I går var det alltså Juldagen, en dag då all världens hysterimätare slår i bott och ber om att få bli utbytta under Annandagen. Det är också en högtid som får dagarna innan jul i Mammons vidrigaste tempel, Torp, att framstå som avslappnade.
Gårdagen var sannerligen inget undantag med kompisar som trotsade både feber och halsfluss för att gå på lokal.
Och med att gå på lokal en juldag innebär att man tvingas gå upp vid samma tid som mjölkerskorna för att förbereda sig och sedan gå ut när det gamla Bonde-Sverige drack sitt eftermiddagskaffe.
Detta är regler som är så självklara att någon efterforskning om hur årets tryck på krogdörrarna är inte ens kan tänkas i de allra mest nitiska juldagemänniskors sinne.
Men nu för att gå på Juldagen 2008.
Uppstigning som sagt var innan tuppen gol för att akutstäda lägenheten, dock med värdefull hjälp av mamma.
Anledningen till denna hast var att man först kvällen innan fick reda på att det var på Fredsgatan som förvärmningen skulle hållas.
Gästerna intog stugan strax efter 17.00 för att sedan effektivdricka i en och halv timma innan de första oroliga trupperna gjorde sig klara för att rulla ner på staden strax innan klockan 19.00.
Själv blev man motvilligt utsläppad ur sin lägenhet för att som man sa "kunna köa vid 20-draget". För att vi skulle få köa var liksom självklart, det var ju Juldag.
Och visst var det Juldag, men något vidare drag i dörren var det inte. Varken när de första ivriga gästerna kom ner eller när vi andra anledde.
Inte klockan nio heller för den del, Halv tio började det tjockna och då hade undertecknad redan börjat att tröttna på Mortens inredning och dess gäster.
Så hur är det nu att gå ut en juldag då?
Ja du. Som en lönelördag fast oändligt mer stasat och framförallt med en betydligt längre arbetstid då solen knappt gått ner när man äntar nöjespalatsen.
Men framförallt är det en dag då kreti och pleti, djupa som grunda, hantverkare som välutbildade kan få samlas och dricka sig tillbaka till apastadiet. Det är kort och gott för att använda det intelligenta språk som används i ishallar, Allmänhetens åkning.
Men visst träffar man på en hel del människor som man gärna springer på om och om igen.
Bland annat satt den yngre upplagan av Bröderna Mexico (Andreas och Marcus Sundberg) och drack drinkar. En duo som mer än gärna grävde ner sig i ämnet "gamla ikoner inom Uddevalla-idrotten". Och i en sådan pratstund är det mycket svårt att inte komma in på Olle Wallin, den kanske störste bohem som befolkat målet i Oddevold.
Lovar att återkomma med ett helt inlägg om Wallins Olle vid ett senare tillfälle.
En kul pratstund var det hur som helst.
Detta uppvägde dock inte alla trista samtal på ämnet "Fan vad det var länge sedan vi sågs. Varför ses vi inte oftare?"
En fråga med ett lika självklart svar som medicin.
- Ja du eftersom du sitter hemma i din villa med fru och barn och aldrig roar dig på annat sätt än med parmiddagar är det nästan lögn i fan att träffa dig. Men du utvidgar ditt uteliv till mer än att bara supa dig dyngrak på juldagen eller en afterwork så ska du se att chansen till att springa på mig ökar med många många procent.
- Eller varför inte bara ringa till mig om det nu är så viktigt.
Till tolv höll jag ut och sedan var det dags för en mycket välbehövlig matbit som en del i uppladdningen till Boxing Day i England på annandagen.
FOLKE FISKMÅS
