Låt oss alla lägga oss under mysfilten

Små Citroner Gula

I rollerna: Rakel Wärmlander, Sverrir Gudnason, Josephine Bornebusch, Tomas von Brömssen och Eric Ericson.
Regi: Teresa Fabik
Betyg: 3 Herr Nilsson

En "chick flick". Tja varför inte?
Så tänkte jag när jag fick erbjudandet om att gå på Små Citroner Gula.
Något jag verkligen inte ångrar så här efteråt, snarare tvärt om, stundtals hade jag väldigt stor glädje av filmatiseringen av Kajsa Ingemarsson succéroman.

Vi får möta Agnes, Rakel Wärmlander, en tjej som helst av allt bli framgångsrik inom restaurangbranschen.
Efter att ha slitit hund på en finare fransk restaurang får hon en dag chansen att realisera drömmen på allvar då hon erbjuds att bli delägare i krog som är på väg att öppna.
Ett erbjudande som naturligtvis kommer att bjuda på inledande motgångar och avslutande medgång både i grytor och kärlek.

Rakel Wärmlander fungerar som handen i handsken i rollen som Agnes, en karaktär som hon på pricken sätter och blir den där personen som alla tjejer vill va' och alla killar vill ha. Hon är kort och gått ett fruämne i högsta elitklass.
Titeln roligast och bäst vill jag dock dela mellan Josephine Bornebusch i rollen som Agnes världsvana mingelkompis, och Tomas von Brömssen som den virrige pappan.
Båda två visar att de behärskar komedi och gör med enkla och proffsiga medel att scener som i grunden är ganska bleka lyfter och blir väldigt roliga.

Men som om inte redan nämnda karaktärer skulle få tittaren att fatta vilken slags film vi har att göra med så slänger manuset även in en charmig nörd och en odräglig ex-pojkvän.
Och voilà så har vi där alla de klassiska ingredienserna för en filmsoppa i denna genre av filmer.

För så är det ju. Små Citroner Gula är en romantisk komedi i högst ordinär stil och vi under filmens 100 myspysfyllda minuter kan bocka av alla rutor med element som ska finnas med. Minuter som då och då är på väg att kantra och bli en alltför sötsliskig bakelse och feel good och annat kariesframkallande som alltid håller sig på rätt sida staketet.

Men som sammanfattning får jag nog ändå konstatera att filmen, trots alla klyschor och enkla billiga romantiska knep, mer än väl håller som förströelse för en stund.
Regissören Teresa Fabik lyckas också mer än väl med att navigera mellan de isberg som lätt skulle kunna sänka en film av detta snitt. Framför allt har hon en förmåga att skapa humor, både lättsmält och tragisk, i det lilla enkla.


Visst stundtals är det än lovligt saggigt och kladdigt, men det dröjer aldrig länge innan det tar fart igen och man skratta högt ljudligt åt någon dråplig situation.
Faktum är filmen ger en ganska varm och skön känsla i kroppen, även som kille, när man lämnat biosalongen och ger sig ut den tämligen bitande februarikvällen. Och större krav kan man ju knappast ha på en film i denna genre.

Föreställnings roligaste ögonblick gav inte filmen utan en kvinna i publiken som när en scen klipptes in där Agnes åter hade hookat med sitt ex uppgivet utstötte:
"Nä men va fan!"