I Apans öron

De senaste dagarnas vulkanutbrott och flygkaos har för det mesta bara inburit problem och besvär.

Men en sådan här dag då våren försöker att tränga igenom ska man vara positiv och saker och ting från den ljusa sidan.

Vulkanen på Eyjafjallajökull och dess effekt på världen har nämligen fått Apan att komma på ett tema till en Spotify-lista. Luftrummet i allmänhet och flygplan i synnerhet.

Därför kommer här en listan helt tillägnad sådan som kan finnas i luften. Från aska till smurfer, flygkaptener och atombomber.

Luftrum

Air On The G String – Johann Sebastian Bach: Listans tema är ju luft och vad är då mer passande än att inleda med det mest luftiga som barocken fått fram. Bach låter här hela strängorkesterna jobba för glatta livet.

Learning To Fly – Tom Petty: Luftig gubbrock blir det här näst när Tom Petty tar oss med på tur upp bland moln i sin säregna bilåkarrock. Sommar.

Pappa Är En Flygkapten – Magnus Johansson: Den här låten kommer för alltid förflytta mig till något säte i Kristianssons Volvo 480. Kristiansson som hette Magnus i förnamn tyckte nämligen att det var ofantligt stort att en så här pass bra låt hade hans namn i titeln. En åsikt som fick till följd att denna låt gick på repeat i hans bil under varje resa under sommaren 1991.
Magnus Johansson är för övrigt ett av de mest menlösa och omöjliga namn en artist kan ha.

Fly Me To The Moon – Frank Sinatra: Så fort man sätter på en låt med Ol' Blue Eyes sprider sig en air av coolhet i rummet och man får för sig att livet som Frank Sinatra måste ha varit ytterst lätt att leva. Musik för livet på en räkmacka helt enkelt.

7:e Våningen – Carla Jonsson: Lillebror Jonsson visar här att det inte bara är hans mer kända storebror Plura som kan sjunga och göra bra musik i Eldkvarn. Låten som skänker oss uttrycksom, skotska droppar, pigga glada mörtar och dumbom, är ursprungligen från Carlas soloskiva men framförs här under en magisk Eldkvarn-kväll i Uppsala 1994.

Leaving On A Jet Plane – Johan Denver: John Denver, eller egentligen John Deutschendorf Jr, sjunger av sig ångesten över att behöva lämna sin älskade som sover sött medan man själv är tvungen att flyga flygplan till en plats långt långt borta.

Deportee (Plane Wreck At Los Gatos): The Highwaymen: Vill ni lära känna ett gäng hårdkokta män? Smaka då på män som Wille Nelson, Johnny Cash, Kris Kristofferson och Waylon Jennings och ni har en grupp gubbar som inte backar för något. Att de sedan hade den goda smaken att ta sitt namn efter ett samlingnamn på stråtrövare i Vilda Västern gör ju dem inte mindre hårda.

Luften Darrar – Christer Sandelin: Ja jag vet att Christer Sandelin är en av jordens mest meningslösa artister. Men den här låten är ändå helt okej och när titeln stämmer in perfekt på vår tillvaro för tillfälle var valet givet.

In The Air Tonight – Phil Collins: Mr Collins ger oss ett lysande exempel på varför han var så stor under slutet av decennieskifte 80/90-tal. Ingen krånglig musik utan bara rak och innerlig kärleksmusik. Jag tyckte om det då, Steven Gerrard gillar det fortfarande så till den milda grad att han blivit åtalad för det.

Aces High – Iron Maiden: Nu ska få följa med upp i cockpiten på en Spitfire under ”The Battle of Britain”. För det är precis det som låten handlar om, en brittisk pilots tillvaro under Andra Världskrigets hårda luftstrider över England. Och inte blir det högflygande temat mindre av att det är ”The Human Air Raid Siren” som sjunger .
På singeln inleds låten med Winston Churchills berömda ”We Shall Fight On The Beaches”-tal från 1940. Krigsromantik så det skriker om det.

Balladen Om Astrosmurf – Klasse Möllberg: Minst på jorden – Störst i drömmen. Tre äpplen hög och ändå siktet ställt på långt långt ut i rymden. I teorin var det en bra idé men i praktiken gick det inte så där otroligt bra för den lilla blå figuren i hans strävan.

Up Where We Belong – Joe Cocker & Jennifer Warnes: Givetvis kan jag inte undanhålla er låten som spelas under världens mest klassiska avslutningsscen på en film med flygarhandling.
För det är inte bara Debra Winger som blir uppflytt av Richard Gere på den där fabriken i slutet. En hel värld av kvinnor fick här sitt drömscenario för hur en kärleksaffär ska se ut.En man i vit uniform bär ut dem från den trista tillvaron de lever i. Låten är också ganska okej.

Under Askan – Ulf Lundell: Lundell åkte till engelska landsbygden för att spela in en musik och hem kom han bland annat med den här låten till albumet ”Längre Inåt Landet”. Lugn och stillsam Lundell-musik som stundtals kan vara helt brilljant.

Enola Gay – OMD: ”Enola Gay is mother proud of Little Boy today. Aha this kiss you give, it's never ever gonna fade away.” är rader som har mer historiska fakta i sig än man kan tror. För sällan har en enskild händelse satt så djupt avtryck och skapat så mycket rädsla som den där usla dagen i augusti 1945 då Enola Gay släppte sin last över Hiroshima.

Blowin In The Wind – Peter, Paul & Mary: En av jordens mest sönderspelade, och bästa, låtar med Bob Dylan. Därför får den välkammade trion Peter, Paul & Mary ta hand om sången den här gången.

747 – Kent: Givetvis avslutar vi med Kents allra mest klassiska konsertavslutare. Visserligen har "Mannen I Den Vita Hattan (16 År Senare)" tagit över som kvällsstängare men det är ändå den här låten som känns som mest avslutning.