Spelhörnan

Resident Evil 5

Xbox 360/Playstation 3

(Capcom/Panvision)

Betyg: 4 Herr Nilsson

Det finns alltid en fara i när spel är så pass efterlängtat som Resident Evil 5 har varit.

Det är lätt att det bara blir en axelryckningen att en känsla av att "Jaha var det bara detta vi hade gått och suktat efter" sprider sig.

Den känsla är det dock ingen risk att den sprider sig den här gången då Resident Evil 5 på de allra flesta punkter är ett superspel.

Afrika är det denna gång som får hysa rum för ytterligare en del i serien om muterade virus och annat elände, ett världsdelsval som satte igång en rasistdebatt med hårresande inlägg stundtals.

Men annars är allt som vanligt med ett skräckspel som sätter sig i huvudet direkt och får en att må lite illa till mods.

Spelet är också ett lysande exempel på hur enkelt det kan vara att överföra en gammal klassisk spelserie till en nygeneration med fantasiskt resultat.

Särskilt är det det nya co-op-läget som lyfter spelet rejält och är ytterligare ett bevis på att man nu för tiden inte kommer undan att rikta nya spel mot online om man vill lyckas. Det fungerar visserligen väldigt bra att låta AI:n sköta sin medspelare men absolut roligaste är det givitvis bär ens kompanjon utgörs av en levande människa.

Men även denna sol har sina fläckar och i detta fallet heter den kontrollen där Capcom av någon underlig anledning behållit förfarandet att man inte kan sikta och röra sig samtidigt. Det är väl något som inte, ska vi säga luktar tredje generationen alls.

Men förutom detta är Resident Evil 5 ett spel man kan spela om oväntat många gånger.

Att hänga på låset

Vapen är laddade, adrenalinet pumpar för fullt.

Nu kör vi!

Klockan 00.00 i natt går embargot ut för att få spela Resident Evil 5 online.

Klockan 00.01 går Spelredaktören och Apan in för springa igenom spelet tillsammans.

Det är ingenting sjukt med detta utan bara ett stort bevis på vilken fokusering vi har för tv-spel.

Att vi sedan inte kommer att ha något större kärlek för varandra under de kommande timmarna är en annan sak.

Men som sagt. Klockan 00.01 sätter den gemensamma skjutfesten och vi kommer banne mig inte sluta förrän alla infekterade varelser kommer att vara dödade och krutröken har lagt sig.

Det här kommer att bli kul.

Män som vän

Grabbarna i Killinggänget har tagit greppet om manlig vänskap både en och två gånger i "Nile City" och "Ben och Gunnar - En liten film om manlig vänskap" men det är en intressant företeelse som kan var så mycket.

Det kan till exempel vara ett grabbgäng som dricker sig redlösa varje fredag-lördag och sedan en gång om året åker till Thailand med sina tribaltatueringar och kommer hem med likadana halsband.
Det kan också vara att man börjar åka längdskidor och slutar med att man helt plötsligt har en gamla före detta jugoslavisk skidskytt hemma i hallen som vallar ens skidor.

Eller så kan det gestalta sig som för undertecknad då han tillsammans med Spelredaktören i ren tristess bestämde sig för att åter spela igenom Gears of War 2 i co-läget, ett spelläge vars grundtanke är att man ska hjälpas åt och inte köra sina egna race.

Men istället för kramar och stöttande ord blev det tre över nätet stenhårda och kvällslånga sittningar som förutom gaming som vanligt även innehöll låg humor, skvaller och inte minst stora mängder med okvädningsord till den andre.
Speciellt populärt var det att så fort någon dog berätta via headsetet hur otroligt dålig den andre var och hur otroligt tråkigt och enahanda det kunde vara att spela med någon som på sin höjd är en tv-spelsmedelmåtta. Själva var vi båda Guds gåva till spelvärlden.
Hur som helst sprang vi igenom hela härligheten och ser nu fram emot nya "utmaningar" kommande helg.

Då är det Resident Evil 5 som står på programmet och med tanke på att detta spel i än högre grad går ut på samarbete vågar jag faktiskt inte ens tänka på hur det kommer att se ut.
Förmodligen blir det väl något likande som förra helgen och jag kan knappt hålla mig tills jag återigen får berätta hur illa jag tycker Spelredaktören hanterar en handkontroll.

Våran "ovänskap" skulle säkert kunna sysselsätta hjärnskrynklare i veckor och skulle man spela in våra samtal och sedan spela upp för okända människor skulle de säkerligen inte gissa på att vi är speciellt goda vänner.
Det är för övrigt en gissning goda vänner till oss båda också missar då de förfäras över vår samtalston och undrar om vi kommit ihop oss om något.
Anledning kan ibland var lite olika men svaret är alltid det samma på ovänskapsfrågan: "Vi är inte ett dugg ovänner".

Så roligt har vi det när vi umgås. Hur har ni det?