Kroppsstjärnornas vilda söndag

I söndags var det alltså dags för det stora testet av musikprodukter till tv-spel då Rockband och Guitar Hero: World Tour skulle ställas mot varandra.

Och eftersom jag är en av de största starstruck-individer som finns kom jag på en lysande idé.

Vilka kan vara mer lämpade att avgöra saker och ting om inte ett gäng elitseriestjärnor?

Sagt och gjort. Jag, tillsammans med en knäskadad målvakt, trollade ihop fem rocksugna spelare från Kropps damlag. Ett gäng som nu tog en paus i uppladdningen inför omstarten av elitserien för att testa de två musikspelen sönder och samman. En landslagstjärna på nio meter blev till och med så uppspelt inför sitt trumspelande att hon slog sönder en hållare till trumpinnarna.

Hur det gick? Ja det får ni veta i ett kommande nummer av Bohusläningen.

Janson På Berget mer lättläst än Aftonbladet

Lix (Läsbarhetsindex) kan användas till mycket.
Till exempel kan man jämföra olika texter och hemsidor för att se hur lättlästa dessa är.

En snabb jämförelse ger att Janson På Berget får 28 i index, en siffra som bär kommentaren Mycket lättläst, barnböcker. Med andra ord, skribenten skriver så att alla kan förstå, från dagisbarn till pensionärer.

Går vi sedan vidare till en officell blogg på Aftonbladet, i det här fallet den oerhört pålästa Istället för verkligheten, blir resultatet 30 (Lättläst, skönlitteratur, populärtidningar). Ett bra index men ändå lite elitistiskt och "näsan i vädret"-mentalitet.

Tar vi sedan steget över till de snåriga texternas förlovade land, kommunhemsidor, blir resultatet inte helt oväntat ännu mer läsarfrämmande.
En enkel text från Uddevalla om vad avloppet innehåller fick nämligen Lix-mätaren att slå ända upp till 50. Ett värde som visserligen står för medelsvår, normal tidningstext men som ändå tangerar nästa nivå. Den som betyder svår, normalt värde för officiella texter.
Nu har dock en fågel viskat i mitt öra att just författaren till avloppstexten gått på kurs för sitt skrivande och att vi därför kan förvänta oss mycket enklare och mer lättlästa texter framöver från Uddevalla kommun.

CD-spelaren är död och begraven

Sitter på en fest på Söder och får en uppenbarelse.
CD-spelaren har spelat ut sin roll.
För när nu snart varenda en, från minsta koja till Drottningsholms slott, skaffat sig en dator lever cd-spelaren på minst sagt lånad tid.
För varför springa och byta skiva när man tröttnat på musiken och därmed få en pinsam tystnad på festen när man bara kan dubbelklicka på önskad låt och den går igång genast.

Nu har en ny skiva satts i spelaren och det verkar som om vi kommer att "njuta" av Bon Jovi tills någon trycker på eject nästa gång ...

Handboll - inget spel för apor

Apropå sköna och udda kommentarer fällda av en handbollstränare ligger Sveriges egna förbundskapten Ulf Schefvert högt på listan.

Under handbolls-EM 2006 i Stockholm bemötte nämligen den förre Kropps-tränaren frågan om varför inte Sverige tagit ut målvakten i slutet av en match och för på detta sätt kunnat få in en kvittering.

- Nej du vet att det är inte som att slänga in en klase bananer till ett gäng apor. Man måste träna på spel med sju utespelare för att det ska fungera.

Inte Trefilov-klass kanske på tokigheterna men ändå en kommentar som fick pressen att höja på ögonbrynen.

Det kan även tilläggas att den Sandviken-födde Schefvert har en hel del andra tokiga och roliga kommentarer på sitt samvete. Men det kan vi kanske ta någon annan gång.

En utdöende art

Mina damer och herrar.
Låt mig få lov att presentera Jevgenij Trefilov, en man som förutom att han är fullständigt bindgalen även är en förbundskapten sprungen ur det totalitära Sovjet.

Förutom att Treffe har nått enorma framgångar med både Sovjet/Rysslands damlandslag i handboll och på klubbnivå är han känd för att ha en minst sagt burdus ledarstil.
En ledarstil som inte innehåller ett uns av medkänsla eller förståelse för spelarnas misstag. Vad den dock innehåller är glada tillrop i stil med "Släpp bollen då någon gång, din dumma get" eller "Jag borde ge dig en smäll på huvudet". Eller varför inte den raka uppmaningen till domarmisshandel, "Ställ dig upp och slå till honom".
Självklart ett helt förkastligt beteende men samtidet är uttalandena så pass mycket gränsen att det får ett löjets skimmer och istället blir något roligt över den gamla sovjetiska ledarstilen.

Och inte är den gode Trefilov någon större representant för ökad feminism heller.
Så här sa han till TT:s utsände under det pågående EM-slutspelet i Makedonien på en fråga om hans ledarstil:
- Har du en fru? Förstår du henne alltid? Nej, jag kan tänka mig det. Tänk på mig då. Du har bara en - jag har 16 stycken.

Bjuder här på ett klipp från norska TV2 där de fångat hans vansinne under en match under förra årets VM.

Veckans Apa

Orangutang

Veckans musikvideo

Nu går vi på de riktigt klassiska jullåtarna

The Pogues & Kirsty McColl som sjunger liver ut sig i Fairytale of New York.
Anledning till valet är för att den är så otroligt satans bra och klassisk. Plus att den bjuder på ett jullandskap så långt ifrån den som springer livet ur sig och vill skapa.

En dåres försvarstal

Det har kommit in diverse bitska kommentarer om att bloggen har somnat in och allt var det är. Så är ju naturligtvis inte fallet.

Nej istället har anledning till mitt oerhört långa upphåll på två dagar varit dels dålig inspiration. För ingen gagnas ju av att jag plötsligt skulle börja blogga om min dag rakt upp och ner.
Klockan 08.30 vaknade jag och såg på tv, klockan 11.00 gick jag och tränande, klockan 13.30 hämtade jag lite filmer och spel på Bohusläningen och så vidare. Givetvis skulle mina bloggposter kompletterats med olika sköna skrivfel, som sär skrivningar, faktist, mej, oändliga meningar utan punkt med mera.
Mitt liv har upptagits av annat, visserligen inte med så viktiga saker som till exempel kurser i Publikt skrivande, men i alla fall med recensioner och förberedelser inför recensioner.
Snart är det ju helg också och då brukar ju folk i min närhet bjuda på en aldrig sinnande källa till blogguppslag.

Helgen ja. Det ska bli spännande då jag i kväll ska träffa mina två av mina allra vackraste, bland många andra, vänner, S & S på något av Uddevallas bättre ställen.
Sedan kommer helgen även att bjuda på glöggparty, mer party än glögg där kan jag säga.
Som avrundning kommer även valda delar ur Kropps damlag att besöka Fredsgatan för att slutgiltligen bestämma vilket av Rockband eller Guitar Hero: World Tour som sparkar mest stjärt.

Ni har också i morgondagens edition av Bohusläningen, eller på nätet, att se fram emot en recension av The Refreshments, en konsertupplevelse som tog mig i guppande boogiefart till Raggarland. En udda men ändå rätt bra upplevelse.
Nej nu har jag bloggat alldeles för mycket på det sätt jag hatar länge nog och istället spela Prince of Persia.

Adjö mina Vännneeeerrrrr!!!

That Old Kosta

Så har då handbolls-EM dragit igång i Makedonien.

21-21 för Sverige mot Vitryssland efter 13-7 i paus är naturligtvis inget resultat som varken tränarna Ulf Schefvert/Per Johansson eller spelarna ska vara nöjda med.

Men strunta nu i detta för det riktigt stora hände på bänken och då på Vitrysslands bänk i skepnad av deras förbundskapten.

För där stod han, komplett med ackreditering runt halsen och mustasch på överläppen, Konstantin Sharovarov, den bäste spelare som någonsin klätt sig i Kropps stjärntröjor.

Visserligen spelade han bara en säsong i Agnebergshallen och han fick alltsom oftast stå och frysa på sin högerkant då okunniga lagkamrater inte hade förståndet/kunskapen att spela ut bollen till honom.

Men säsongen 96/97 är ändå då kantspelet kom till stan för de lägen han fick de satte han och han satte dem med klass. Detta plus att han i matchen mot Redbergslid snurrade upp den nybakade världsstjärnan Ljubomir Vrjanes på läktaren ger honom en evig plats i Uddevallapublikens hjärtan.

En annan anekdot om den galante kanttrollkarlen, med ett OS-guld inför västen, är från en träning som Kropps gjorde uppe på Sommarhemmet.

Under stora delar av träningen hade han som motståndare lagets dåvarande storskytt, Magnus Andersson, en kille som låt oss säga inte är världens mest snabbfotade handbollsspelare. Godis för Minskfödde Sharovarov givetvis som gång på gång fick Andersson att springa åt motsatt håll än han skulle.

Till slut lackade dock storskytten ur, och detta rejält. För när Sharovarov kom nästa gång skyfflade Andersson helt sonika upp sin motståndare i närmsta ribbstol. Sedan var det slutfintat för den dagen liksom.

Störst i Kropps är dock alltid Peter Olofsson. Inte bäst men störst. Tro inget annat.

En så kallad anekdot.

Uppmärksamma läsare av min blogg har gjort mig uppmärksam på att jag missat en ganska underhållande anekdot från lördagskvällen. Det är samtidigt en berättelse som verkligen visar att jag inte var vid mina sunda vätskor.

Under kvällen tyckte jag nämligen att det var en bra idé att ringa min gode vän, Spelredaktören i Stockholm, för att säga honom ett och annat ord.
Problemet var bara att han inte behagade svara, något som fick att lacka ur en aning. Och det är nu det roliga börjar.
För den allestädes närvarande Fröken K, som även hon är MYCKET god vän med Spelesset, fick för sig att ringa till honom för att som hon sa bevisa att han minsann är nåbar när hon söker honom.
Sagt och gjort, hon ringer och dra på trissor han svarar, i alla fall pratar Fröken K. Jag får "naturligtvis" ett tokspel och säger att jag ska skicka myndigheterna på honom samt sliter åt mig luren för att säga ett sanningens ord.
Dessa sanningens ord håller säkert på i en-två minuter innan jag tycker det räcker och lägger på, fullt övertygad om att nu fick han.
Det var bara ett fel. Han hade fan inte svarat så i en mobil i Johanneshov fanns det nu en mycket förvirrad monolog från en kille fylld till bredden av rom.
Men det bjuder vi på.