Nu är det dags att ge prov vilka känslor som musik kan ge upphov till.
För det är få band som kunnat sätta känslorna i gungning hos unga människor som Broder Daniel när det begav sig. Känslor som stundtals växte sig större och starkare än livet själv. Ett bevis på detta visas upp allra allra bäst av de två underbara poppandorna som finns i detta klipps inledning.
Platsen är Slottsskogen i Göteborg och scenariot är följande: Sångaren Henrik Berggren under bandet allra sista spelning någonsin, på Way Out West 2008, precis har avslutat en lång hyllning till bandets avlidne gitarrist Anders Göthberg och nu tillkännager att låten, "No Time For Us", är den sista för kvällen och därmed också det sista som Broder Daniel kommer att göra på en scen. Ett besked som inte helt oväntat får de två tjejerna att gå fullständigt bananas och deras redan söndergråtna make-ups att helt och hållet rinna ner i gräset och silverstjärnorna på kinderna att singla till marken som sen snö.
Men även resten av första raden är ett dallrande led av ledsna känslor över att aldrig få se sitt favoritband numero uno igen. Det gråts, fotas och sjungs i en härlig och magknipande blandning som om livet efter denna låt aldrig mer skulle vara värt att leva.
Så låt oss då insupa stämning då ett hav av prinsarna och prinsorna i Broder Daniels hov gjorde sitt yttersta för att suga upp de sista skälvande takterna från ett band som betytt allt i deras unga liv.
Nja Mats Magnusson. 12-13 kilo är nog en liten försköning av verkligheten. I alla fall om man ska ta bilderna från den välgörenhetsmatch den gamle målkobran genomförde för några dagar sedan.
Att människor gör sig till och verkligen bjuder till för att andra människor ska trivas är ju alltid bra.
Men gränsen mellan hjälpsamhet i världsklass och den mindre bra nivån är dock äckligt fin då det är ytterst lätt att vilja lite för mycket och kasta över hela insats på pajassidan.
Och på pajas, men den ack så roliga sidan får man nog placera lägenhetshotellet Roca Maura i Spanien när de fick för sig att skriva en förhållnings/informationslapp på svenska besökare på deras egna språk.
Det gick väl så där kan man säga. För med meningar som "Torka din fot när avgängen areañ och användande luften - FARA", "Barnen under 12 ären av alder blandar inte tillätet till använde luften ensam." och favoriten "Behaga hälla dem ren ut över smuts vilja kostnad du 60€, vilken vilja de gick frän frän." visade företaget upp sin allra sämsta och usla språksida.
Det är uppenbart att de använt någon av de alla översättningsfunktioner som finns på internet. Men att man kan träffa så fel i en översättning är ingenting annat än beundransvärt och helt fantastiskt underhållande, ja ni kan läsa själva genom att klicka på pappret. Det är också ett papper som borde få alla som ens funderar på att använda denna internetmöjlighet när de ska översätta något att droppa tanken som ett skållat troll.
Svenska är inget lätt språk det ska tillstås, men kunde inte de styrande på hotellet i alla fall frågat någon med lite svenskakunskaper om en korrektur innan de skickade ut pappret i strid.
En annan fråga som dyker upp är vilket språk som originaltexten är skriven på. Det kan var allt från engelska till tyska, hindi eller kinesiska. Vad fan vet vi?
För resten. Är det någon som vet vad en röntgenundersökning har att göra på ett lägenhetshotell?
Den strålande komikerna Henrik Schyffert gillar inte Härnösand. Så är det bara. Vad den norrländska staden och dess befolkning gjort honom vet bara gudarna men något riktigt illa måste vara. Annars hade man inte blivit så här skogstokig.
Dags för en tripp bakåt i tiden och ett stopp vid tiden då Apan förälskade sig i vad som enklast kan förklaras som en kulturell smältdegel.
Ursprunget till förälskelsen hette "Twist In My Sobriety" och målet den 19-åriga brittiska sångerskan med rötter både i Malaysia, indien, Västtyskland och på Fiji, Tanita Tikaram.
För att det 1988 skulle bli Tanita och jag var ingen större skräll, en snabb titt på bilden ger direkt att detta är rak ner på Apans gata, utan mer en självklarhet. Så där var vi, en 19-årig underskön tjej och en glittrande högt i trädtopparna svingande 15-årig apa och och det som band oss samman var veckans låt "Twist In My Sobriety.
Och så här snart 22 år senare kan jag tycka att både kvinno- och musiksmak fortfarande känns helt rätt. Låten är än i denna dag suverän, videons snygga svartvita bilder binder en ännu och malaysisk-indisk-fijianska Tanita lockar fortfarande som en varm vårvind från södern. Kort sagt det är fortfarande kanon.
"För att ett bortalag ska kunna få en straff på Old Trafford krävs det att en bortaspelare blir nedskjuten med maskingevär."
Paolo Di Canio fäller ett uttalande under sin tid i England om hur förutsättningarna ser ut för de lag som kommer till spel på Manchester Uinteds hemmaplan. Sedan lade han till följande mening: "Och då skulle det ha diskuteras om det var innanför eller utanför straffområdet han blev nedskjuten."
Efter en störtflod av uppmaningar via telefonsamtal, mail, facebookinlägg och handskrivna brev om att gratta hela "Söders Lilla Mamma" viker sig nu Apan för påtryckningarna och ger nu sitt mera officiella grattis till Helen Helleborn, formely know as Sjöberg, när hon nu fyller år.
Helen, eller Hellan som hon kallas i vissa kretsar, har alltså gått och blivit ett år äldre. Men förutom det faktum att hon kan plussa på ett år på sin ålder har hon även, även om det inte behövdes, blivit ett år visare och inte minst ett år vackrare sedan sist.
Enda problemet med Helen är väl att hon håller sig lite för mycket på sin kant tillsammans med sina barn, Thea och Milla, och den sämre hälften Ted och att man träffar henne på tok för lite. Detta för dock med sig det plus att varje gång man träffar henne är det som om julafton och ett blixtnedslag sker samtidigt.
Kul tjej helt enkelt den där Helen Helleborn, som nu alltså är ett år äldre.
Och för att fira detta ska vi släppa lös ett synskadat svängorakel kallat Stevie Wonder med sin låt "Happy Birthday" från japanska Budokan 1982. En godbit på många sätt men där Stevies klädsel givetvis går utanpå allting annat.
"Han säger sig en gång ha sett Robert Plant på Arlanda International." Så låter en känd strof ur "I Manegen Med Glenn Killing", och är därmed en alldeles lysande hållpunkt i svensk humorunderhållning. Men det är inte därför som Apan denna vecka har valt en låt med gamle räven från Led Zeppelin, Robert Plant.
Nej anledningen stavas istället min största källa till gubbrock, "Spelredaktören från Stockholm", som under sitt jul- och nyårsbesök i Uddevalla som vanligt proppat oss okunniga bönder fulla med musik.
För om detärnågot som Spelredaktören är duktig på så är det enligt honom själv att tipsa om bra musik och han är, återigen enligt eget tycke, den största enskilda källan till att hans vänner lyssnar på godtagbar musik. Största källa är han kanske inte men det går ändå inte att komma ifrån att han rätt ofta har sunda värderingar om vad som kan kallas för god musik.
Och det är här som Robert Plant och "29 Palms" kommer in. Den finns nämligen med på den spotifylista som den gode redaktören på eget bevåg satte sig och skapade med orden "Så du får något vettigt att lyssna på till jag kommer nästa gång."
Och visst det är väl bara att köra då, speciellt med denna låt som andas Tom Petty och bilkörning på någon rak highway i sommarljus. Och sämre kan det ju vara.
Så har det blivit dags att återigen sätta på sig grattishatten fira av en vän som idag blir ett år äldre. Det är också dags genom detta sonat ett misstag som begicks för exakt ett år sedan då jag glömde av att uppmärksamma dagens födelsebarn.
Den person vi talar om är naturligtvis Annica, eller som folket på Facebook känner henne: Annica Wilma Maria Johansson.
Ankan har dundrat in ganska sent i mitt umgänge men har ändå på denna korta tid hunnit med att sätta ett stort avtryck med upptåg, insatser och felsteg som skulle ta en normal människa åtskilliga år att hinna med.
Nu är dock inte Fröken Johansson som alla andra då hon energi, eller rastlöshet om man så vill, när det gäller allt hon företar sig. Ett karaktärsdrag som är i de allra flesta fall är oerhört bra då man får saker och ting gjort. Men i Annicas fall är det inte alltid helt lyckat då hon utan att tänka igenom saker helt och hållet kastar sig in i olika handlingar, både fysiska som känslomässiga.
Så att ringa till dagens födelsedagbarn är alltid spännande då man aldrig inte riktigt vet vad som är på tapeten idag. Ett av exemplen och det kanske mest korkade var då hon åkte på borelia men på grund av en kommande helg med lite alkohol helt enkelt struntade i att ta den medicin hon blivit tilldelad av de där kvacksalvarna som kallas läkarkåren. Ett tilltag som fick som följd att hon fick problem med lilla hjärtat, ett hjärta som vid detta tillfälle redan var hårt åtgånget känslomässigt.
Den senaste och kanske allra roligaste händelsen, som också är ett lysande exempel på att denna unga inteligenta kvinna ibland blir lite låst i sina egna tankar hände strax innan nyår då vi talades vid när hon satt framför Facebook och skulle skicka en video till någon och följande ordväxling utspelade sig. Ankan:"Vad fan. Nu blev det fel igen." Apan:"Vad då?" Ankan:"Den här skickad knappen försvann när jag sökte upp videon?" Apan:"Vad då försvann?" Ankan:"Ja den ligger liksom under bildskärmens kant." Apan:"Och att scrolla ner på sidan är naturligtvis inte att tänka?" Ankan:"Scrolla?" Apan:"Ja det finns ju en list man kan dra för att komma ner åt sidan." Ankan:"Finns det? Var då? Apan:"Att titta längst till höger på webbläsare är ett stalltips." Ankan:"Den där gråa rektangeln? Apan: "Jäpp. Den kan du använda när sidan inte för plats på en bildskärm." Ankan:"Vad praktiskt. Det har jag aldrig vetat tidigare. Jag trodde det var fel på sidan när inte allt fick plats." Apan:"Men nu vet du."
Nu kan kanske detta exempel låter er att tro att Annica är en person som behöver assistans 24 timmar om dygnet och inte klarar något själv. Men snarare är det tvärtom. Ankan är en synnerligen smart person som ger varje person en verbal snyting om man inte passar sig kunskapsmässigt eller hyfsmässigt. Samtidigt är hon en av de största Svensk-påvar som jag känner, ett faktum som ger stor plus i boken hos en kille som retat många genom åren med sina petiga kommentarer om hur vårt språk ska användas. Slarvar man med sitt språk ska det bli bastning och det blir det när det handlar om Annica Johansson.
Nu ska vi få höra en av världens bästa låtar, Hallelujah. Den som ska framföra denna magiska låt signerad Leonard Cohen är ingen mindre än K.D. Lang. Och om detta val, av såväl låt som artist, finns inget mer att säga än grattis Annica och lyssna på nu på dessa vackra, eller jag egentligen ganska bittra, ord från Kanada.
Nu är det dags att ge prov vilka känslor som musik kan ge upphov till.
