En man med många ursprung

Det var en gång en fotbollsplan i den lilla västgötska idyllen Larv som en tidig vårdag 1994 skulle stå för underlaget till en träningsmatch mellan Uddevalla IS och Skoftebyn.
Apan skulle spela i anfallet och dagen till ära hade han en ny anfallspartner och tänkte därför:
"Jaha. Ytterligare en kille som Håkan på ungdomssidan har hämtat från I17:s flyktingsluss och som ska spela med oss ett tag. Det kan ju bli kul även om jag förmodligen inte kommer att umgås med honom speciellt mycket."
Hur matchen slutade kommer jag inte ihåg men jag minns att den nye anfallaren gjorde ett mål och sedan för evigt blev förpassade till en högerbacksposition och inte gjorde så många mål mer. Han hade en boll in borta mot Torp, i en match där Apan petade in bollen sex gånger, men fick det bortdömt för offside eller ruff.

Men som sammanfattning kan man säga att jag hade gruvligt fel i mina tankar.
För även om det surrat en hel del rykten om denne halvitalienare ursprung genom åren, en av hans flickvänner trodde till exempel länge att han var från Indien, var han inte hämtad från I17 utan från Basunvägen.
Fel hade jag också vad gäller umgänget då jag har umgåtts sanslöst mycket mer med honom än jag gissade den där vårdagen 1994.

För är det någon som jag delat min tid med alltsedan 1994 är det just Carl Peter Bruno Ottsjö. Både på fotbollsplanen, tidningsredaktioner, krogen, tv-spelssittningar och allehanda stolleprov. Inte ens hans idé om att flytta till Stockholm och bli förändrad har hindrat detta då vi tackat Microsoft och Sonys onlinelösningar för fortsatt gemenskap i diverse spelsammanhang, sammanhang som oftast slutat med att undertecknad avgått med segern.

Sedan dess har det blivit en hel del kapitel i vår gemensamma bok och de är allt för många för att ens försöka tas upp här med rättvis och därför väljer det mest talande och konstiga:
- Stocken (midsommar någon gång under 90-talets slut) Spelredaktören och Apan bestämmer sig för att hylla den svenska sommaren på allra bästa sätt. Med en flaska Bacardi Limon och stundtals spritt språngande nakna.

Tyvärr kommer vi inte att få se honom mer i Uddevalla och detta eftersom han under en tung nyårsdag sa följande ord:

- Nej detta var allt sista gången jag ger något till Uddevalla. Jag har gett så mycket till den här staden och dess invånare att det nu får vara bra. Visst, jag kanske kommer att komma hit någon mer gång men då blir det utan att lägga två strå i kors och fest kommer jag definitivt inte att gå på ..."

Så nu vet vi det och alla vi som var i folkdansgilletstuga på nyårsafton 2009 var alltså de sista levande människorna som fick se Peter festa och ha kul i Uddevalla,

Så till sist återstår väl bara att gratta pepparkornsögat Peter Ottsjö och samtidigt tack honom för att han finns och har funnits under livets alla toppar och dalar.
För trots alla de oerhört låga meningar som utväxlas i stort sett varje dag mellan oss och som många gånger fått ett stort antal människor att undra om vi ens tål varandra är det min stora ära att få säga grattis.

Men nu kör vi två videojävlar och vi gör det först med ett av svensk humorhistorias största ögonblick. När de koleanska adoptivpälonen gästade radiokanalen Nile City, en sekvens vi har tittat på, skrattar läppen av oss till. och inte minst citerat sönder och samman.

Klipp nummer två är en ännu större klassiker i vår vänskap, "Fucking Åmål". Lukas Moodyssons mästerverk som vi tillsammans med annan referenshumorhjälte Robert A sett alldeles för många gånger. Bo Lyckman är med, bara en sådan sak.