Visar inlägg med etikett Steven Gerrard. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Steven Gerrard. Visa alla inlägg

fredag 27 november 2009

Oh you beauty!

När det nu går lite småknackigt för mitt kära Liverpool är på sin plats att för alltid minnas varför man tittar på fotboll i allmänhet, Liverpool i synnerhet och Steven Gerrard med självklarhet.

Så låt oss nu gå till Anfield och CL-mötet mot grekiska Olympiakos.
Scenariot är följande. Liverpool måste vinna med två mål och grekerna har varit i ledning med 1-0 i paus, Pongolle har kvitterat till 1-1, Mellor gett Liverpool ledning med 2-1.
På övertid slår Steven Gerrard till och detta är vad som i det närmaste kan kallas fulländad fotbollsmagi.

10 sekunder långt är klippet men är ett av de största förlösande ögonblicken jag varit om, när låg där i min säng på Brantholmsgränd i Skärholmen våren 2005.

söndag 10 maj 2009

Kyssen - Den nya fotbollssjukdomen

Det grasserar en sjukdom inom fotbollsvärlden.
Den där målskyttar som varit i en klubb under fem minuter springer och kysser sitt klubbmärke när de gjort mål.
Senaste raden var det var gamle LSK-backen, David Leinar, som med max ett halvår i Örgryte, fick ett hjärnsläpp och firade sitt ledningsmål mot Halmstad på detta sätt.

Det är inte så att jag ogillar målgesten i sig, tvärtom, den är helt fantasiskt och ett bra sätt visa sin kärlek för laget man spelar i.

Problemet är snarare att den devalveras när nya spelare utan historia klubben gör det och den allt mer reduceras till en oerhört billig flört med supportrarna.
Kyssa klubbmärken borde vara förbehållen respektive klubbs ikoner.
För att ta ett enkelt exempel från "mitt" lag, Liverpool är det helt okej att Steven Gerrard gör det medan det ryser lite i kroppen om Albert Riera får för sig denna, i hans fall, dumhet.

Så vilka är det som får kyssa klubbmärken då?
Tja. Geundregeln är ju att man måste vara en trotjänare och att man alltid utan gnäll ger sitt yttersta för laget.
I Liverpools fall är det väl tidigare nämnde Gerrard, Jamie Carragher och Sami Hyypiä som passerar kontrollen.
Manchester U har har sina kyssare, hur äckligt det än må vara när detta lag gör mål, i Paul Scholes, Ryan Giggs, Gary Nevile.
I Chelsea är det väl Terry och Lampard som kan på komma i fråga.
Går vi sedan över till Spanien kan vi väl nämna Carlos Puyol för Barcelona och Raul i Real Madrid.
Även Italien har ju även de sina trotjänare då ingen kan neka varken Alessandro Del Piero att kyssa märket för "Den Gamla Damen" eller "Il Bimbo d'Oro", eller Francesco Totti att sätta läpparna på Romas emblem.

Men den som är den mest givna spelare att få visa ett klubbmärke denna hedersbetygelse är utan tvekan Paolo Maldini.
Det finns ju mycket att säga om denne man som är ett skolexempel på hur en back ska vara.
Men den största anledningen stavas att han nu närmar sig 900, motherfucking 900!!!, jävla matcher för Milan, en klubb han debuterade i A-lagssammanhang för 1985. Enbart i Serie A har han lirat närmare 650 gånger.
Det är också 900 matcher där han uppfört sig exemplariskt och utan onödigt gnäll kämpat på.

onsdag 11 mars 2009

Kaptenernas Kapten


Det kan inte hjälpas.
Så här dagen efter 4-0-krossen av Real Madrid måste det bli ytterligare en post om det fenomen som kallas Liverpool FC i Europa.
So here we go ...

"Steve Gerrard Gerrard
he can pass the ball 40 yards, he's big and he's fucking hard
Steve Gerrard Gerrard

Steve Gerrard Gerrard
he'll score a goal from 40 yards, hes scouse and he fucking hard
Steve Gerrard Gerrard "

Så låter en av Liverpool-klacken favoritsånger och den är givetvis tillägnad deras lagets lagkapten och gallionsfigur Steven Gerrard, den spelare som kanske är fotbollsvärldens mest betydelsefulla spelare för sitt lag.
Fast tänker man på alla de oräknerliga gånger han frälst människorna på The Kop med avgörande mål i slutsekunderna är det kanske lika bra att ta bort det där kanske och bara konstatera att han är den mest betydelsefulle.
Gårdagen var inget undantag då Gerrards 2-0 och 3-0 var det som sänkte Real Madrid med nio Europacup/CL-titlar fullständigt.

Och att han kan score from 40 yards är väl bara att instämma i när man har sett denna video.


lördag 24 januari 2009

En frisörs dröm

Han spelar inte bara i mitt favoritlag Liverpool.
Han är en bra människa också som värnar om sina vänner och kan göra nästan vad som helst för att pusha fram dem i livet.

Eller vad säger ni om Fernando Torres insats i denna ytterst kackiga reklam för polarens frisörverksamhet.
Extra skönt blir det då arvodet i denna värld med penningssugna fotbollsspelare uppgick till det väldigt hutlösa priset, en klippning.
"Nando. Vad ska du ha för filmen?"
"Äh. Putsa till det lite i nacken och vid öronen bara"

Detta är välgörenhet som väl endast kan jämföras med hans lagkamrat Steven Gerrards pubrunda efter 5-1-segern mot Newcastle då Gerrard med entourage gav den lokala puben Lounge Inn rikligt med reklam sedan någon i gänget gett en dj på nöten.