Veckans citat

"För er som vuxit upp i backen med honom

kanske det inte är så speciellt.

Men tänk att få kapsejsa med Stenmark i en båt.

Hur djävla stort det skulle inte det vara!"

Handbollslegenden Magnus Wislander blir tio år igen när han snackar med slalomåkerskan Ylva Novén om vår störste idrottsman under Superstars på TV3.

När Granlund drog till Åre

Blev av olika anledningar idag påmind om den underbara titeln Konferensknullare.

Vilket osökt förde mig in på den största konfaliggare av dem alla: Bengt Granlund och hans utflykt till Åre, en historia som berättades för första gången på Killinggängets site "Spermaharen".

Men vi börjar väl med en presentation och en kort intervju med The Man, The Myth, The Konfaknullare.

Namn: Bengt Granlund

Ålder: 42.

Yrke: Konferensknullare.

Utbildning: Internutbildad på Elektrolux 87-91.
Flickvän: I varje stad...

Favoriträtt: Skäggbiff!!!

Senast lästa bok: Henning Mankells "Mördare utan ansikte"

Bio: "Tillsammans". Skön rulle och skön buske i köket.

Favoritresmål: Pattaya, fast nu börjar Cuba bli riktigt bra.

TV-program: Scandics europeiskt oklippta inhouse. Amerikanarna måste lära sig att sluta knulla med gympadojjor och tubsockor på tjejerna. Jag känner doften av omklädningsrum när jag kollar en sån film så det går bort. Det var kul ett tag på nittiotalet men nu... please...

Politik: Folkpartist.

Musik: Jag är allätare. Allt utom country och hårdrock.

Hur kom det sig att du blev konferensknullare?

- Jag arbetade som säljare på Electrolux. Jag sålde dammsugare i Mellansverige. Sedan skulle jag vidareutbildas till produktchef och då vidtog en hektisk period med konferenser och kurser.

Då började du att knulla?

- Kan man säga.

Deltar du alltid i själva konferensen?

- Ja, alltid.

Men du deltar inte i det seriösa arbetet?

- Nej, jag försöker få ragg. När man konfererar så lägger man grunden till kvällens aktiviteter. Det bästa jag gjort var när jag fingerpullade två tanter samtidigt under det att en VD drog upp en ny affärsplan. Sen blev det en snabbis under fikapausen och senare på kvällen en dubbel-maräng.

Ställer tanterna upp på det?

- Inte i samma rum. Jag satte en tant i rum 419 och en annan samtidigt i 312. Det blev ett djävla springande. Kul var det.

Var det på Electrolux?

- Nej, fan. Det var på Tieto Enator.
Jobbar du där?
- Nej.

Hur kan du vara med på deras konferens om du inte jobbar där?

- Säg det. Jag hängde på Scandic i Sundsvall några veckor. Där fanns fem, sex konferenser per vecka som jag kryssade runt emellan.

Men om du inte arbetar där så känner dom dig ju inte. Frågar dom inte vad du gör där?

- Ibland. Då svarar jag att jag är Bengt Granlund, från huvudkontoret. Personalenheten.

Sen då?

- Sen knullar jag av den kvinnliga delen personalen under hela konferensen.

Men nu till dagboken från Åre-konferensen:

Dag 1: Torsdag förmiddag

ADP Network Scandinavia hade stor delårskonferens uppe på Sunwing i Åre tillsammans med en handfull andra IT företag. Eder konferensknullare på orten, Bengt Granlund, var förstås där och klämde lagg :-).

Tog in på Sunwing under psedonymen Lars Skoog. Jag börjar bli känd som konferensknullare och en del hotell har börjat knorra.

Väl på plats öppnade jag med att sätta på tanten som bodde vägg i vägg. Upptäckte att den där dörren som finns mellan rummen ibland var olåst, så jag drog helt sonika ned byxorna och knackade på. Hon hette Åsa och konfererade med Wella.

Sunwing är delvis renoverat och årets säsong har förgyllts med ny och modern inredning. Möbler och inventarier direkt från R.O.O.M!

Åsas rum var så jävla snyggt inrett så om jag inte hade fått omkull henne så hade jag knullat soffan istället... hehe.

Dag 1: Torsdag eftermiddag

Det här var en administrativ konsult från CELL Network som jag skinkade på i en taxi på väg till afterskin på Diplomat (Toppenrestaurang - rekommenderas! Steakhouse efter fem med kött & fisk direkt från grillen).

Tips: Göka gärna inne i garderoben. Den är obevakad innan 19.00. Lugnt, tyst och stort utrymme för improvisation.

Dag 1: Torsdag natt

Dubbelmacka i en olåst låne-BMW. Först försökte jag nyttja skateboardrampen ute på torget, men det blev lite väl mycket överkurs för att vara en vanlig torsdagkväll.

Det fick bli en olåst sponsbil från BMW med en stor Red Bull-burk på taket som stod parkerad på gatan. Där jufsade jag upp värmen med två flickor vars namn fick bli systrarna "Päiverinta".

Jag bad dom sjunga "Oh Mama" samtidigt som vi konfererade, vilket dom gjorde högt och ljudligt till ackompanjemang av undertecknads taktafasta trumstock.

I och med detta så förstod jag att jag valt rätt konferensort denna gång. Tackade av systrarna med en kyss på fisken och återvände sedan in i värmen på diskoteket till musik av Da Rudes "Sandstorm". Juckdansade mot några medelålders damer från Wettex, dansade tryckare med halvstång mot en tjej från Borlänge och tungkysste en 27-årig pingla från Bromma... rivstart helt enkelt.

Dag 2: Fredag morgon - Typ halv fyra

Ja du ... Här är det svartsladd. Tror hon hette Lucette. Luktade jordgubb och jobbade i garderoben på Bygget.

Jag sa att jag tappat brickan och fick med henne på en orienteringstur inne bland vinterjackorna. Hon hittade alla kontrollerna, skrek sig i mål på tiden nio minuter och trettiofem sekunder.

Fin tjej som aldrig hade varit på konferens. Den glada minen efteråt kan bara betyda att Granlund öppnat hennes sinne och vallat rätt.

Fredagen bjöd på multipla knull. Lite turbulent stämning i baren och det fanns en desperation som kändes lite besvärande. Men när jag väl fick in den så var det inga diskussioner.

Dag 3: Lördag lunch

Nu har yours truly skippat bricklunchen och istället smörjt kråset med en fjäderprydd konferensdeltagare från Sunne.

Kommer tyvärr inte ihåg vad hon hette men minns med glädje att jag hade fjärdrar mellan skinkorna i två dagar efteråt.

Dag 3: Lördag 20.00

Middag på Werséns Pizzeria med ett konferensgäng från Kista.

Riktiga surfittor. Inte ett öppet skåp under 55.
Drog istället till baren och stötte ihop med Rittva, damfrisörska på orten.

Vi knullade i hennes Amazon till 22.00 då jag drog till Torvtaket och Rittva åkte hem till familjen.

Kände mig djävligt stolt. Jag knullar fram broar mellan konferensbesökare i Åre och lokalbefolkningen.

Dag 3: Lördag natt, Rum 205

The Oral Office! Hobbybänken. Scene of the Crime. Kärt barn har många namn.

Döpte knullunderlaget till Liza efter den kvinnliga piccolon som bar upp mitt bagage.

Skrev en dikt åt henne som jag satte upp på anslagstavlan i receptionen.

Marknadschefen på InfraLan Wireless Communication hade det inte lätt.

Stilig karl som inte fick omkull ett enda fruntimmer. Tråkigt för alla.

Sågs senast utanför korvmojjen när han försökte köpa med sig en kvinnlig busschaufför upp på rummet. Tragiskt scenario och en tråkig representant för Konferensknullarsällskapet.

Jag har sagt åt honom att skippa snacket och gå direkt in på obscena förslag. Men han håller på med sitt garnityr. Gets him nowhere.

Upp i tvåan bara "Hej hå, här kommer Granlund och knackar på". Det är livet det.

Lördagen överlag djävligt bra. Schyssta knull utan krusidull.

Dag 4: Söndag morgon
Efter frukost bjöd Sunwing på gammal klassiker. Angel Cassidy och Taimie Hannum tar på sig knäskydden och polerar av Skip Rod i den mästerliga "Forrest Hump".

Bra och solid amerikansk bas-porr. Minus för att hotellrummet bara hade en 14-tummare. Fick lägga Finluxen på magen och tajja för att få den sköna hembiokänslan som jag får hemma. (Har en 52 tums Sony med Backprojection. AC3 med fem högtalare och en subba. TV1000 levererar. Granlund onanerar).

Fick sällskap av en dam från MacSupport som tog bondpermis när det var dags för eftermiddagsfika på konferensvåningen.

Djävligt bra dag överhuvudtaget.

Dag 5: Måndag morgon

Sen var det bara att åka vidare. Det är TTRA (The International Travel and Tourism Research Association) som bjuder på stor mässa utanför Bryssel.

Granlund finns på plats i monter C01:41 och eftersom det kommer att finnas äver 2000 utställare från ett hundratal länder så kommer det nog att bli knulla av.

Torsdag och fredag är mässan öppen för fackbesökare, lördagen och söndagen är även öppet för allmänheten. Visa ditt klubbkort i montern så bjuder vi på förfriskningar.

Att låta högern tala

Och när vi ändå är inne på "Föreningen Fotbollsspelare Som Balanserar Mellan Brilljans och Galenskap" så är ju Manchester Citys Craig Bellamy är en solklar medlem.

Mannen har ju bland annat under sin tid i Liverpool jagat lagkamraten John-Arne Riise med en golfklubba under träningsläger inför lagets CL-kvart mot Barcelona 2007. En match där både Bellamy och Riise gjorde mål, ett mål som Bellamy firade med att slå en golfsving i luften.

Efter gårdagens snöpliga förlust mot Manchester United var det så då dags igen för det walesiska sinnet att rinna över.

Bakgrunden till är, för er som inte vet, att Craig Bellamy i det oerhört heta derbymatchen mellan City och United gjorde två mål, bland annat 3-3 i slutminuten, och ändå fick sitt lag förlora efter ett mål i den sjätte övertidsminuten. Ett faktum som bara det skulle kunna få vems om helst att tappa humöret.

Men det som fick allt att släppa fullständigt för den hetlevrade Bellamy var den United-supporter som hoppade in på gräsmattan efter slutsignalen.

Supporten blev naturligtvist snabbt omhändertagen av vakter och fasthållen.

Ett tillfälle som Bellamy, som ni ser på bilden, sannerligen inte lät passera förbi outnyttjad.

Händelse får mig osökt att tänka på scenen i Percy Tårar då Percy Nilegård med en lie gjort processen kort med ett full kille som kommer upp scenen.

Janne Fuglesang: - Han ville ju bara sjunga.

Percy: - Du. Han fick så oerhört mycket mer. Fyllot klev upp på scenen.

Skinnad in på bara öronen

Har du skatteskulder till italienska staten och ska besöka landet.

Ta då för guds skull inte med något bling bling. Dom plockar dig in på bara kroppen.

Detta fick Bergets stora Drullputtefavorit Diego Armando Maradona bittert erfara när han besökte sitt gamla "hemland" Italien för ett tag sedan.

Maradona som är skyldig italienska staten si så där en 390 miljoner var i Bolzano för att varva ner och ladda upp batterierna efter den senaste tidens motgångar som förbundskapten för Argentina.
Ett besök som också föranledde skatteverket i Italien att sätta sig i sina Alfa Romeos åka med blåljusfart till Maradonas hotell.

Anledningen är att den lille spjuver under sina år, hör och häpna, inte betalat alls i närheten av vad han skulle ha gjort i inkomstskatt under sina år i Napoli.

Men den stora frågan i mina ögon är. Varför skulle han göra det? Han bodde ju i Neapel, denna laglöshetens förlovade del av Stövellandet, och borde inte ha behövt bekymra sig om så simpla saker som skatter.

Grabbarna på Ministero delle Finanze tyckte dock annorlunda och krävde helt sonika Maradona på lite pengar när han ändå var i landet.

De Rolex-klockor, märk väl plural, som Maradona hade med sig räckte inte dock och det var då en av tjänstemännen fick en lysande idé.

"Du Armando, De där diamantörhängena du har i öronen skulle kunna funka som en liten delbetalning"

Sagt och gjort. Mannen som frälst en hel italiensk landsända och sänkte sitt land ett VM-guld helt på egen hand fick snällt plocka ur lulllullet ur öronen och sätta in dem på sitt skuldtyngda skattekonto i Rom.

Hur mycket han fick minskat sin lilla skuld med genom denna manöver?

Tja cirka 40 000-50 000 ...

Veckans musikvideo

Det fanns en tid då Kaj Kindvall var profeten i det land som kallades 80-talets Musik-Sverige.
Hans Tracks i P3 vid middagstid varje lördag var det lilla skyltfönster som fanns i dåtidens pre-MTV-/pre-You Tube-landskap.

Nu för tiden med allt mediabrus har Tracks blivit mer och mer marginaliserat och borta är tiden då man satt som en tok med recknappen intrycket och fingret laddat på paus för att sätta igång inspelningen av någon ny het låt.

Så är det alltså inte nu för tidenmen då och då finns det tillfälle när Kaj öppnar ögonen på en.
Senast var var förra lördagen då Kindsvall la på ett band som aldrig hört talats om, nämligen "[Ingenting]", på skivtallriken.

Från deras tredje album ""Tomhet Idel Tomhet" hämtar vi veckans musikvideo, "Halleluja!".
Vad som är så speciellt med låten vet jag inte riktigt men jag blir glad och uppåt när jag hör låten.
Det förväntar jag mig att ni också känner ...

Swayze - En säker hångelingredienser

Han kämpade tappert men nu har Patrick Swayze till slut äntligen fått somna in från sin kropp så plågad av cancer.

Därför är det nu på sin plats att lyfta på hatten för en man som trots en hel del tveksamma filmer ändå för alltid kommer att ha ett rum i hjärtat hos alla som upptäckte det andra könet i slutet av 80- och början av 90-talet.

För genom filmer som "Dirty Dancing" och "Ghost" har han minst sagt varit närvarande när vi, i dubbel märkelse, tagit våra första duster med det motsatta laget.

Receptet var enkelt.
Man tog i mitt fall, en söt tjej, ett mörkt tv-rum, en soffa, en filt, ett berg av smörindränkta popcorn.
Sedan blandade man ihop detta till en sanslöst spännande stämning och lät det jäsa en stund.
Som gräddning slängde man till sist i en Swayze-rulle.
Sedan var det klart för att ge sig ut på händernas underbara, och mystiska, upptäcktsfärd.

Så tack Patrick för att du var med oss i de där första spännande hångelstunderna.
Det ledde in oss visserligen in på en livslång och alltsom oftast krånglig väg, men det är inget som du ska lastas för. Du var bara där och gav oss redskapen.

Så min hyllning till dig blir att spela din egna låt från din allra största film. "She's Like The Wind" från Dirty Dancing.

Tveksamheter

Nja.

Jag undrar om detta ...

blir bättre än detta var ...

Mer pengar kommer det att ge men lika snyggt kommer det inte att bli att se Liverpool-spelarna springa in till match.

En klassisk snygg logga har bytts ut mot en som ser ut som vilket firmamärke som helst. Punkt slut

Veckans musikvideo

Skulle man lista världens snyggaste gitarrintron skulle veckans låt hamna oerhört högt upp, om inte allra längst upp.

För den inledning som Saul "Slash" Hudson får till i början på "Sweet Child O' Mine" gör att man bara vill gå ner på knä och tillbedja en högre makt.

Jag säger inte att den är bäst - Bara att den får det allra mesta annat att låta sämre.

Men det är naturligtvis inte bara början som låter snyggt. Hela låten doftar oerhört mycket gitarr med en underbara som hela tiden ligger pockar på uppmärksamheten. När den sedan för fullt fokus igen i solon sitter den som en klick sylt.

Det hela ackompanjeras av Axl Rose minst sagt säregna röst.

Allt som stavas "Sweet Child O' Mine" är naturligtvis inte bra.

Vi minns ju alla hur Larz-Kristerz pissade på låten i "Dansbandskampen", ett tilltag som det givetvis skulle ha varit spöstraff på och bums i finkan på vatten och bröd i halvår.

Men skit i det nu och njut i stället av originalet och dess video.

En video som för övrigt ut över Slashs burriga hår och hög hatt även ger oss en Axl Rose som kröner sin obligatoriska bandana med ett par väldigt tveksamt placerade solglasögon.

Världsrekord i fotboll - Finns det?

Förutom att Zlatan Ibrahimovic gjorde ett oerhört viktigt mål i går kom även en viktig frågeställning upp.
Finns det världsrekord inom fotbollen?

Ralf "Mr Nickson" Edström påstår i alla fall det då han efter 1-2-mål skriker "Det är världsrekord. Det är världsrekord".

Så varsågoda att lyssna på ett galet referat från en galen match och en Edström som ger flashbacks till ett klassiskt referat mot Spanien då han tittat lite för djupt i flaskan.
Sverige gör 1-2.

I Apans öron

Nu var det fan på tiden att hände något på Berget.
Så då brummar vi väl igång igen då.
Och eftersom det är lördag får det bli en nystart med en Spotify-lista.

Grunden till veckans lista är den låtlista som jag kastade ihop till en kompisbröllop förra veckan. En spellista som handlade om de låtar som förföljde oss på Guldsmedsgården under 90-talet. Det blev ett blogginlägg den gången och denna gång blir det alltså en Spotify-lista.

Tyvärr blir det en lista som kommer att innehålla en hel del lågvattenmärken. Men det får vi ta denna gång och se det som en historisk påminnelse vilken musik som snurrade i spelarna då. För övrigt är de enda vi kan skylla på de människor som stod i DJ-båsen.

Så knäpp gylfen nu och följ med på en tur bland Lundell, Ledin, Haddaway, Rednex och annat elände.

Inget Stoppade Oss På GG

Inget Stoppar Oss Nu – Black Jack: Själva kärnan till att denna lista blev gjord från allra första början. Då den på något sätt var själva ledmotivet till de slarviga dagarna på Guldsmedsgården. Den är det inte för sin genialitet utan enbart för att plattvändarna på Kungsgatan envisades med att alltid spela denna låt.

The Rhythm Of The Night – Corona: Mer 90-talsdisco än så här är svårt att uppbringa. Mer GG är också svårt att hitta.

(Oh La la) Jag Vill Ha Dig – Ulf Lundell: Hur stort Lundel-fan jag än må vara så är det än i denna dag med en viss tvekan jag hör denna låt. För aldrig har, efter alla sittningar på GG, etiketten ”Sönderspelad” varit mer passande än detta discoförsök från Mäster. Men visst fan är den bra låt.

Wannabe – Spice Girl: Det trodde man inte när man såg videon till denna låt för första gången att den, och många fler från de glada britttjejerna skulle ringa i ens öron under stora delar av 90-talets slut. Men det gjorde den sannerligen, så också på GG:s olika golv.

800 Grader – Ebba Grön: Undra vad Joakim Thåström tycker om att hans låt har används så frekvent i ölkrängningssyfte som ”800 Grader” har gjorts i Uddevalla.

Disco 2000 – Pulp: En av de bästa låtar som spelats maniskt på Uddevallas hetaste ställe under 90-talet. Det doftar dans och disco hela vägen. Från låtnamnet till dess melodi.

Sommartider – Gyllene Tider: Man kan säga vad man vill om Per Gessle. Men snickra ihop musik som alla fastnar för kan han. Att sedan just denna låt blivit fullständigt söndertrasad i diverse högtalarsystem är inte hans fel. Oerhört mycket ELO-calypsoshow, komplett med bastkjolar, partyhattar och all sköns skit, över denna låt.

What Is Love – Haddaway: Haddaway hade en lycklig dag i inspelningsstudion. Resultatet blev den här plågan från 90-talets första del. Sedan dess har vi varken hört eller sett något mer från den färgade tysk.

Sommaren Är Kort – Tomas Ledin: ”Får jag se alla händer i luften nu” är en mening som Tomas Ledin brukar använda sig av som publikupphettare på sina konserter. Och hade han ropat det till alla oss så uppvärmda på dåligt Spendrups fatöl från GG:s scen hade vi säkert lytt honom. Så vilsna var vi på 90-talet.

Un-Break My Heart – Toni Braxton: Nu ska ni få se på andra andra toner. Närmare bestämt klockrena alttoner från USA. Från källaren har Toni Braxton med sig denna tryckarklassiker som fått många hjärtan att börja brinna.

Vill Du Vill Bli Min Fru – Drängarna: Att låtar som denna har fått pressas på en skiva är naturligtvis inget annat än en skam. På GG spelades den dock så högtalarna glödde, ett faktum som är en minst lika stor skam. Till den här låten har man sett alldeles för många hemskheter utspela sig på dansgolven när folk som parkerat Epan utanför visat upp sin konster på dansgolvet med alldeles för många öl innanför västarna.

Cotton Eye Joe – Rednex: Först Drängarna och nu Rednex. Det är inte utan att man undrar vad skivbranschen och köparna sysslade med under 90-talet. Hur sedan låtarna fick spelas på offentliga platser är också ett mysterium i samma liga vem som Kennedys mördare och Loch Ness-odjuret.

Breaking The Law – Judas Priest: Hårdrock och dansgolv har alltid gått bra hand i hand på GG. I detta fallet är det många som skrikit lungorna ur sig tillsammans med Rob Helford. Det är oerhört mycket läder över denna låt. Ett ord som dyker upp spontant är läderkeps.

När Vi Gräver Guld I USA – Glenmark/Eriksson/Strömstedt: Det är fullständigt omöjligt att inte minnas de där varma sommarnätterna 94 med fåniga målgester, nickmål, Hegerforsare som ”1-1 står det på tröjan. 1-1 står det också i matchen” när man hår detta. Denna låt, tagen direkt från Orup-fabriken, gjorde att de där lyriska dagarna sedan höll i sig i flera år.

Back For Good – Take That: Vi sparar det bästa till sist. För så här var det ju. ”Back For Good” var den låt som vi nästan alltid spann drömmar till på dansgolven under den där sista febriga halvtimman. Oftast slutade det dock med en ensam grillad i bröd med rostad lök och viklökssås från Kalles. Men det hade definitivt sin charm det också.