Oh you beauty!

När det nu går lite småknackigt för mitt kära Liverpool är på sin plats att för alltid minnas varför man tittar på fotboll i allmänhet, Liverpool i synnerhet och Steven Gerrard med självklarhet.

Så låt oss nu gå till Anfield och CL-mötet mot grekiska Olympiakos.
Scenariot är följande. Liverpool måste vinna med två mål och grekerna har varit i ledning med 1-0 i paus, Pongolle har kvitterat till 1-1, Mellor gett Liverpool ledning med 2-1.
På övertid slår Steven Gerrard till och detta är vad som i det närmaste kan kallas fulländad fotbollsmagi.

10 sekunder långt är klippet men är ett av de största förlösande ögonblicken jag varit om, när låg där i min säng på Brantholmsgränd i Skärholmen våren 2005.

I Apans öron

Igår fyllde den störste 60 år.

Så ingenting är då lika självklart som att ge Mäster en alldeles egen Spotify-lista med många av hans allra bästa låtar.

Jag ska inte lägga ner så oerhört mycket krut på att hylla denne man, jag har som ni kommer att märka lagt ner ett antal tecken i listan utan nöjer mig med att kallt att konsterar.

Ulf Lundell är det bästa som Sverige, och hela världen, fått fram i musikvärld.

Och innan alla börjar yla om att låtar saknas.

Ja det gör det. Men om jag skulle ta med varje låt som är bra skulle både ni och jag fått hålla på i en vecka. Nej 30 låtar fick liksom räcka.

Mäster Berättar

Stockholm City – Vargmåne: Nja. Vi börjar väl från början med Mästers första skiva. Och vi tar en låt om staden som han under hela sitt liv haft ett tämligen ambivalent förhållande till. Här är det kritiska synsätt på huvudstaden som kommer fram.

Rått Och Romantiskt – Xavante: Och efter att Lundell har varit argt kritisk är steget inte långt till hans romantiska kritik. Här blommar han ut i en sanslöst vacker historia om en kvinna som tröttnat på det glättiga och dyra livet med pengar, blommor och dyra hotellnätter.

Alla Hjärtans Dags Blues – Vitt Regn (Singel): Även om jag nu själv inte tillhör skaran finns det väldigt många som får stora skälvan den 14 februari. Antingen över att de inte har någon att fira den med eller över hur de ska fira den med sin älskade. Vad inte så många har gjort är att sätta text och musik till fenomenet ...

En Stockholmstjej Igen – 12 Sånger: Inte så bra gitarrspel, verkligen inte bra munspellir. Dock är det en bra låt om hur Ulf Lundell denna gång ser tillbaka på sin hemstad med hemlängtan och då framförallt stadens kvinnor.

Lit De Parade – Den Vassa Eggen: Man kan vara trasig och så kan man vara som Lundell var runt -85. Nu ska vi få höra en låt som är så självbiografisk att man borde sätta standarden för ordet. Söndrig själ är ett uttryck som illa täcker detta tillstånd.

Levande Och Varm – På Andra Sidan Drömmarna: Vissa kända musikskribenter har om denna låt sagt ”Detta är det bästa som Lundell gjort textmässigt. Ett fantastiskt epos om hur det är att åldras och se tillbaka på livet. Men också en otroligt framåtblick.” Det räcker väl så.

Ryggen Fri – Längre Inåt Landet: Jag vet inte varför riktigt jag älskar den här låten. Det är ju nämligen egentligen inget extra med den här låten. Det är vanlig rak akustisk sing/songwrite, varken mer eller mindre. Men ändå slår den an en sträng i mig.

Stum Av Beundran – Slugger: Lundell beger sig hem till huset som han bodde i under sin uppväxt och tänker tillbaka. Vad han tänker på? Beundran över den äldre generationens slit.

Chans – Den Vassa Eggen: Så var det då dags att rasta den där hunden igen. Med ett ilsket trumintro tas vi in en historia om kärlek i tillfälliga relationer. En av Ulfs största konsertklassiker.

Isabella – Måne Över Haväng: Detta måste vara alla kvinnors dröm att kunna komma hem och fråga sin älskade. ”Hej vad har du gjort idag” och få svaret ”Det här har jag sysselsatt mig med” och sedan ett enkelt tryck på playknappen till hemstudion ut strömma dessa toner. ”Låt inte dom djävlarna ta dig” är också så snyggt att jag vill gå upp i brygga, Enda felet med låten är väl att Lundell sedan uppbrottet med Isabella Nerman sällan, för att inte säga aldrig, spelar denna låt live längre. Ett beslut man kan förstå.

Coco – Club Zebra: Om ”Isabella” var skulpterandet av piedestalen till sina älskade med samma namn är ”Coco” nedrivning av den samma. Här tar han nämligen heder och ära av sin föredetta så det både visslar och smäller om det. ”Ingen jag har känt har pratat så mycket om moral och haft så lite av det själv” är naturligtvis nyckelögonblicket i den åldrade poetens bitterhet.

Jag Saknar Dej – I Ett Vinterland: Sista delen av triologin om Isabella Nerman. Vår hjälte har nu skakat av sig den värsta frustrationen och bitterheten och kvar finns nu bara saknad. En saknad som minst sagt gör sig påmind i de vitt skilda situationer.

Rom I Regnet – Ripp Rapp: Dricka rom i regnet i Tantonlunden på Söder är något jag SKA göra någon gång. Anledningen och upphovet till det kravet i mitt liv stavas ”Rom I Regnet”. Sångfågel bredvid Mäster den här gången heter Eva Dahlgren.

Tempel – Evangeline: Jag har varit en ytterst romantisk, och stundtals även patetisk, individ under åren. Men frågan är om jag är mer romantisk än när jag lyssnar på ”Tempel” eller de andra låtarna från det ”kristna” albumet ”Evangeline”.

Öppna Landskap – Kär Och Galen: Denna låt, hur sönderspelad den än må vara, kommer vi inte förbi utan att spela den på sådan här lista. SSU i Stenungsund kom med förslaget att detta skulle bli vår nationalsång när hypen var som störst. Så långt skulle jag dock inte vilja sträcka mig utan konstaterar bara att låten är en av hans bättre.

Blint Förälskad Igen – Lazarus: När man trodde att kille gått alldeles vilse i de baktunga och betongsvängande boogierock tonerna slog han till med det här. Fantastiskt och det yttersta beviset på att Ulf Lundell gör som han vill och att han kan om han vill.

Skyll På Stjärnorna – Det Goda Livet: Ett möte på en bar som blir till en helt fantastisk låt. Så skulle man enklast sätta en etikett på denna låt. Ska dock avnjutas i denna verison som finns på liveskivan Maria Kom Tillbaka. Originalet på ”Det Goda Livet” är bra men inte i närhet av detta.

Lycklig, Lycklig – Kär Och Galen: Lika lite som vi kom runt ”Öppna Landskap”, lika lite kommer runt det här. Det är bara att konstaterar. 1982 var ett tokigt, eller lyckligt, år för hela musik-Sverige.

Stackars Jack – Längre Inåt Landet: Lundell tar upp den mantel han lade ifrån sig med Bente och börjar på nytt tala med en av de som på grund av droger hamnat på samhällets baksida. En hjärtlig låt som stundtals kan få en att tro att Lundell pratar med Lundell.

Silver Och Guld – Måne Över Haväng: En sång från tiden alldeles innan den förra krisen slog till, med andra ord 90-talets början. En berättelse om en tid då tecken på sämre tider kunde skönjas efter en radda år där hjulen snurrade allt fortare och där den som skrek högst också fick mest. Känns det igen så här 15-16 år senare?

Warburton Misson – Män Utan Kvinnor: För någon som hatar förflackandet av det svenska språket är givetvis ord som ”Vi har förlorat vårt paradis, vårt språk ligger i ruiner. Vi är som souixer i ett reservat snart, kuriosa bland bandit-maskiner. I öknen runt Warburton mission.” något som går direkt till ens hjärta.

Främlingar – Längre Inåt Landet: Jag skriver bara ”Är det för tröst och värme du vill ha mig, eller för gamla vänskaps skull. Eller vill du bara ge igen för få se mig falla omkull. Eller vill du bara återvända för att få se vad som ska hända?” och sedan är det bra med det och allt är förklarat liksom.

Snön Faller Och Vi Med Den – Nådens År: Ja men varför inte låta Agneta Fältskog, vars karriär står på sin höjd i Abba, köra med lite skönt i en låt. Sagt och gjort här är hon tillsammans med Ulf i en av hans största hitar.

Rätt Igenom Mig – På Andra Sidan Drömmarna: "Fy fan vad chanslös man är när vissa människor tittar på en." Så låter den obildades sammanfattning av detta fenomen. Lundell däremot bygger en staty av romantik när kvinnor råkar titta på oss män. Och vad bättre är. Varenda ord är sant.

Hav Utan Hamnar – Ripp Rapp: ”Vad är väl bäst? Straight och ensam, eller packad i parken med dom andra?” Så kan man också inleda en låt. Som ni förstår blir det berusning, kärlek och kärleksmysterier för hela slanten även denna gång. Eva Dahlgren har även denna gång rensat strupen för en sånginsats.

Som Ett Lån – Sweethearts: Jackson Browne gjorde låten först i form av ”Call It A Loan”. Lundel tog den satte svensk text till och vips fick vi en bra och ganska okänd låt.

Det Jag Vill Minnas – Xavante: Spoiler! Nu blir det nostalgi. Lundell drömmer sig tillbaka till dagarna som hippie i kollektivet i skogarna utanför Norrköping. Snyggt, akustiskt och vemodigt.

Paradise Park – På Andra Sidan Drömmarna: Nu kommer ett sådant där berättande epos som Lundell lite gjort till sin grej ur hela karriären. Den här gången har vi hamnat i Los Cristianos på Teneriffa där vår hjälte sitter och filosoferar över livet. Han får in både modeller, Dionysos, Hennes & Mauritz, Dublin, Stockholm, sång på spanska, Öppna Landskap, Nietzsche, månen, Gud och vikingar. Bara denna bedrift gör låten självklar.

Kärleken Förde Oss Samman – Utanför Murarna: Alla som hört den här låten på ett bröllop räcker upp en hand. Turordningen vid giftningsakter är 1) ”Mendelsohns Bröllöpsmarsch”, 2) ”Kärleken Förde Oss Samman”. Låten skrevs för övrigt till Lundells vapendragare Janne Barks bröllop. Men så låt oss då växla ringar.

Hon Gör Mej Galen – Singel/Maria Kom Tillbaka: Självklart ska världens bästa låt alla satans kategorier vara med på denna lista. För det är ju så att om en låt inleds med ord som ”Se hur hon kastar med håret där hon går. Livet vaknar längs hennes väg. Jag borde se åt ett annat håll, men mitt hjärta följer varje steg. Jag är en dåre som aldrig lär, jag är en man på drift igen.” får liksom carte blanche till det mesta. I denna verison från 1993 får vi även höra Magnus Tengbys fantastiska solo i sina fulla blommning. Ett solo som får ses som toppen på hans karriär då han efter detta började sysselsätta sig med Black Ingvars, Dansbandskampen och annat elände.

Veckans Musikvideo

Apan sitter här på jobbet och slås av lite nostalgiska som kärleksolyckliga tankar.

Anledningen stavas Roxette och "Spending My Time".
För även om jag, i alla fall inte som jag kan minnas, aldrig personligen slagits ned i skoskaften av denna powermacka är det inte utan att man känner ett visst drag av olycklighet och stick i magen.

Och när man hör sådana här låtar är det väl också på sin plats att erkänna att alltid haft ett gott öga till den gode Per Gessle och kanske främst den äldre varianten av honom.
Inte för att hans första soloskivor kan mäta sig med några av de största albumen i vårt land men de är ändå gravt underskattade av de allra flesta.

Men nu ska vi alltså prata om hans och Marie Fredrikssons tid som Roxette där veckans låt alltså är hämtad.
Vi ska också ge oss in i en tid då gruppen stod på sin absoluta topp. vi snackar alltså 1991 och tiden runt albumet "Joyride", ett alster som på alla sätt uppfyllde 90-talets krav på en bra skiva.

Så är det då dags för "Spending My Time" där Fredriksson snyggt kvider fram rader som "Watching the days go by, feeling so small. I stare at the wall, hoping that you think of me too."
Mycket nöje eller vad man ska säga.

Veckans musikvideo

Nyss hemkommen från en tenta slänger Apan fram en snabb veckans video och han väljer Östersunds finest Annika Norlin i sin engelska skepnad Hello Saferide och låten "Anna".

Roligt med namnet Hello Safride är att det ska komma från ett företag som erbjöd tjejer billiga resor hem från krogen i den stad där Norlin studera i USA.
Företaget hette nämligen Saferide och varje gång man ringde till dem för att beställa en resa välkomnades man av en röst som sa "Hello Saferide. How can i help you".
En intressant historia bakom ett namn.

Själva Hello Saferide tycker jag också är intressant. Ett artist namn som alltså rymmer Annika Norlin som även kallar sig Säkert! när hon sjunger på svenska.
Intressant är det därför att det är synnerligen bra och för att hennes musik piggar, även om texterna inte alltid gör det.

Och upppiggande kan man verkligen inte, hur gärna man än skulle vilja, kalla texten låten "Anna".
Visserligen startar både låt och den eminenta video i ren tomtebolyckostil.
Men avslutningen "Well I'm real sorry Anna, you never got to be. Because your daddy moved on and left me" är sådan genomhård bitterhet att man bara blir lycklig. Om man är lagd åt samma håll som mig alltså.

För er andra kan ni se det som en mycket bra låt.

Får man tvinga gamers till vad som helst?

Var går den moraliska gränsen för vilka uppdrag spelutvecklare får ta ut sina spelare på?
Frågan har blivit aktuell i samband med släppet av Call of Duty – Modern Warfare 2 som gör att folket på Infinity Ward verkligen balanserar på den etiska gränsen.

Bakgrunden är det uppdrag som man ska genomföra i spelets inledning då man, fem sekunder efter att man klivit in i det nya kapitlet kastas in i en massaker på en rysk flygplats.
Redan när uppdragets karaktär läckte ut blev det naturligtvis ramaskri och föranledde Infinty Ward att gå ut med lugnade och förklarande uttalande. Ett uttalande som gick ut på att att man hade med scenen för att spelaren skulle känna avsky och vilja ta revansch på terroristledaren.

Skitsnack säger jag. Alla som spelat spel vet att man aldrig behöver motivation till att ta en motståndare av daga. Han är en motståndare. Punkt slut.
Infinity Ward sa också att hela historien blivit uppförstorad och att scenen inte var så farlig.
Återigen struntprat. För när till och med jag som brukar ha haft överseende med det mesta som utspelat sig på min tv-skärm under åren reagerar så är det verkligen något som är fel.
Och jag kan säga att jag har nog aldrig varit så illa till mods som när det gick uppför mig vad jag skulle göra, vilket tog ungefär tio sekunder, som jag blev när spelade Modern Warfare 2.
Men visst. Jag har gjort mycket tvivelaktigt i spel förr. Jag har spöat prostituerade i GTA, jag har kört över oskyldiga människor och skjutit ner folk med ren illvilja.
Men den stora skillnanden är att jag aldrig varit tvingad att göra det på samma sätt som i Modern Warfare 2.

Men detta är också det enda stora felet med det nya Call of Duty-spelet som annars är ett alldeles förträffligt spel på all sätt och vis.
Man känner igen sig direkt i både miljöer och stämning. Det är som att komma hem kort och gott.
Visserligen är väl inte spelets utformning något fyrverkeri av nyskapande. Man ska åka runt till olika platser, skjuta folk och leta ledtrådar som ska leda fram till terroristledaren Markov.
Men det är väl utfört och därför är det med belåtenhet, förutom vid ett tillfälle då, som man spelar sig igenom det fem-sex timmar långa storyläget.
Går man sedan över till vad online-läget har att erbjuda blir man ännu mer lycklig. Alla de gamla alternativen för att möta andra spelare finns kvar plus att man har lagt till ytterligare en sak, Spec Ops-läget där man med en eller flera kompisar kan spela sig igenom en mängd uppdrag av varierande svårighet.

Som sammanfattning kan man säga att Call of Duty återigen levererar och om det inte vore för det där skamliga uppdraget på flygplatsen hade betyget blivit topp. Som FPS är dock Modern Warfare 2 det bästa.

Veckans citat

"Mr. Gorbachev, tear down this wall"

USA:s president, Ronald Reagan, tar billiga poäng som slutkläm under det tal han höll vid Brandenburger Tor i Väst-Berlin 12 juni 1987. Han fick dock väntat över två år, till den 9 november 1989, innan blev bönhörd. Då började nämligen Berlinmuren, denna allra främsta påminnelsen av det Kalla Kriget och mänsklig ofrihet, rivas och miljontals Berlinare från båda sidor kunde träffas på allvar för första gången seden 1961. Tänk om någon president i USA kunde göra samma sak framöver de lika meningslösa murar som byggs runt om på Västbanken. Men den dagen fryser nog helvetet till is.

Kom loss katten - Det svänger ju inte

Så har man då fått svar på vad som är det mest osvängiga, otajta och "vita" som finns.

Titeln går nämligen till svenska kristna ungdomar som försöker få till gospel a´la stor maffig färgad baptistkör.
För där valfri sydstatskör får till ett sväng som nästan får tv och högtalare att hoppa ut genom fönstret står våra fina och välkammande svenska ungdomar stadigt med fötterna en halvmeter i jorden och vaggar lite på överkroppen samtidigt som de håller krampaktigt i sin bibel.

Anledning till att nu kunnat utse en vinnare i ovanstående tävling är att jag av en händelse, klockan 02.30, hamnade på den nya kanalen, Kanal 10, där det kristna budskapet får flöda fritt.
Och det är väl gott så då det kristna budskapet är, när det inte feltolkas, bra grejer och har sänkt många personer både trygghet och stadga i livet under 2000 år.
Och för att undanröja alla tvivel och eventuella påpekande. Detta gäller alla andra världsreligioner också.
Så med detta sagt kan vi gå in på iaktagelsen om kanal 10 i stort.

För jag var ju naturligtvis tvungen att gå titta på kanal nu i morse också.
Då fick träffa på samma "svängiga" ungdomar igen, denna gång förstärka med en ung, givetvis vit och välkammad, man från Australien som mässade om Jesus godhet inför väldigt unga ungdomar.
Och det var här det började bli lite otäckt för att stå och mer eller mindre hota barn med helvetet om de inte passar sig, inte levde enligt bibelns alla påbud, kändes inte riktigt helt hundra. Det var också en påminnelse om att det finns tokskallar överallt och att fanatik aldrig är bra.

Och inte blev känslan bättre när programmet tog slut och kanalens nyheter tog vid. Och nyheter är alltid en bra måttstock vad en kanal tycker är viktig.
För det som de ansvariga vill att vi ska få reda på i världen var:
1) Att en präst sagt sig av med sitt prästskap i protest över att kyrkan beslutat att tillåta samkönade äktenskap. Givetvis med trötta anledningen att bibeln säger att det inte är tillåtet.
2) Ett hyllningsdoftande inslag till katolska kyrka för att den inte skickade representanter till en vigning av en öppet homosexuell biskop.
3) Att en abortpositiv professor ska föreläsa för barnmorskor.
4) Att ett högerparti starkt reagerat mot ett EU-förslag om att krucifix ska förbjudas i klassrum.
Som ni ser bara viktiga och världsavgörande nyheter ...

Men framförallt är nyhetsvärderingen ett lysande bevis på att de ultrakristna har oerhört svårt att släppa saker.
Vad vet jag? Men kanske är det dags att inse att vissa saker har sprungit ifrån dem. Att det numera är helt naturligt med både kvinnliga och homosexuella präster, att homosexuella givetvis har lika stor rätt som alla andra att gifta sig och att abort kan vara bra i vissa lägen.

Men trots alla unkna tankar och dålig taktkänsla är de ultrakristna rätt roliga att titta på, i alla fall en stund.
Nej nu ska jag titta vidare på Margareta och Sture Öberg när de med hjälp av musik berättar om sin kristna tro,

Till sist.
Detta klipp är som ni förstår inte från Kanal 10 ...

Veckans musikvideo

Låt oss för en stund bli riktigt förutsägbara.

För vad kan vara mer predestinerat än att en dag som denna då Kent släpper sitt nya album "Röd" välja en låt från denna skiva som veckans muiskvideo.

"Svarta Linjer" som låten heter, här spelad på SVT:s "Skavlan", är ett ganska enkelt och rakt hantverk direkt från Jocke Bergs låtfabrik.
Så den låten finns det väl inte speciellt mycket mer att säga om, förutom att det faktiskt är ett av de mer blek inslagen på "Röd". Det finns betydligt mer intressanta och roliga inslag vill jag lova.

"Röd" som annars bäst kan sammanfattas som en grupps upptäcksfärd i sitt musikhemland.Vi bjuds på betydligt mer syntiga och elektriska toner och märks mer än en gång att Jocke Berg lyssnat en hel del på Depeche Mode under årens lopp.

Man ska ju akta sig för att göra reklam men när det gäller välgörenhetsprojekt kan jag inte låta bli.
Till den nyss startade tv-serien "Hemlös" på SVT har nämligen Kent gjort titelspåret, ett spår som nu går att köpa digitalt och där vinsten går till Föreningen Stockholms Hemlösa.
Det är visserligen inte någon av Kents allra bästa låtar men ändå med råge tillräckligt bra för att köpas.
Låten finns på Itunes eller på Kents hemsida.
Att köpa denna låt är som man brukar säga "Ingen uppmaningen utan en djävla order"

Så denna vecka kör vi en dubbelmacka med både "Svarta Linjer" och "2000".
Ett stort satans nöje är völ allt jag kan säga.

Veckans citat

"Det finns hur mycket snygga kvinnor som helst. Jag är inget helgon. Men det har ni ju förstått vid det här laget."

Man kan säga vad man vill om Silvio Berlusconis åsikter och hans politik. Men leverera roliga uttalande i parti och minut kan han. Här förklarar hela Europas lilla buspojke varför han har så svårt med att inte springa runt med kvinnor. Och helt fel har han ju inte denna gång. För en gångs skull får man väl tillägga.