Visar inlägg med etikett Handboll. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Handboll. Visa alla inlägg

lördag 15 januari 2011

Felaktig bild då det gamla möter det nya

Lagom till att Handbolls-VM på hemmaplan har inletts är det väl dags att påminna om den reklamfilm som Svenska Spel har gjort med landslaget. En film som förutom dagens spelare innehåller aktörer från de gyllene åren med Bengt Johansson vid rodret.

Så här får vi alltså se Magnus Wislander, Per Carlén, Magnus Andersson, Peter Gentzel och redan nämnde Johansson som stenåldersmänniskor som försöker spela handboll som det gjordes på "den gamla goda tiden".
I slutet av filmen kommer så slutligen dagens spelare in bilden och leker med bollen runt virriga de virriga "stofilerna" från förr.
Välgjord och fin film som egentligen bara har ett fel.

Wislander, Andersson och de andra i Bengt Johanssons landslag hade förmodligen sprungit cirklar runt dagens landslag som i mina ögon är en ganska blek och meningslös samling handbollsspelare.
Kryddar man sedan detta med en känsla av att ödmjukheten inte riktigt finns hos spelarna så har en stor anledning till att jag inte är så där laddad inför mästerskapet som jag hade önskat.

Men bara för att jag skriver så här så går de väl och vinner mästerskapet ...

torsdag 13 januari 2011

Fungerar verkligen ett brev om blod och oskulder som peppning 2011?

Hur laddat blir man av ett brev inför ett mästerskap kan man undra?

Några som
enligt förbundskapterna Ola Lindgren och Staffan Olsson ska bli laddade av det är herrlandslaget i handboll som idag i

Själv vet jag inte vad jag tycker.
Känns lite för grabbhurtig och fånigt för att det ska fastna hos mig. Uttryck som "Låt blodet skvätta" och "Ett mästerskap är ingen plats för oskulder" klingar förlegat bara.
Men skit i det nu. Fungerar det är det ju jättebra.

Ja och så kommer brevet här då:

Hej killar/landlagsmän!
I januari vill hela vårt land kunna tro på oss. Under ett tryck vi inte kan föreställa oss ska vi glädja nationen och visa att vi är att lita på.

Vi är inte bäst i världen. Däremot har vi en chans att bli bäst i världen.
För att kunna ta den chansen får vi inte chansa i förberedelserna.
Varje dag och vartenda pass tillsammans är unikt under vinterns VM.
Det är då vi ledare och ni spelare växer ihop tillsammans från det att vi började i somras på Bahamas.

Om alla gör som de brukar – det du är bra på fast lite bättre så kommer vi att komma lite längre än tidigare.
Var och en av oss måste ta sitt ansvar för att vi tillsammans ska bli bättre än de bästa. Vi kan inte räkna med att något blir gratis. Ingen annan eller annat finns att skylla eller lita på. Här finns ingen plats att gömma sig om man vill vara med.

Nu är det dags för oss att starta en ny tid. Bladet är vänt och en ny sida ligger vit.
Låt bläcket, svetten och blodet och skvätta.

Det är bara du som bestämmer hur denna historia ska börja.
Det handlar om att våga satsa, utan tankar om skulden.
Våga! Offra! Ett världsmästerskap är ingen plats för oskulder.

Om alla vill finns det ingenting som som vi inte klarar av. Du är den viktigaste delen i denna dröm om att komma ännu högre och ännu längre än vi någonsin gjort.
Din enda chans är att våga ta risken att lyckas.
Känner du Stolthetens Kall?

Vi är med er hela vägen hem.

ROCK ON!

Hälsningar

Staffan och Ola

tisdag 11 januari 2011

När det åkte wiggers på Göteborgs gator

Att det går att roligt en solig dag i Göteborg är väl kanske ingen nyhet.

Men att går att ha så här djävla roligt som EM-silvermedaljöserna Isabelle Gulldén och Jessica Helleberg har det är kanske kommer som en överraskning, och i en bil till på köpet.

Färden börjar vid Ullevi och slutar 3:34 senare. Under tiden har de båda handbollstalangerna upptäckt hur sanslöst kul det är att åka bil, lyssna på musik och sjunga i en luddborttagare. Som lök på laxen hade duon även den goda smaken att spelade in hela klabbet.
Obetaltbart och jag hoppas att fler idrottsmän/kvinnor följer deras exempel. Eller vad tusan. Alla borde spela in sig själva när de går bananas i bilen till valfri låt.

Samtidigt som duon är rolig, charmig och klockren på alla sätt och viss är de båda också något vanvettigt vita och wigger-aktiga där de sitter i Gulldéns bil gungandes fram längs Göteborgs vägnät.
För under de här minuterna vill ingen av dem vara vit, bo i Göteborg och spela handboll. De vill gå runt i Bronx och battla upp varje människa som kommer i deras väg.

Och om vi ska gradera deras wigga-faktor är ju kantspelaren Helleberg den som i detta klipp känner sig mest gangsta. Det finns förmodligen stunder här då hon mer känner sig som Snoop Dogg än elitseriespelare
Så kanske är denna vilja som fick Jessica Helleberg att ta den onödiga utvisningen i EM-finalen mot Norge som vänder matchen. Hon kunde helt enkelt inte hålla sig från att vara lite gangsta.

Det mest söta i det kanske ändå att de försöker leka Bronx till en ganska tam och dansant låt.
För givetvis har de valt den mer souliga "Whatcha Say" med Jason Derulo istället för The Games lite mer ruffa "What You Say"

onsdag 15 december 2010

Lucka 15 (När Sverige fortsatte tro)

Dåligt med lucktid idag och därför blir det bara en låt upp och ned.

Så som en slags uppmuntran till handbollslaget inför deras historiska match, laget kan för första gången någon sin gå till semifinal i ett mästerskap, mot Ungern kommer här världens bästa powerballad, Journeys "Don't Stop Belivin'".
Detta är också den låt som förbundskapten Per Johansson spelade till halvfyra på natten efter bragdsegern mot Norge i söndags.

Hoppas alltså det finns anledning för Uddevalla-sonen att göra samma ritual i kväll.
En poäng och Sverige har en medalmatch att se fram emot.


måndag 13 december 2010

"Åh magen"

För att citera Jessica i "Fucking Åmål": "Åh magen"
Detta är naturligtvis den bästa mage jag har sett.

Mina damer och herrar, Gro Hammerseng i norska damslandslaget.

onsdag 8 december 2010

Det var bättre förr


Apan sitter här och laddar för andra omgången i handbolls-EM.
Ska bli kul att se om Sverige för en gångs skull kan göra två bra matcher i rad under ett mästerskap. Kan nog behövas då Ukraina är ett sådant där äckligt lag att möta. Man vet aldrig var man har dem helt enkelt.

Han kommer dock också på att det var bättre förr när Frida Johansson, numera Toveby, fanns med i laget.
Hoppet är också det sista som överger honom då hon ju fortfarande spelar handboll ...

Fin idrottstyp helt enkelt.

Dags att städa undan det gamla


Någon annan slutsats går väl inte att dra av Svenska Spels kommande reklamkampanj som spelas in under det pågående World Cup i handboll.

Reklamfilmen som ska sändas tungt under VM i början av nästa år innehåller nämligen förutom det nuvarande herrlandslaget i handboll även bland annat de gamla pjäserna Ola Lindgren, Magnus Wislander, Magnus Andersson och Peter Gentzel -utklädda till grottmänniskor.

En rolig bild tycker jag och det är inte utan att man för en gångs skulle ser fram emot en reklamfilm.

fredag 19 december 2008

Bokslut

Nej nu stänger vi den här fåniga "klack"-butiken för nu är jag så oerhört trött på låga och infama beskyllningar och konstaterande. Både från min sida och från Kropps enormt fina stöd på läktaren.

Vi kommer aldrig att förstå varandra, och vill nog inte förstå varandra heller för den delen.
Jag tyckte och tycker fortfarande att GFK Ultras beteende under vissa delar av Önneredsmatchen luktade unket och GFK Ultras tycker att hela jag luktar unket och är lik George Consantza.
Närmare än så tror jag aldrig att vi kommer att kunna komma varandra.

Vissa kommer säkert se det som om att jag förlorade men det bjuder jag på i så fall.
Jag har annat för mig än att bry mig om än vad en "klack" med ett par månader gamla anor tycker och tänker om mig.

Hoppas vi ses på Kropps-Kärra med glada tillrop och ett härligt stöd.

Det svingas ...

... både till höger och vänster i decembernatten just nu.

Aldrig har jag väl blivit så idiotförklarad och ansedd som inkompetent, både som journalist och som älskare, efter mina åsikter om vad som skedde under Kropps-Önnered.
Ja ni kan läsa själva

Men eftersom botgöring är en del av den kristna världen så ska väl inte jag vara sämre än att jag kan ångra saker och ting. Och jag gör det även om mina nya motståndare inte behagar rannsaka sig själv ett enda dugg.

Jag ber om ursäkt för att jag sagt att medlemmarna i GFK Ultras är fulla 18-åringar när de i själva verket är mellan 16-27 år och minsann har jobb eller går i skola allihop.

Jag ber också om ursäkt för att jag anklagade dem för att skrika "Stå upp som en man" till en skadad kvinnlig Önneredspelare när de i själva verket skrek "Stå upp som Jörgen Wålemark".
En referens som jag visserligen inte får ihop helt då och herr Wålemark är man, från Ljungskile och spelar fotboll.
Men rätt ska vara rätt och när jag nu fick höra den rätta varianten var det ju helt självklart att de skrek som de gjorde ...

Sedan skulle jag tydligen även bli jätterädd inför påståendet att två av mina flickvänner ska ha blivit lesbiska kort efter vårt uppbrott.
Delvis rätt hade dom små gynnarna.
Rädd blev jag dock inte då sanningen är välkänd bland de människor jag bryr mig om.
Men visst. Jag träffade under en kort period en tjej som senare fann en ny kärlek som råkade vara kvinna - ett halvår senare.
Som sagt var inget jag skäms över. Däremot framgår med all önskvärd tydlighet att homofobin är utbredd i vissa andra kretsar.

Peace, love and understandning.
På lördag är det Kroppsmatch igen. Då tar GFK Ultras nya sunda tag!

torsdag 18 december 2008

Janson reder ut saker och ting

Jag måste bara återkomma till händelser som utspelade sig på Agnebergshallens läktare.
Jag struntar i att det var just Önnered och i det här fallet Jessica Aronsson, som jag tidigare haft en viss anknytning till, som var på planen och fick motta glåorden.
Att håna motståndare är lika dumt vilken dag i veckan eller vilken sport det än är.
Och givetvis kommer som alltid snart samma dumma och trötta "Men-sådana-ramsor-hör-man-ju-överallt"-försvar att rapas upp.
Inget försvar, inget försvar överhuvudtaget kan jag säga.
Det är fan ta mig lika dumt och samma sandlådetänk som att säga. "Kalle slog mig så därför slog jag honom.
Nej Glåord och hån mot motståndare är lika dumt och obegåvat vilken dag i veckan eller vilken sport det är än må vara.

Kanske beror det på att jag är synnerligen trött på den form av klackar vi har i den lilla ankdamm kallad Sverige och som gav oss det infantila brölande som drabbade landet under EM i somras.
Ni vet med folk som ser idrott som en förevändning att få dricka sig dyngraka och vråla Svveerrrrige med blågula ansikten och sedan överge mästerskapet så fort Sverige åkt ut.
Fy fan säger jag, eller rättare sagt borde jag kanske säga vad bra att de slutade när Sverige åkte ur så EM återlämnades till de som gillar fotboll.

Men för att återgå till handbollsmatchen så skulle ju Jessica Aronsson i gästernas mål ha blivit tvärförbannad över "Kropps-supportrarnas" beteende och de glåord som hon fick utstå under tillställning.
Men de saker som skreks till henne tror jag inte tog så där väldigt illa utan sorterades snabbt in i "det-får-jag-tåla"-facket.
Nej istället var det nog det faktum att de små små liven i GFK Ultras hånade en spelare i hennes som just gått ner för räkning med enorma smärtor i sitt knä som fick henne att tända på alla cylindrar.

Det som dock gör mig riktigt oroad är att fullt tänkande och vanligtvis förnuftiga människor försvarar sina supportrars agerande med att de alltid ger bra stöd och visar bra engagemang.
Engagemanget kan jag ge dem då de håller igång och för ett djävla liv under matcherna.
Men det är sättet som de för liv på som är så oerhört pinsamt.
Glimten i ögat är ett av argumenten som förts fram som försvar.
Det kan man kanske förklara en del av glåorden med men att håna en motståndare som ligger med svåra knäsmärtor har fan ta mig inget att göra med glimtar i ögonen.

Inte förde GFK Ultras hån med sig något positivt heller, snarare tvärtom.
För om inte Jessica Aronsson fått hjälp med tändningen sista kvarten är jag fullständigt säker på att Kropps hade avgått med segern.
Och även om jag önskar Kropps damer alla framgång i elitserien kan jag ändå tycka att det var lite gott att Önnered knep en poäng, speciellt eftersom det visar att hån och hårda ord mot motståndarna oftast inte är vägen till framgång.

onsdag 17 december 2008

Djävla pajasar

Inte för att jag hörde alla tokigheter som kom ur deras målbrottsstrupar men låt oss i alla fall ta detta ordentligt med en gång.

Att stötta sitt lag är inte:
- att skrika att alla vill ligga med Johnny Drottz
- att skrika att alla människor från ett visst ställe luktar på ett visst sätt.
- att skrika "Stå upp som en man" när en spelare liggar skadad med en eventuellt allvarlig knäskada.

Detta är saker som är helt självklara för alla människor.
Ja utom för de förvirrade individer som ingår i GFK Ultras eller i liknande klackar utan tradition.
Men vi tar det från början.
Jag har varit och titta på damelitseriens omstart efter EM-uppehållet mellan Kropps och Önnered, ett mötet med oerhört stor betydelse för striden om att slippa nedflyttning.
Givetvis blev det oavgjort, 26-26, ett resultat som väl inte är så mycket att säga om, även om Kropps hade rätt bra lägen att avgöra matchen i slutet.

Vad som däremot finns att tala om är den pöbel som kallades sig för GFK Ultras.
En samling vilsna killar med samma åldersmässiga sammansättning som de flesta traditionslösa klackar brukar ha.
Killar i 18-årsåldern som inte kan komma på något bättre en onsdagskväll än supa sig fulla och skrika tuffa och fräcka ramsor på ett idrottevenemang.
Eller ja, tuffa och fräcka ramsor. Nu lyssnade jag ju som sagt var inte så väldigt noga till deras trötta vrål men att skrika att alla vill ligga med Johnny Drottz är väl så där tufft i min bok.

Fullständig härdsmälta blev det i deras små tonårshjärnor när en Önneredspelare knäskadade sig i en kollision och vred sig i plågor.
De små vidriga neanderthalerna kunde då inte hålla sig från att skrika, och i er nu: "Stå upp som en man!!!!"
Det är så oerhört fel på många plan att jag bara ville att någon skulle komma och trolla bort dessa människor i ett barmhärtighetsjobb för mänskligheten.

Ett annat resultat, förutom att de skämde ut sig själva och Uddevalla, var att de lyckades tända till en tidigare mer än lovligt slö Jessica Aronsson i Önnereds mål.

Och det vet alla vi som var med på det glada 90-talet när Jessica spelade i Kropps att en tänd och lite uppretad Aronsson är inget man vill ha som motståndare. Dagens match var inget undantag, Jessica stängde till ganska rejält och fixade en poäng åt sitt lag.
Till Bohusläningen tackade hon Kroppsklacken för att lagets poäng.
– Och den poängen tackar jag Kropps knäppa klack för. Jag har aldrig varit med om ett sämre uppträdande under en elitseriematch. Det var deras glåpord som fick mig att att tända till maximalt på slutet.
– Helt okej om en klack stöttar sitt lag som Hammarbys, tycker hon, men dom här stollarna var ju bara ute för att mobba oss.


Stollar är ett ord, idioter ett annat.
En sak står i alla fall klart. Jag ville inte se dem igen och jag tror att spelarna och hela Kropps damföreningen betackar sig för deras "stöd". I alla fall när det var som denna gång.

onsdag 10 december 2008

Allmän flaggdag

Har precis tittat färdigt på EM-matchen mellan Sverige och Makedonien, svensk vinst 24-23, och innehöll en massa sköna saker. Hemmaspelarna var så där härligt cyniska som bara spelare mellan Adriatiska och Svarta havet kan vara, tidtagare som fifflar med klockan och ett jävla liv på läktaren.
Och det var just på läktaren som det mest imponerande hände då hemmapubliken, antar jag, strax efter avkast vecklade upp en makedonsk flagga som täckte nästan hela långsidan. Stort och mäktigt.

Fast det är ingenting mot när albanska fans inför en träningslandskamp verkligen satte ner foten och visade att det är på Balkan som man kan det här med flaggning.
Deras fana täckte nämligen även den nästan hela långsidan. Skillnaden denna gång var bara att det var en fotbollsarena och ingen handbollsplan.


lördag 6 december 2008

Handboll - inget spel för apor

Apropå sköna och udda kommentarer fällda av en handbollstränare ligger Sveriges egna förbundskapten Ulf Schefvert högt på listan.

Under handbolls-EM 2006 i Stockholm bemötte nämligen den förre Kropps-tränaren frågan om varför inte Sverige tagit ut målvakten i slutet av en match och för på detta sätt kunnat få in en kvittering.
- Nej du vet att det är inte som att slänga in en klase bananer till ett gäng apor. Man måste träna på spel med sju utespelare för att det ska fungera.

Inte Trefilov-klass kanske på tokigheterna men ändå en kommentar som fick pressen att höja på ögonbrynen.
Det kan även tilläggas att den Sandviken-födde Schefvert har en hel del andra tokiga och roliga kommentarer på sitt samvete. Men det kan vi kanske ta någon annan gång.

En utdöende art

Mina damer och herrar.
Låt mig få lov att presentera Jevgenij Trefilov, en man som förutom att han är fullständigt bindgalen även är en förbundskapten sprungen ur det totalitära Sovjet.

Förutom att Treffe har nått enorma framgångar med både Sovjet/Rysslands damlandslag i handboll och på klubbnivå är han känd för att ha en minst sagt burdus ledarstil.
En ledarstil som inte innehåller ett uns av medkänsla eller förståelse för spelarnas misstag. Vad den dock innehåller är glada tillrop i stil med "Släpp bollen då någon gång, din dumma get" eller "Jag borde ge dig en smäll på huvudet". Eller varför inte den raka uppmaningen till domarmisshandel, "Ställ dig upp och slå till honom".
Självklart ett helt förkastligt beteende men samtidet är uttalandena så pass mycket gränsen att det får ett löjets skimmer och istället blir något roligt över den gamla sovjetiska ledarstilen.

Och inte är den gode Trefilov någon större representant för ökad feminism heller.
Så här sa han till TT:s utsände under det pågående EM-slutspelet i Makedonien på en fråga om hans ledarstil:
- Har du en fru? Förstår du henne alltid? Nej, jag kan tänka mig det. Tänk på mig då. Du har bara en - jag har 16 stycken.

Bjuder här på ett klipp från norska TV2 där de fångat hans vansinne under en match under förra årets VM.

tisdag 2 december 2008

That Old Kosta

Så har då handbolls-EM dragit igång i Makedonien.
21-21 för Sverige mot Vitryssland efter 13-7 i paus är naturligtvis inget resultat som varken tränarna Ulf Schefvert/Per Johansson eller spelarna ska vara nöjda med.
Men strunta nu i detta för det riktigt stora hände på bänken och då på Vitrysslands bänk i skepnad av deras förbundskapten.
För där stod han, komplett med ackreditering runt halsen och mustasch på överläppen, Konstantin Sharovarov, den bäste spelare som någonsin klätt sig i Kropps stjärntröjor.
Visserligen spelade han bara en säsong i Agnebergshallen och han fick alltsom oftast stå och frysa på sin högerkant då okunniga lagkamrater inte hade förståndet/kunskapen att spela ut bollen till honom.
Men säsongen 96/97 är ändå då kantspelet kom till stan för de lägen han fick de satte han och han satte dem med klass. Detta plus att han i matchen mot Redbergslid snurrade upp den nybakade världsstjärnan Ljubomir Vrjanes på läktaren ger honom en evig plats i Uddevallapublikens hjärtan.

En annan anekdot om den galante kanttrollkarlen, med ett OS-guld inför västen, är från en träning som Kropps gjorde uppe på Sommarhemmet.
Under stora delar av träningen hade han som motståndare lagets dåvarande storskytt, Magnus Andersson, en kille som låt oss säga inte är världens mest snabbfotade handbollsspelare. Godis för Minskfödde Sharovarov givetvis som gång på gång fick Andersson att springa åt motsatt håll än han skulle.
Till slut lackade dock storskytten ur, och detta rejält. För när Sharovarov kom nästa gång skyfflade Andersson helt sonika upp sin motståndare i närmsta ribbstol. Sedan var det slutfintat för den dagen liksom.

Störst i Kropps är dock alltid Peter Olofsson. Inte bäst men störst. Tro inget annat.