Något bland det roligaste som finns är när människor driver med bilden av sig själv.
Och den kategorin får man definitivt räkna in Johannes Brost, med ett rykte om att vara en riktig kvinnokarl, när han har en liten frågestund om hemligheterna inom sex och samlevnad i programmet "Sverige Pussas & Kramas".
Satan vad vi har skrattar under jul och nyårshelgerna när återupptäckte denna pärla på 1 minut och 32 sekunder.
Grattis säger vi också till ikonprogrammet "Sportspegeln" som fyller 50 år. En högstidsdag som idag firas med att en sportspegel där reporterteamet består av gamla rävar som Sven "Plex" Pettersson, Bo Hansson, Arne Hegerfors med flera.
Utöver detta bjuds vi efter att Sportspegeln tagit slut vi på en Nostalgispegel med gamla inslag från Bengt Bedrup, Putte Kock och Bengt Grive, hela klabbet signerat superduon Jens Lind och Dennis Videmyr.
Sportporr är alltså att vänta och som om inte detta vore nog slänger SVT upp VM-krönikan i fotboll en timme innan "Speglarna" börjar.
Med andra ord. Det finns ingen anledning alls att lämna SVT2 mellan 19.00 och 21.30.
Så var det då dags för årets första födelsedagsfirande.
Och precis som förra året är det energiknippet Annica som är först ut med att fylla. Nytt för i år är dock att hon idag uppnår den oerhört vuxna åldern av 25 år. En högtid som därmed gör att hon äntligen kan få kalla sig vuxen.
För det är ju detta hon har hävdat i flera års tid nu. Att hon är vuxen, eller i alla fall mer vuxen än siffrorna i passet visar. Personligen har jag mest kallat henne för en gammal kvinna in en ung flickas kropp. Detta mest beroende på att hon kombinerar en stundtals knastertorr inställning till vissa saker i livet med en härligt fumlig överskottsenergi, en kombo som om vi ska vara ärliga tagit henne till en del besvärliga situationer i livet.
Så grattis då, du gamla unga 25-åring.
Plats på scen för Urge Overkill med sin cover av Neil Diamonds "Girl You'll Be A Woman Soon"
Denna vecka blir det countryns finest, Johnny Cash, för hela slanten i Bergets covertävling. Och att han ta ytterligare en seger är det inget snack då det är han själv som ställer upp med tre av sina tolkningar av andras låtar.
Dock blir det inte hans magisk version av "One" denna gång. Dels för att låten redan varit med och vunnit, men också för att den är som en vis person en gång sa om en fotbollsspelare: "Överkvalificerad i dessa sammanhang".
Men inte blir det kattpiss för den sakens skull. Snarare tvärtom då det är den på äldre dar ärrade Mr Cash denna gång sätter tänder i tre andra klassiker, alla hämtade från sanslöst snygga boxen "Unearthed":
- Först ut är Bob Marleys "Redemption Song" där han även har hjälp av ännu en död hjälte, Joe Strummer. - Andra låten på bordet är Neil Youngs "Heart Of Gold" där han backas upp av inga andra än medlemmar ur Red Hot Chilli Pepper. - Sista deltagarlåten i veckan trevig är den låt som han fick popularitet bland dagens kids, "Hurt" först gjord av Nine Inch Nails.
På frågan om han anser sig vara dryg slårLeif GW Persson till med ett nytt klockrent citat. Citat kommer som ett svar på Aftonbladets Vi5-fråga: "Anser du dig vara dryg" En fråga som uppkommit sedan Staffan Heimerson i en krönika dagen innan skrivit att någon borde sticka hål på svenskarnas uppblåsta och överdrivna självbild.
Predator I rollerna:Adrien Brody, Grace Topher, Alice Braga Regi:Nimród Antal Betyg: 1 Herr Nilsson
Har det gått tomt i den Brodyiska plånboken eller har killen bara åkt på en allvarlig släng av taskigt karriärsval? Några andra alternativ kan jag inte se till att Oscarsvinnande Adrian Brody hamnat i i detta elände som inte ger något bestående minne, förutom att den är usel.
Bakom eländet där ert gäng legosoldater och mördare hamnar på en planet där arga och livsfarliga Predators finns står skjutgalne Roberto Rodriguez ("Desperado", "From Dusk Till Dawn", "Sin city) i rollen som producent och regissören Nimród Antal.
Och även om regissören Nimród Antal har ett väldigt bra namn har Predator-konceptet aldrig varit speciellt bra. Varken nu eller 1987 då Arnold Schwarzenegger kletade lera på sig för att klara sig undan.
Salt I rollerna: Angelina Jolie, Liev Schreiber, Chiwetel Ejiofor Regi:Phillip Noyce Betyg: 3 Herr Nilsson
Angelina Jolie fortsätter i "tuff-och-livsfarlig-brud"-genren när hon denna gång blir anklagad för att vara en sovjetisk/rysk mullvad som planterats i USA: säkerhetstjänst för att infiltrera landets styrande elit. Salt är en ganska tilltalande historia där man som vanligt inte vet vem som är god och vem som är ond. En sak är i alla falls säker. Angelina putar med läpparna även i denna film, om det nu var någon som trott eller hoppats på något annat ...
Unthinkable I rollerna:Samuel L. Jackson, Michael Sheen, Brandon Routh Regi:Gregor Jordan Betyg: 3 Herr Nilsson
Hur långt är vi villiga att gå för att ta reda på uppgifter som kan rädda människoliv. Denna fråga är central i denna film där Samuel L. Jackson gör rollen som Henry Humphries, en utfrågare som är beredd att gå hur långt som helst med sina utfrågningsmetoder. En bra film där man vid ett flertal tillfällen ställer sig frågan om hur långt man själv hade kunnat tämja på sin moral.
Nyårsaftonens låt blev något oväntat, och absolut inte mitt val, en historia inspelad av tioårig amerikanska.
Fråga mig dock inte varför men det enda jag kan komma på i anledningsväg är att värdinna på fester gillar att kasta med håret när hon är lite på pickalurven.
För det just detta, och i stort sett det enda, som "Whip My Hair" med Willow Smith går ut på.
En enormt tröttsam låt som naturligtvis inte borde bli speciellt stor.
På nyårsafton 2010 i Kolvik var den dock flitigt spelad.
Willow Smith är förresten som ni säkert redan listat ut dotter till Will Smith och Jada Pinkett Smith och är utseendemässigt sin pappa upp i dagen.
Men nu spelar vi väl denna enformiga låt.
Vi kanske inte påpekade att värdinnan med sin dans till denna låt var världens för tillfället vitaste Wigger.
Om ni undrar vad folk gör i Färgelanda på kvällarna får vi nu äntligen svaret.
Men inte trodde i alla fall jag att Färgelandas kvällsliv var så här pass roligt. Faktum är att detta är ett i bland de roligaste klipp jag har. Det är så att jag fortfarande har ont i käken efter skrattattacken.
Citat efter att bakhjulen brunnit som aldrig för är givetvis obetalbar: "Vet du vilken hastighet jag hade? 180!!".
Exakt tjugo minuter tog det innan jag tog tillbaka mitt spådom om bloggen var stängd för 2010.
Anledningen till mitt återinhopp, ett inhopp som mycket väl kan göra att det kommer ramla en en strid ström av inlägg under dagen/kvällen/natten är att jag bara kände att jag var tvungen att stötta mitt kära Liverpool FC.
2010, vårsäsongen 09/10 och första halvan av 10/11, är det värsta jag upplevt för "The Pride of Merseyside" sedan jag upptäckte dem under mitten av 80-talet. Visserligen gick laget till semifinal i Europaleague förra våren, men det var fan ta mig det enda som kan ha glatt sig åt under denna period.
För säsongen 11/10 hittills ska vi inte ens prata om då ingenting gått som det skulle. Det började med att världsmålvakten Pepe Reina tappade in bollen i slutsekunderna mot Arsenal och en seger blev till ett kryss i premiären. Och så där har det fortsatt med nederlag i slutminuterna och en massa elände. Visserligen har det varit en del otur med i bilden men spelet har i sanningens namn tyvärr inte berättigat till fler poäng än vad man har skrapat ihop. Enda trösten för tillfället är väl att det inte kan bli sämre.
Men det är nu, efter laget lagom till nyåret presterat sin kanske sämsta match i mannaminne (0-1 hemma mot tabelljumbon Wolverhampton), som supporteragnar skiljs från vetet och man måste hitta styrka någonstans.
Så vart är det då bättre att finna Liverpool-styrka än i den sång som blivit jordens mest kända supportersång, Gerry & The Pacemakers "You'll Never Walk Alone" här sjungen på Anfield inför CL-semin mot Chelsea 2007.
För aldrig har det väl funnits mer passande ord än dessa just nu:
When you walk through a storm Hold your head up high And don't be afraid of the dark. At the end of the storm There's a golden sky And the sweet silver Song of a lark.
Något bland det roligaste som finns är när människor driver med bilden av sig själv.
