torsdag 15 april 2010

Veckans citat

"Det svenska luftrummet stängs i kväll."

Förutom att meningen i allmänhet och ordet "Luftrummet" i synnerhet är makalöst tufft visade Moder Jord återigen vem som bestämmer här i världen.
Att ett enkelt vulkanutbrott på Island lamslår flygtrafiken i norra Europa helt och hållet och ger resten av kontinenten stora problem är inget annat än ett stort bevis. Ett stort bevis för att vi människor bara sitta ner i båten och hålla käften när Jorden talar.

söndag 11 april 2010

En vapendragare har blivit äldre

JP, Nutte, Rödpick och Märklige Herrn.
Ja kärt barn har sannerligen många namn när det gäller dagens födelsedagsbarn, Johan Petersson.

Johan ja.
Ja var ska man börja någonstans i detta nystan kallat vår vänskap.
En inledning är dock att han är en av mina bästa och långlivade vänner, något som kan ses som en sanslös bedrift då mannen i frågan redan i grundutförande är något av eremit.
Detta har kille sedan kryddat med att flytta till Eskilstuna, blivit pappa, jobbar på oregelbundna tider, inte innehar facebook och tills för några månader sedan hårdnackat vägrat mobiltelefon (numret har han dock inte lämnat ut än så stilen håller han). Som en extra parantes kan också nämnas att jag fick gratta honom via mail.
Men trots alla dessa hinder är Johan ändå en helt fantastisk kille som är väl värd att jobba på kontakten med.

Historier, många av dem givetvis otryckbara, finns det ju naturligtvis drivor av, inte minst har det hänt grejer under alla dessa otaliga bilfärder i samband med fotbollsmatcher.
Berömda är våra resor i antingen hans föräldrars svarta SAAB 900 eller min mammas vita Kadett då det mesta kunde hända.
Oftast var det bara lite smyghandling i diverse kiosker och servicebutiker där det jobbade vackra kvinnor eller bad på Smörkullen vid Gustafsberg.
Men många är också de lagkamrater som fått följa med oss på ganska förnedrande åktur till bostäder där deras förälskelser bodde med sedvanligt tutande och ropande. En sysselsättning som givetvis var lika barnslig som rolig.

Ett snabbt axplock med händelser kan jag dock ge er.
Vi har:
- sparkat ner varandra under otaliga kvadrater.
- kämpat om samma kvinnor.
- hoppat nakna framför journalistkollegor på Bohusläningen.
- tittat på vita stringtrosor från en avbytarbänk i Hjärtum.
- badat med samma stringtrosetjej i svart sommarsjö.
- varit på Kanarieöarna och blivit kära.
- hittat på rena lögner om varandra.
- tittat på när en nära vän till oss löpte amok med gräddtårta och UIS-märkt dildo.
- tillbett Ian Rush, Torbjörn Nilsson och Glenn Hysén.
- ställt dumma frågor till tjejen i Ramnerödskiosken.
- gjort en supportertidning åt Oddevold.
- enats om att IFK Uddevalla hade den godaste pauskorven i Bohuslän.
- upplevt de tokiga nätterna på Carlia Nöjet.
- roats av Harry Gerds efternamn.
- ropats oss till himmelriket åt Jesper Blomqvists mål mot Man U på Ullevi.
-suttit i en bil i Dingle under tiden som en kompis "hälsat" på en tjej.
- sett Muffen springa i en fullsatt Gamla Idrottshallen utan shorts.
- tjusats av "Dennis dotter" och alla andra handbollstjejer.

Men mest känd är han ändå för sina oerhört dåliga raggningsmoves, moves som oväntat gick hem. Den mest klassiska är den då Johan helt plötsligt blir väldigt trött och är tvungen att lägga sig i tjejens knä samtidigt som han säger: "Oj vad trött jag blev".

Men en djävel på fruntimmer har han alltid varit och det är bara att erkänna att man kan förstå anledningen.
Den lille lurige killen besitter en charm och vänlighet som få andra ens är i närheten av.

Så grattis på dagen och även om man inte får önska sig något denna dag gör jag det ändå:
Snälla ge mig ditt mobilnummer!


Som musik kunde jag inte hitta någon bättre låt än Mikael Wiehes sång till Björn Afzelius, "Den Jag Kunde Va". Dels för att den stämmer bra och för att vi båda är röda i själen och gillar dessa två herrar.


lördag 10 april 2010

I Apans öron

I söndags damp det ner ett dekret från Hertiginnan, som just nu befinner sig på andra sidan av jorden, med orden: "Tycker du kan ha Saknad som tema pa veckans spellista."
Som ni förstår är det bara att kröka nacken och rätta sig i ledet.

Om dekretet var ett utslag av hemlängtan där bland Andernas toppar låter jag var osagt och det spelar egentligen mindre roll.
Saknad ska det alltså bli och det ska bli det i form av en Spotify-lista som innehåller mycket av den saknad och behag av avskildhet som artister känt under de senaste åren.

Så då trycker vi väl på gas i denna ganska deppiga känslotraktor.

Och ja Malin. Jag saknar dig och Helena också.



Miss You – Adiam Dymott: Spännande svensk sångerska med Thomas Rusiak bakom sig. Och så sjunger hon ju om saknad också.

Heaven Must Be Missing An Angel – Tavares: En av världens lamaste raggningsrepliker fungerar ändå otroligt bra i en låt. De senaste åren är den mest känd från soundtracket till ”Charlie's Angels”.

Han Har Dig – Eldkvarn & Peter LeMarc: ”Jag har ditt foto. Han har dig” är en textrad lika brilljant som hjärtskärande. En amerikansk låt från början, då under namnet ”She's Got You”, som herrar Jonsson/LeMarc skrivit på svenska. Ett gott dagsverke från två av mina största inom musiken.

I'll Be Missing You – Puff Daddy & Faith Evans: Mannen med de många artistnamn greppar här mikrofonen för att sjunga ut sin saknad till sin homie, Notorious B.I.G. i en låt som blev en av 1997 års största hittar. Med sig har han även Biggies fru Faith Evans som även hon av förklarliga skäl saknar sin make som föll för ett gäng kulor i den vanvettigt fåniga beefen mellan öst- och västkustrapparna i USA.

Stum Av Beundran – Ulf Lundell: Många är de tillfälle då Mäster tänkt på och saknat sina ungdoms dagar. Så här innerligt och personligt har dock inte varit så ofta när han denna gång hedrar framförallt sin pappa Gerhard med en låt om husbygge i ett lyckligt och obekymmrat förortsområde. En tid som Lundell mer än gärna skulle vilja bo i.

I Drove All Night – Roy Orbison: ”A Man's Got To Do, What A Man's Got To Do.” Så resonerade Roy Orbison när saknade blev åt helvete för stor efter kärleken. Lösningen för att få lite skönt hångel? En hel natt bakom ratten på en bil.

Jag Ska Sakna Dig I Morgon – Melissa Horn: Melissa visar återigen att det inte bara är hennes mamma Martiza, med låtar som ”Lasarettsvisan och ”Lejonbruden”, som kan det här med vemod. Melissa levererar här en låt om flydd kärlekm precis som det ska vara.

The Letter – The Box Tops: Det finns egentligen inget sätt som är tillräckligt snabbt för sångaren i The Box Tops och helst skulle han varit hemma hos tjejen redan i går. 60-tal i sin bästa kostym.

Hugger I Sten – Lars Winnerbäck: "Vinterdäckets" brutala attack på England duger gott på en lista om saknad. Det är liksom därför han hatar allt som handlar om det anglosaxiska. Saknad efter sin käraste.

To The Good Times – Elin Sigvardsson: Livet var bättre förr. Så skulle man kunna sammanfatta Fröken Sigvardssons uppfattning om samtiden. En tid som är väl värd att minnas och sakna. Det ska dock sägas att hon ändå utstrålar ett visst hopp om framtiden också, men det kan vi ta i någon annan lista.

Fanfanfan – Thåström: Fan vad han saknar och ångrar sig. Det räcker egentligen så då Thåström berättar allt så bra på egen hand. En stämning man känner igen alltför väl.

Are You Lonesome Tonight – Elvis Presley: Ingen lista med en känsla som grund är komplett utan The King. Så därför kommer här Elvis med en av sina största låtar, ”Är Du Ensam Ikväll”.

Hem Till Stockholm – Mauro Scocco: Pluras kökspolare rivstartade sitt första soloalbum med denna totala hemlängtan till Stockholm.

Bobby Jean – Bruce Springsteen: Det pågår en debatt vem det egentligen är som ”Bossen” saknar i den här låten. Antingen är det en gammal kärlek eller så det mer vedertagna svaret, vänskapen med Steve ”Little Steven” Van Zandt som försvann under några år. En sak är i alla fall klar. Han saknar utav bara attan.

Balladen Om 70-talets Största Rockband – Magnus Uggla: 1971 gick Uggla in genom dörrarna till en konsert med Mott The Hoople som en person och kom ut som en helt annan. Han blev helt enkelt golvade av de gamla brittiska glamrockarna och vill sedan inte göra något annat än syssla med musik. Och med hans tidiga karriär i minnet är det bara att tycka att valet var rätt.

(There's) Always Something There To Remind Me – Dionne Warwick: Visserligen är det inte Warwick som gjorde låten från början men när det handlar om Burt Bacharach-musik är det liksom hon som ska sjunga. Så dår får hon göra det.

Jag Saknar Dig – Ulf Lundell: Per Bjurman började gråta och jag fick en klump i magen första gången vi hörde den här låten. Det är olycklig saknade i dess allra mest koncentrerade och tärande form. Därför får Lundell vara med två gånger.

Tillägg:
Brevet Från Lillan - Sven-Bertil Taube: Den stora frågan är, hur i all världen kunde jag glömma denna låt när det gäller saknad. Jag menar en liten flicka skriver till sin pappa om att han fattas henne så att hon nästa spricker. Det talas om granar som har valts ut, om hur bra hon simmar och hur mycket bär det finns hemma på tomten. Hjärtknipande.

Himlen - Ratata: Den här låten kommer jag ihåg att jag lyssnade till en hel del när en närstående till mig avled. En låt som ger en kraft och hopp om att de som har dött har det bättre nu - I Himlen.

fredag 9 april 2010

Veckans musikvideo

Nej nu har det varit alldeles för lite Synthpop/House/Post-punk/Techno/New Wave/Alternative-musik på nätet den senaste tiden och därför ska vi nu råda bot på detta.
För det är just detta schizofrenspretiga musiklandskap som veckans artister tillskriver sig själva.

New Order heter bandet är det som uppstod likt Fågel Fenix ur askan av det gamla Manchester-bandet Joy Division sedan sångaren Ian Curtis tagit livet av sig.
Joy Division ska jag inte nämna mer än att det är ett band som alla som tror sig gilla musik på riktigt tycker är superbra och alla andra som är av en annan åsikt är krokade.

Om New Order ska jag egentligen inte skriva mer än att de, förutom denna låt "True Faith" har superhiten "Blue Monday" på sitt samvete samt att den gamle Liverpool-hjälte John Barnes har rappat med gruppen i deras låt "World In Motion" som var Englands låt officiella låt fotbolls-VM 1990.

Många tycker att "Blue Monday" är deras bästa insats i historien men då kan jag bara anse att dessa människor omöjligt kan ha hört "True Faith" med tvättade öron. "True Faith" är en av de låtar som har drabbat mig hårdast när jag hörde den första gången.
Varför?
Det vete fåglarna. Kanske var det teckenspråket i låten, kanske var det de roliga skumgummidräkterna. Bra är det i alla fall.



Spelhörnan

Final Fantasy XIII
Xbox 360/Playstation 3/Pc
(Square Enix/Ubisoft)
Betyg: 2 Herr Nilsson

Det fanns en tid då Final Fantasy var så mycket Sony som det bara gick.
Nu blåser det dock sedan några år nya vindar och det är åter dags för Sony-fansen att skaka av vrede då Final Fantasy XIII släpps, en titel som kommer både till PS3 och Xbox 360.

För oss andra som inte bryr oss om konsoltillhörighet är det bara att förundras över ilskan och konstatera att serie fortsätter att tappa farten.
Visserligen är det ännu bra fart i hypen som föregår varje spel, men det kan vi nog mer tacka skickligt pr-folk än kvalitén på spelen.
För speciellt roligt har inte ett Final Fantasy-spel varit sedan sexan eller sjuan kom för ett gäng år sedan.

Så hur är spelet då?
Nja inte så kul faktiskt. Springa i en hårt snitslad banan är aldrig roligt så här 2010 och vad värre är. Square Enix har inte fyllt stigen med speciellt mycket intressant.
Baksidan av fodralet lovar oss ”unforgetable storyline” och det kan man väl ge dem delvis rätt i då den är så tunn att den nästan inte ens existerar. Och det är ju svårt att glömma något som inte finns.
Annars är själva spelandet av ytterst vanlig standard som verkligen inte är värdigt ett spel som vill dominera marknaden.
Mitt personliga intryck efter att ha spelat några timmar är meningslös tomhet och tid jag aldrig kommer att få tillbaka. Lite kan dock skyllas på att turbaserade actionspel aldrig har varit min allra största bag, men ändå.


Aliens vs Predator
Multi
(Rebellion/Sega)
Betyg: 1 Herr Nilsson

Nu ska gräva oss riktigt lågt ner i
kvalitetsträsket och detta genom att nämna några ord om Aliens vs Predator, ett spel som egentligen aldrig borde ha släppts.

Jag är nämligen en människa som kan tåla det mesta när det gäller videospel. Men när jag spelade Aliens vs Predator blev jag faktiskt arg på Sega som gett ut detta elände.

Visserligen borde jag ha insett det direkt då de första tecknen på uselhet infann sig direkt, spelmiljö som utspelar sig i kornigt mörker och vapenkontroll som lever sitt egna liv.
Och så håller det på genom hela spelet och jag tar det nästan som en skymf att utvecklarna tror att spelaren ska finna motivation till att spela spelet tre gånger, en med varje karaktär, för fulla achievements


How To Train Your Dragon
Xbox 360/Playstation 3/Wii/Nintendo DS
(Activision)
Betyg: 3 Herr Nilsson

När jag började spela detta spel trodde jag mig återigen få ta fram den stora motorsågen då spelet är filmbaserat spel för den något yngre marknaden, en kombination som brukar dofta dåligt hantverk och ”klämma-ut-pengar”-mentalitet.

Lyckligtvis är det inte så denna gång. För även om How to train your dragon sannerligen inte är ett mästerverk är det ändå helt okej och vissa gånger även bra, ett omdöme som inte är alltför vanligt i genren.

Du ska som drakägare träna din drake till att bli en riktig stridskrabat och sedan möta diverse fiender. Som extra krydda, och kanske det som är roligaste, kan du även möta folk i den stora vida världen med din supertränade drake. För vem kan väl säga nej till lite schysst drakfight på nätet.

torsdag 8 april 2010

Det ljuva ekot från 89/90

Jag hade mina onda aningar när jag först såg den nya reklamloggan på Liverpools tröjor.
Men så här på riktigt kanske det inte blir så djävla illa ändå.
De nya tröjorna är också en vacker flört med säsongen 89/90, en säsong då det ju gick hyfsat för Liverpools finest och detta med Glenn Hysén i laget.

Den ser även snygg när det rör sig om rörliga bilder också. Men det var helvete vad den är tight.



Veckans citat

"Alla sprang mot domaren. Typiskt tyskar"

(Sir) Alex Ferguson, tränare i Manchester United, väljer som vanligt att hitta lama förklaring till att hans lag förlorar. Den här gången var det Bayern Münchens härkomst som var anledning. Detta sedan Münchens spelare, enligt Ferguson, ska ha omringat domaren i gårdagens Champions League-kvartsfinal och fått honom till att visa ut en Manchester-spelare.
Det enda jag har att säga är: Kapten Blånäsa, ta att ni torska över två matcher.

söndag 4 april 2010

Björn är ute och farmar

Gud ska veta att Björn Gustafsson inte tillhör någon av mina stora humor-ikoner.
Men i klippet som WOW-Jocke är han faktiskt brilljant i sin gestaltning av en kille som lever och andas World of Warcraft.

Videospelsnördar är verkligen roliga och intressant varelser.

"Åh klockan är 13.37 - Elit"

fredag 2 april 2010

Veckans musikvideo

Sator vad bra!
Något annat kan jag inte säga efter att i går ha varit på Mortens och lyssnat på Borlänges allra största stolthet.

Det träffande mig också att jag givetvis lyssnat alldeles för lite på denna punkrock från Dalaskogarna.
För det som hände i går var ingenting annat än en total överkörning med kompromisslös musik från de stolta männen på scenen.

Faktum är att jag innan gårdagen aldrig sett gruppen live och det är självklart ett rungande underbetyg åt 37-åriga liv.
Men nu var det alltså dags och detta på en skärtorsdag av alla dagar, då man egentligen ska vara hemma och göra sig klar för Jesu död.
Kände till och lyssnat på Sator har man ju gjort men hittills är delar av medlemmarna i min värld mest kända för att Chips Kiesbye och Heikki Kiviaho spelat med Thåström under några år och att Kent Norberg under uppväxtåren mobbade Aftonbladets Per Bjurman. Nu har jag en bättre bild av dem i sätt element.

Hur var spelningen nu då?
Som sagt väldigt bra och prickfri åkning från start till mål. Ett band som halkat utför på populärsstegen kan ibland kännas en smula oengagerande och meningslös när de åker landet runt för göra lite stål.
Detta gäller dock inte Sator för jag främst tar med från kvällen var den glädje och laddning som kom från från scenen som gjorde att den stora publiken, från de inbitna fansen till de som lyssnat lite och de totala Sator-nybörjarna, gick banans under hela konserten. En mission som alla band borde ha.

Roligt var också att Mortens äntligen fick vara den rockscen som stället var på den gamla goda tiden då ägarna radade upp stora och bra namn i all oändlighet. Nu är det som bekant alltför sällan som musiken berör från denna scen, senast var väl Backyard Babies var där i februari 2009.
Visserligen gör Uddevalla-kassetten, som även låg bakom gårdagens minifestival, ett bra jobb med sina arrangemang då och då. Men när ägarna bestämmer musiken är det alltför ofta trötta coverband som spelar samma låtar som alla andra och gör det riktigt dåligt.
Detta har säkert sin ekonomiska anledning då folk förmodligen dricker mer öl till en misshandlad version av "800 Grader" än till riktig och levande musik. Men trist och tråkigt är det.

En annan sak som slog mig efter konserten var hur sanslöst lite Chips Kiesbye är. Smurfarna med sina tre äpplens höjd över havsnivån är ståtligt jämfört med herr Kiesbyes rufsiga och skäggiga gestalt.

Det är alltid lite vanskligt att börja yra om hur en rutinerad grupps kondition är jämfört med den gamla goda tiden, speciellt om man som jag inte hört bandet tidigare.
Därför nöjer jag mig med att säga att det var satans så bra rakt igenom och att det känns svårt att de skulle kunnat ha varit så mycket bättre tidigare.
Att grabbarna håller fortfarande fick jag bekräftat av en gammal Sator-räv som jag känner som var på plats då han sa: "Christian. Dom är tillbaka. Dom är tillbaka. Fan vad det här var bra!"
Räcker väl så kan jag tycka.

Låt oss därför gå över till veckans musikvideon och det är väl ingen direkt skräll att musiken kommer att spelas av just Sator.
"I Wanna Go Home" från Hultsfred 1992, komplett med är det som gäller och att det är 90-tal kommer att se många bevis på.
Så här i efterhand ser jag också att Lars Wallin på Uddevalla-kassetten lagt ut ett klipp från gårdagen så då bjuder vi väl på det också. Kompromisslöst som sagt.

Och för er som undrar.
Nej. Jag har inte varit ute och sladdat med PV:n.




torsdag 1 april 2010

Veckans citat

"Det är inga sura miner när
man kommer hem från jobbet"

Yupin Donklangs sambo, 57-årige Brage Hägglund, visade upp en befriande och fullständigt opolitiskt korrekt uppriktighet då han på GT/Expressens fråga om varför han valt att bli tillsammans med kvinna från Thailand.
Helt okej är väl inte uttalandet men ändå. Tänkt er Brage i bankettsalen på FI-årsstämman, "There Will Be Blood", kan jag säga. Yupin själv är dock mest glad även på denna bild också.