Veckans musikvideo

Sator vad bra!
Något annat kan jag inte säga efter att i går ha varit på Mortens och lyssnat på Borlänges allra största stolthet.

Det träffande mig också att jag givetvis lyssnat alldeles för lite på denna punkrock från Dalaskogarna.
För det som hände i går var ingenting annat än en total överkörning med kompromisslös musik från de stolta männen på scenen.

Faktum är att jag innan gårdagen aldrig sett gruppen live och det är självklart ett rungande underbetyg åt 37-åriga liv.
Men nu var det alltså dags och detta på en skärtorsdag av alla dagar, då man egentligen ska vara hemma och göra sig klar för Jesu död.
Kände till och lyssnat på Sator har man ju gjort men hittills är delar av medlemmarna i min värld mest kända för att Chips Kiesbye och Heikki Kiviaho spelat med Thåström under några år och att Kent Norberg under uppväxtåren mobbade Aftonbladets Per Bjurman. Nu har jag en bättre bild av dem i sätt element.

Hur var spelningen nu då?
Som sagt väldigt bra och prickfri åkning från start till mål. Ett band som halkat utför på populärsstegen kan ibland kännas en smula oengagerande och meningslös när de åker landet runt för göra lite stål.
Detta gäller dock inte Sator för jag främst tar med från kvällen var den glädje och laddning som kom från från scenen som gjorde att den stora publiken, från de inbitna fansen till de som lyssnat lite och de totala Sator-nybörjarna, gick banans under hela konserten. En mission som alla band borde ha.

Roligt var också att Mortens äntligen fick vara den rockscen som stället var på den gamla goda tiden då ägarna radade upp stora och bra namn i all oändlighet. Nu är det som bekant alltför sällan som musiken berör från denna scen, senast var väl Backyard Babies var där i februari 2009.
Visserligen gör Uddevalla-kassetten, som även låg bakom gårdagens minifestival, ett bra jobb med sina arrangemang då och då. Men när ägarna bestämmer musiken är det alltför ofta trötta coverband som spelar samma låtar som alla andra och gör det riktigt dåligt.
Detta har säkert sin ekonomiska anledning då folk förmodligen dricker mer öl till en misshandlad version av "800 Grader" än till riktig och levande musik. Men trist och tråkigt är det.

En annan sak som slog mig efter konserten var hur sanslöst lite Chips Kiesbye är. Smurfarna med sina tre äpplens höjd över havsnivån är ståtligt jämfört med herr Kiesbyes rufsiga och skäggiga gestalt.

Det är alltid lite vanskligt att börja yra om hur en rutinerad grupps kondition är jämfört med den gamla goda tiden, speciellt om man som jag inte hört bandet tidigare.
Därför nöjer jag mig med att säga att det var satans så bra rakt igenom och att det känns svårt att de skulle kunnat ha varit så mycket bättre tidigare.
Att grabbarna håller fortfarande fick jag bekräftat av en gammal Sator-räv som jag känner som var på plats då han sa: "Christian. Dom är tillbaka. Dom är tillbaka. Fan vad det här var bra!"
Räcker väl så kan jag tycka.

Låt oss därför gå över till veckans musikvideon och det är väl ingen direkt skräll att musiken kommer att spelas av just Sator.
"I Wanna Go Home" från Hultsfred 1992, komplett med är det som gäller och att det är 90-tal kommer att se många bevis på.
Så här i efterhand ser jag också att Lars Wallin på Uddevalla-kassetten lagt ut ett klipp från gårdagen så då bjuder vi väl på det också. Kompromisslöst som sagt.

Och för er som undrar.
Nej. Jag har inte varit ute och sladdat med PV:n.