Vi kör, så här precis innan avspark mellan Liverpool och Manchester C, ett snabbt grattis idag till my old compadre, Johan Petersson som idag tar ytterligare ett steg närmare 40, one down - one to go.
Han vet vad jag tycker om honom och därför behöver jag inte ännu en gång vända ut och in på mig själv för att bedyra min kärlek för honom.
Vad jag dock behöver göra är att påminna honom och resten av världen om att våren och sommaren 1991 var det Chesney Hawk som var unge Peterssons allra största stilikon.
Så vi ska nu därför få oss en återblick till hur Johan, och många andra med honom ville se ut under början av 90-talet. "The One And Only" för övrigt även en tämligen habil one-hit-wonder.
JP, Nutte, Rödpick och Märklige Herrn. Ja kärt barn har sannerligen många namn när det gäller dagens födelsedagsbarn, Johan Petersson.
Johan ja. Ja var ska man börja någonstans i detta nystan kallat vår vänskap. En inledning är dock att han är en av mina bästa och långlivade vänner, något som kan ses som en sanslös bedrift då mannen i frågan redan i grundutförande är något av eremit. Detta har kille sedan kryddat med att flytta till Eskilstuna, blivit pappa, jobbar på oregelbundna tider, inte innehar facebook och tills för några månader sedan hårdnackat vägrat mobiltelefon (numret har han dock inte lämnat ut än så stilen håller han). Som en extra parantes kan också nämnas att jag fick gratta honom via mail. Men trots alla dessa hinder är Johan ändå en helt fantastisk kille som är väl värd att jobba på kontakten med.
Historier, många av dem givetvis otryckbara,finns det ju naturligtvis drivor av, inte minst har det hänt grejer under alla dessa otaliga bilfärder i samband med fotbollsmatcher. Berömda är våra resor i antingen hans föräldrars svarta SAAB 900 eller min mammas vita Kadett då det mesta kunde hända. Oftast var det bara lite smyghandling i diverse kiosker och servicebutiker där det jobbade vackra kvinnor eller bad på Smörkullen vid Gustafsberg. Men många är också de lagkamrater som fått följa med oss på ganska förnedrande åktur till bostäder där deras förälskelser bodde med sedvanligt tutande och ropande. En sysselsättning som givetvis var lika barnslig som rolig.
Ett snabbt axplock med händelser kan jag dock ge er. Vi har: - sparkat ner varandra under otaliga kvadrater. - kämpat om samma kvinnor. - hoppat nakna framför journalistkollegor på Bohusläningen. - tittat på vita stringtrosor från en avbytarbänk i Hjärtum. - badat med samma stringtrosetjej i svart sommarsjö. - varit på Kanarieöarna och blivit kära. - hittat på rena lögner om varandra. - tittat på när en nära vän till oss löpte amok med gräddtårta och UIS-märkt dildo. - tillbett Ian Rush, Torbjörn Nilsson och Glenn Hysén. - ställt dumma frågor till tjejen i Ramnerödskiosken. - gjort en supportertidning åt Oddevold. - enats om att IFK Uddevalla hade den godaste pauskorven i Bohuslän. - upplevt de tokiga nätterna på Carlia Nöjet. - roats av Harry Gerds efternamn. - ropats oss till himmelriket åt Jesper Blomqvists mål mot Man U på Ullevi. -suttit i en bil i Dingle under tiden som en kompis "hälsat" på en tjej. - sett Muffen springa i en fullsatt Gamla Idrottshallen utan shorts. - tjusats av "Dennis dotter" och alla andra handbollstjejer.
Men mest känd är han ändå för sina oerhört dåliga raggningsmoves, moves som oväntat gick hem. Den mest klassiska är den då Johan helt plötsligt blir väldigt trött och är tvungen att lägga sig i tjejens knä samtidigt som han säger: "Oj vad trött jag blev".
Men en djävel på fruntimmer har han alltid varit och det är bara att erkänna att man kan förstå anledningen. Den lille lurige killen besitter en charm och vänlighet som få andra ens är i närheten av.
Så grattis på dagen och även om man inte får önska sig något denna dag gör jag det ändå: Snälla ge mig ditt mobilnummer!
Som musik kunde jag inte hitta någon bättre låt än Mikael Wiehes sång till Björn Afzelius, "Den Jag Kunde Va". Dels för att den stämmer bra och för att vi båda är röda i själen och gillar dessa två herrar.