till stan för de lägen han fick de satte han och han satte dem med klass. Detta plus att han i matchen mot Redbergslid snurrade upp den nybakade världsstjärnan Ljubomir Vrjanes på läktaren ger honom en evig plats i Uddevallapublikens hjärtan.

En annan anekdot om den galante kanttrollkarlen, med ett OS-guld inför västen, är från en träning som Kropps gjorde uppe på Sommarhemmet.

Under stora delar av träningen hade han som motståndare lagets dåvarande storskytt, Magnus Andersson, en kille som låt oss säga inte är världens mest snabbfotade handbollsspelare. Godis för Minskfödde Sharovarov givetvis som gång på gång fick Andersson att springa åt motsatt håll än han skulle.

Till slut lackade dock storskytten ur, och detta rejält. För när Sharovarov kom nästa gång skyfflade Andersson helt sonika upp sin motståndare i närmsta ribbstol. Sedan var det slutfintat för den dagen liksom.

Störst i Kropps är dock alltid Peter Olofsson. Inte bäst men störst. Tro inget annat.