Igår var det meningen att man skulle ha öppnat stora nostalgikranen på vid gavel då ett besök med klasskamrater till GG:s gamla lokaler, numera Soho Club, var inplanerat.
Och nostalgi blev det. Men inte på Soho Club utan istället på Harrys, en resa som även tog Apan till samma lokal som en bladig trio i form av en förbundskapten, en skyttekung i handboll och en ex-världsmästare.
Men för att återgå till Harrys.
Till och börja med var det 18 års gräns, något jag kom på efter att entrepengen var betald och dryck var beställd.
Men trots att jag var dubbelt så gammal som vissa på stället var det en underbar tur down Memory Lane då Harrys dagen till ära hade 80-talstema, komplett med rökmaskin och DJ:s med skivspelare!.
Visserligen var det ett upplägg som gav blandade känslor då musiken givetvis var delikat men tanken på att många i lokalen inte ens var födda under årtiondet som hyllades gjorde mig en aning nedstämd.
Dessa små liv har missat så mycket som var gigantiskt. Dom har inte sett Éder ramma målramar eller Maradona sola in bollen bakom Peter Shilton. Dom har inte varit med när Berlinmuren föll eller när Sverige förlamades av Skotten på Sveavägen.
Men framför allt har de missat all sanslös musik som kom under det klädmässigt tveksam decenniet.
Därför blev det för Apan att i ren 80-talsyra sätta ihop en Spotify-lista med musik från tiden då hårspray var livsviktigt och axelvaddar kutym.
Beat It – Michael Jackson: Det är väl lika bra att börja med den person som musikmässigt var störst under årtiondet. Detta var också årtiondet då Jackson gick från att vara ”bara” geni till bli geni med touch av Poco Loco då kirurgerna fick fullständigt fri händer med hans kropp. En skalpellfest som tyvärr inte fick så bra resultat. Själva låten är inte så mycket att säga om då den är en av de bästa som gjorts.
Stay – Eva Dahlgren: Hon må vara aldrig så lesbisk. Det finns ändå få kvinnor som attraherat mig som Eva Dahlgren. Inte så mycket för utseendets skull utan mer för den mäktiga aura som alltid har omgett henne. Så är hon lång också ...
Big In Japan – Alphaville: ”Forever Young”-albumet var ett av de första album på jag köpte på vinyl, hade det av någon underlig anledning på kassett innan, något jag naturligtvis inte ångrar så här 26 år senare. En stor anledning till detta är ”Big In Japan” som håller än i denna dag.
Spelar Ingen Roll – The Pinks: Vad var väl sötare 1984 än sex barn från Degerfors som sjöng om känslor? Ingenting naturligtvis och därför blev The Pinks en supersuccé och Bert Karlsson ännu lite rikare.
The Riddle – Nik Kershaw: Det största minnet av den här låten är, förutom dess förträfflighet, att videon var ytterst märkligt och fängslade min fantasi med sjungande läppar på väggarna och.ett Lustiga Huset-tema. Sedan hade Nik en imponerande höjd på hockeyfrillan också.
Kär Och Galen – Ulf Lundell: Han står naken i havet på omslaget till den här skivan. Det tycker jag är snyggt och fullt tillräckligt för att komma med på denna lista.
Dallas Theme – Various Artists: Inget årtionde hade så många och bra tv-serier och ledmotiv som 80-talet, där Miami Vice, Maktkamp på Falcon Crest, V, Knight Rider, Magnum P.I och Lagens Änglar är bara några exempel. Störst av dem alla vara dock Dallas och då framför allt ledmotivet med sitt härligt pampiga blås och tokiga wacka wacka-gitarrer. Och allt detta till snygga bilder av skyskrapor, oljefält och Southforks vida slätter.
I Skydd Av Mörkret – Eldkvarn: Enligt producenten Mauro Scocco, som även hörs på kör i den här låten, är detta den optimala albumöppnaren med lugn sång till enkelt pianoinledning som stegrar sig innan hela helvetet brakar lös. Det är väl bara att hålla med.
The Power Of Love – Jennifer Rush: Givetvis kramades vi under 80-talet också och då gjorde vi det med fördel till ”The Power Of Love”. En klassisk tryckare i alla avseenden.
Stripped – Depeche Mode: Hemma hos kompisarna hos mormor i Levene var Depeche Mode religion och det var klart att även jag fastnade för Martin L Gore och de andras evangelium. Dunkel engelsk synth var det mänskligheten behövde var budskapet.
Människor Som Hör Ihop – Ratata: Ingen svensk kunde under denna tid fästa svårmodig romantik bättre i toner än buttergöken Mauro Scocco. Här kommer ett lysande exempel på detta från det välkammade bandet ”Ratatas” sista album.
Do They Know It's Christmas? - Band Aid: 80-talets var tidsperioden då vi i den rika delen av världen fick upp ögon på allvar för det umbärandet som människor i andra delar av världen lever under. Detta fick till följd att slutet av 80-talet översköljdes med stödgalor och låtar till förmån för framför allt Afrika. Det som satte igång allt var Bob Geldof såg ett inslag på tv om svälten i Etiopien och ilska över världens orättvisor satte igång Band Aid och senare även Live Aid.
Oh L'Amour – Erasure: Lite klockren gaysynth är aldrig fel. Varken nu eller på 80-talet. Vince Clark och Andy Bell pling-plongade oss in i himmelriket vid ett flertal tillfällen och det är bara ett exempel.
Touch Me – Samantha Fox: Året är 1986 och Apan sitter och bläddrar i den då glödheta tidningen Okej. Upp dyker då på ett helt uppslag den 20-åriga Fröken Fox stående i en pool iförd endast vit T-shirt och bikiniunderdel. Om man blev imponerad? You bet. Detta var ju det närmaste en 13-åring kunde komma en porrtidning och därför blev detta uppslag, låt oss säga, välläst under lång tid. Sam återkom flera gånger i Okej men det var aldrig som den där första gången.
Astrologen – Magnus Uggla: Jag var svårt slagen av Uggla-feber under denna period av mitt liv och därför var det en självklarhet att nynna med i låtar som ”Astrologen”, ”Hand I Hand” och ”Staffans Matematik”. Tyvärr har han tappat känslan sedan dess men vi ska alltid hylla Uggla för hans muisk fram till mitten av 80-talet.
Flashdance (What A Feeling) - Irene Cara: 80-talet var också filmmusikens årtionde och det fanns på giganter på område. Först har vi Jennifer Warnes som vunnit tre sång-Oscars, ”Up Where We Belong” och ”(I've Had) The Time Of My Life” och sedan har vi Irene Cara. Medan Warnes låtar doftade mer romantik var Caras låtar, ”Flashdance (What A Feeling)” och ”Fame” mer fart och aerobic.
Mer Jul – Adolphson & Falk: 80-tal var tiden då två män som såg ut som mellan
stadielärare faktiskt kunde funka som artister. Här kommer en julsingel från de båda som innehåller det absolut roligaste ljudet jag, det som Aracuan ger ifrån sig i Kalles Fotografiska Expedition under julafton. Jag blir så glad bara jag tänker på honom att jag är tvungen att lägga upp en bild.
The Lady In Red – Chris de Burgh: Som sagt var. Det kramades en hel del på golven under denna era. Här kommer den kanske, tillsammans med ”Forever Young”, största kramkatalysatorn av dem alla.
Total Eclipse Of The Heart – Bonnie Tyler: Det är lika bra att ta en till medan proppen är ur. Mer powerballad än något annar. Men det går ju att ragga till det också.
Words – F.R. David: Varför inte släng på på en klockren One-Hit-Wonder. Ingen hade hört talas om den tunisiske sångare F.R David, eller Eli Fitoussi som han egentligen hette, innan han släppte denna dunderhit 1982. Tyvärr var det ingen som hört talas om honom efter det heller.
När Alla Vännerna Har Gått Hem – Gyllen Tider: Undra hur många discon som stängt butiken med den här låten och låtit folk gå runt med varandra tills ljuset har tänds i lokalen och någon maktberusad vakt kommit och kört ut de förälskade. Ett par stycken antar jag. Låten kan också vara det bästa som Per Gessle fått ur sin penna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar