Veckans musikvideo

Varför inte ta upp en låt med en artist som rullade tämligen ofta i det Jansonska rummet under ganska stormiga år på 90-talet.
För det var dom de där fyra-fem åren från 1992 och framåt.

Och utan att gå in alltför djupt på saker och ting är bara konstatera att det var år fyllda av mycket konstiga prylar och känslor, både en del bra men tyvärr också en hel del dåliga.
Och med musik är det precis som med dofter. De kan lura fram de där glömda känslorna som ligger i bakhuvudet och pyr.

Så här väller dom nu fram till tonerna av Eva Dahlgrens "Ängeln I Rummet".
Alla minnen och känslor från de där vidriga dagarna i mars 1992, en lika vidrig, men vacker aprildag i Uddevalla Kyrka, den ganska avslagna studenten samma år, de vårliga brudspaningarna på Agneberg 1993, lumpen, de magiska VM- nätterna 1994, hela 1995 och som avslutningen störtdykningen ner i kärlekskänslornas avgrund 1996.

Det mesta ligger bakom mig nu, men det är när man hör låtar som den här som de dyker upp likt avlägsna vänner som kommer på besök. Vissa är hjärtligt välkomna, andra är det inte.

En djävla bra låt är "Ängeln I Rummet" hur som helst och Eva Dahlgren är fortfarande en oerhört mäktig varelse som berör mig med sin blotta uppenbarelse.

Hennes konsert i Agnebergshallen -92 är fortfarande en av de bästa konsertupplevelser jag varit med om.

Så berörs nu.