Födelsedagshyllningarna fortsätter här på Berget.
Idag är det min partner in crime, Nicklas aka Kinneviksmannen, som finner det för gott att bli ett år äldre.
Och som en hommage till denne rediga karl ger jag er en kvartett som är snäppet större, men bara snäppet större, män.
För att kalla Highwaymen, Wille Nelson, Kris Kristofferson, Waylon Jennings och Johnny Cash, för något annat än män är nämligen lögn, titta på dem för bövelen.
Här kör de sin "Highwayman" inför en hänförd samling människor på Long Island.
lördag 7 februari 2009
fredag 6 februari 2009
Veckans musikvideo
Vill bara inleda med ett par ord till Kishti Tomita:
Det är så här ett "Hallelujah moment" låter. Inte när Amanda Jensen kvider sönder klassiker eller när Markus Fagervall försöker leka rockstjärna.
För nu talar vi riktigt kalla kårar och tårdrypande känslor.
För vi talar om om Righteous Brothers, den vitaste duon USA hade att ställa på benen under 60-talet, och deras version av "Unchained Melody".
Låten som skrevs 1955 var från början temat till filmen med samma namn och sjöngs av Todd Duncan.
Han skulle inte bli den siste skulle det visa sig.
För så här 54 år senare är "Unchained Melody" en av de låtar som det finns flest covers på i världen. Beräkningar visar att låten gjorts i 500 olika inspelningar på hela 100 språk. Med andra ord är den snäppet värre än Tomas Ledins "(Vad Gör du Med Mig) Louise".
Att låten sedan är förbannat svår att sjunga på Singstar och även varit med i en av de mest klassiska filmscenerna genom tiderna, ni vet Demi Moore, Patrick Swayze och en klump lera, kryddar ju bara saker och ting.
Det är så här ett "Hallelujah moment" låter. Inte när Amanda Jensen kvider sönder klassiker eller när Markus Fagervall försöker leka rockstjärna.
För nu talar vi riktigt kalla kårar och tårdrypande känslor.
För vi talar om om Righteous Brothers, den vitaste duon USA hade att ställa på benen under 60-talet, och deras version av "Unchained Melody".
Låten som skrevs 1955 var från början temat till filmen med samma namn och sjöngs av Todd Duncan.
Han skulle inte bli den siste skulle det visa sig.
För så här 54 år senare är "Unchained Melody" en av de låtar som det finns flest covers på i världen. Beräkningar visar att låten gjorts i 500 olika inspelningar på hela 100 språk. Med andra ord är den snäppet värre än Tomas Ledins "(Vad Gör du Med Mig) Louise".
Att låten sedan är förbannat svår att sjunga på Singstar och även varit med i en av de mest klassiska filmscenerna genom tiderna, ni vet Demi Moore, Patrick Swayze och en klump lera, kryddar ju bara saker och ting.
torsdag 5 februari 2009
Vår mörkaste tid
Har precis titta mig igenom den nya dvd-boxen Hitler Förintelsen, en tv-serie som tidigare gått på TV4 Fakta och som givetvis är alldeles för viktig för att gömmas undan på en obskyr betalkanal.Speciellt eftersom den är otroligt välgjord och träffande.
För den som inte berörs av det som berättas i denna sexdelarsserie kan omöjligt ha några känslor i kroppen.
Vad som först träffar en är vilket hatet det måste ha funnits bland Europas allmänhet och som sedan exploderade över den judiska befolkningen.
Och då menar kanske inte allra mest Tyskland där det flesta övergreppen utfördes av SS och andra naziorganisationer. Nej istället är det häpnadsväckande hur länder som Polen, Litauen, Ukraina, Rumänien, ja i stort sett alla länder som Tyskland ockuperade, reagerade.
Det verkade nästan som befolkningen bara väntat på att få slå och förnedra judar, som tidigare varit deras grannar och vänner. En anledning som tyskarna mer än gärna hjälpte till med.
Vad detta enorma hat berodde på låter jag vara osagt men att det fanns utbredd antisemitismen i dessa delar av världen råder det väl inget tvivel om.
Men innan vi i vår trygga vrå av världen slår oss alldeles blåa för bröstet kan det vara klokt att tänka efter lite hur det hade blivit här om Sverige inte handlat så undfallande mot Hitler efter invasionen av Norge.
Det finns ju som bekant mer än ett äckligt exempel på hur den svenska inställningen till judiska människor var strax efter Hitlers maktövertagnade på 30-talet.
Till exempel nekades judiska läkare licens i Sverige och det var vårt kära Fosterland, tillsammans med Schweiz, som kom idén om Tyskland skulle stämpla ett J i judarnas pass. Allt för att det skulle vara lättare stoppa dem vid gränsen.
Men allra mest intressanta med dvd-boxen är givetvis alla vittnesmål från de som var med om denna mänsklighetens utan tvekan största skamfläck.
Dock fann jag allra mest intresse att få höra den "onda" sidan, det vill säga tyska soldater och vanliga människor i Tyskland, berätta sina historier.
Och missförstå mig nu rätt. Vittnesmålen från de överlevande judarna och andra icke önskevärda personer i Tredje Riket är naturligtvis viktiga för att inte glömma.
Men egentligen tar inte deras upplevelser förståelsen för hur det kunde gå så här käpprätt åt helvete speciellt mycket framåt.
Detta eftersom vilken normalt begåvad människa förstår att livet som jude i denna värld var fullständigt vidrigt upp till, och sedan en bra bit över, vidrighetens kant.
Men vad man inte riktigt fått reda på i tidigare dokumentärer är vad tyska soldater och allmänhet kände och visste.
Och visst erkändes det att fanns en attityd att man redan innan Hitler sett ned lite på judar. Men att sedan den ytterst effektiva och lömska nazipropagandan gjort dem helt förblindade och fått ett helt folk att gå från att titta snett på judar till att samla ihop dem i getton med ohyrastämpel på sig.
Som någon sa med den största skam i ögonen jag sett: "Vi visste inte bättre och hade hört om medmänslighet. Vi hade aldrig fått höra något annat än att judar var untermenschen. Skamligt, men tyvärr sant".
Och just denna ohyrastämpel är något som de soldater som invaderade Östeuropa tog med sig och detta var den allmäna förklaringen till man gjorde det man gjorde eller såg bort när det hände.
Detta beteende kanske kan var svårt för oss att kunna ta till sig och förstå. Men hade vi levt och växt upp med nazipropaganda ringande i öronen som små kanske inte vi heller varit så medmänskliga.
Jag kan själv säga att jag inte är helt säker på hur jag hade reagerat eller hanterat en värld som den i Tredje Riket under Andra Världskriget.
Kanske hade även jag i ren självbevarelsedrift utfört order utan att tänka efter eller genom att helt enkelt stänga av och sedan fått leva en skammen.
För tyvärr är Hitler Förintelsen en nyttig och men ack så vidrig påminnelse om vad människan är kapabel till i vissa situationer.
Spelhörnan
Skate 2

Xbox 360/Playstation 3
(Electronic Arts)
Betyg: 2 Herr Nilsson
Man vet att det är lågsäsong när ganska onödiga spel smygs ut på marknaden.
Skate 2 är definitivt ett sådant spel, och då ska ha i minnet att det första Skate-spelet som kom för ett och ett halvt år sedan inte heller hade ett särskilt stort tomrum att fylla.
Men EA vore inte EA om de inte försöker kränga ett nästan identiskt spel igen.
För inte inte mycket har hänt förutom en helt ny Flickit-kontroll, som är ytterst lik den förra, samt att det meningslösa, både till namn och utförande, bonusläget Thrasher Hall of Meat lagts till.
Det som räddar Skate 2 från fullständig genomklappning är att spelet är snyggt och har bra ljud. Men återigen. Men vem tusan vill lägga 600 pistoler på snygga vykort och häftig musik.
onsdag 4 februari 2009
Alla dåliga filmidéers moder
Nu går skam sannerligen på torra land.Rykten gör nämligen gällande att några tokflanar ska skaka liv i Åsa-Nisse igen, 60 år efter att den första filmen gjordes och 40 år efter filmserien dog, tillfälligt som det tyvärr verkar.
Den som framförallt försöker återväcka den mycket, mycket kackiga figuren Nisse på Åsen är "komikern" Henrik Dorsin som skrivit manuset till filmen som har som mål att gå upp på vita duken lagom till jul.
Men att någon pengasugen producent eller manusförfattare vill tjäna lite nostalgiska kulor må vara hänt. Men det är ju när man ser de som är påtänka för rollerna som man blir mörkrädd.
Att de degkåta Robert Gustafsson och Sissela Kyle har sina näsor med i rollerna som äkta paret Klabbarpar'n och Kristin känns dock självklart och helt i sin ordning.
Men det blir när vi kommer till rollerna som Åsa-Nisse och hans fruga Eulalia som det blir mer otäckt då ryktet säger att Kjell Bergqvist och Ann Petrén får dessa roller.
Och det är här är som tankarna börjar gå runt i skallen.
Visserligen är Kjell "Mannen som varit med i många crazy grejer" Bergqvist inte helt hundra att lita på i hans rollval, vi minns ännu alla projekten Tre Solar och Gangster.
Men nog borde två Guldbaggevinnare av denna kaliber ha annat att göra än att spring spela in buskis en hel sommar.
Nu finns det dock hopp om livet då rollistan inte är konfirmerad utan ihop satt av en så kallad källa.
En film blir det dock säkert en idé som minst sagt känns iskall.
Aftonbladets Jens Petersson har sammanfatta känslan kring Åsa-Nisse otroligt bra när han skulle skriva en kort recension på Åsa-Nisse flyger i luften och skrev tre ord: "Far i frid".
Edit: Här har apan haft helt fel. Vem som skrev de bevingade orden är dock inte fastställt då ansvaret för påhittet skiftar mellan Alf Montán (Expressen) och Jurgen Schildt (Aftonbladet) beroende på vilka källor man letar i. Jens Petersson är dock helt fel. Apan både skäms och tackar sina flitiga och pålästa läsare för att felet upptäcktes.
Jag menar tänker er Kjell Bergqvist i en scen vars enda skillnad nu och då är en palett färg och en trött Robert Gustafsson som hostrapar sig fram över golvet.
Blir detta en succé ska jag en gång för alla döma ut hela svenska folket som smaklösa och utom allt hopp och införa en signaturmelodi ur valfri Falkenbergsrevy som nationalsång.
Veckans citat
“If you're not sure what to do with the ball, just pop it in the net and we'll discuss your options afterwards.”Liverpools legendariske manager, Bill Shankly, svarar en spelare på frågan hur de ska tänka när laget hamnar innanför straffområdet
tisdag 3 februari 2009
Åren kommer och går men vänner består
Denna vecka blir minst två av mina vänner ett år äldre så för att gratta Sofia och Erika ger jag till er denna underbara låt av min allra största idol, Ulf Lundell.
"Två blåa ögon" är en ganska okänd historia som berättar om den ensamhet och tomhet som även en artist kan känna på scenen inför tusentals åskådare.
Inte för att varken Sofia eller Erika lever detta liv men låten är som sagt nåt så in i helvete bra att jag den ändå måste spelas.
Så återigen stort grattis från mig till er.
"Två blåa ögon" är en ganska okänd historia som berättar om den ensamhet och tomhet som även en artist kan känna på scenen inför tusentals åskådare.
Inte för att varken Sofia eller Erika lever detta liv men låten är som sagt nåt så in i helvete bra att jag den ändå måste spelas.
Så återigen stort grattis från mig till er.
Veckans Disney
KALLE ANKAFödelsedag: 9.juni 1934, i filmen «The wise little Hen».
Släktingar: Pappa Kvacke Anka, mamma Hortensia von Anka och systern Dumbella "Della" Anka
Käraste: Kajsa Anka
Bostad: Gåsvägen 13 i Kalle Anka & C:o 8/58. Flyttade senare till Paradisäppelvagen 111.
Yrke: Otaliga. Har idag någorlunda fast arbete på margarinfabriken. Men de yrken han haft genom åren är: Bagare, Boxare, Brandman, Brevbärare, Båtbärgare, Clown, Cowboy, Detektiv, Djurvakt, Dräng, Dykare, Fabriksarbetare, Fiskuppfödare, Flottare, Flyttkarl, Frisör, Fyrvaktare, Färjekarl, Försäkringsagent, Försäljare, Förvaltare av Joakims pengar, Gatsopare, Glasmästare, Glassförsäljare, Gränsvakt, Hotellskötare, Hundfångare, Inkasserare, Jämmergök hos Joakim, Kung, Kustvakt, Livräddare, Mjölkbud, Modell, Museivakt, Museivaktens 4:e assistent, Nattvakt, Ormtjusare, Parkvakt, Pengaslösare, Regnmakare, Reparatör, Rivningsexpert, Rymdfarare, Rökskrivare, Sheriff , Sjöman/Kapten, Skönhetsexpert, Skogvaktare, Skoldetektiv, Schlagerförfattare, Smed, Sopare på raketbas, Stins, Telegrambud, Tivoliarbetare, Uppfinnare, Upptäcktsresande, Urmakare och Ägg-grossist
Hobby: Fiske är favorit hobbyn, men Kalle har även andra fritidssysselsättningar.
Klädsel: Kalle fick sin sjömanskostym redan som liten. I början hade den fyra knappar, men dagens moderna variant har två.
Övrigt: Kalle hamnar alltid i hopplösa situationer, och har en katastrofalt dålig ekonomi. Trots det är han nästan alltid en optimist. Kalle har rest jorden runt och har varit i Sverige en gång med farbror Joakim för att inspektera ett glasbruk. Andra berömda resor var då han upptäckte de fyrkantiga hönsen i Anderna, och då han fann den gyllene hjälmen som gjorde honom till härskare över Nord-Amerika för en kort stund. Kalle har också en hemlig identitet som Stål-Kalle.
Kalle på andra språk
Norska: Donald Duck
Danska: Anders And
Finska: Aku Ankka
Engelska: Donald Duck
Tyska: Donald Duck
Franska: Donald Duck
Italienska: Paperino
Portugisiska: Pato Donald
söndag 1 februari 2009
Anslagstavlan - Den statliga pekpinnen
Jag säger bara det.
För det första: Börja sända Anslagstavlan regelbundet igen. Vi svenskar behöver att staten går in och berättar för oss hur vi ska leva våra liv. Vi fungerar inte fullt ut annars.
För det andra: Ernst-Hugo som flytande myra med Hitlermustasch är stort. Vad tusan han gör i en film för att förhindra sjöfylla är dock mindre klart.
För det första: Börja sända Anslagstavlan regelbundet igen. Vi svenskar behöver att staten går in och berättar för oss hur vi ska leva våra liv. Vi fungerar inte fullt ut annars.
För det andra: Ernst-Hugo som flytande myra med Hitlermustasch är stort. Vad tusan han gör i en film för att förhindra sjöfylla är dock mindre klart.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
