I Apans öron

Så var det dags för en klassiskt framstressad Spotifylista.
Anledningen till hetsen är att "My partner in crime" vad gäller Spotify slog fullständigt bakut när jag igår presenterade mitt uppslag till lista.
För så skulle det minsann inte bli eftersom hon hade en helt annan idé.

Snäll och anpassningsbar som jag är till min natur böjde jag mig som ett vetestrå i storm och riktade in mig på det nya temat Siffror.

Så här kommer en listan, lång och snabbt ihopsatt, runt det vi i dagligt tal kallar nummer och siffror.
En helt okej lista om ni frågar mig där vi avhandlar så vitt skilda ting som barnprogram, hårdrock och tyska läderbyxor.

Glöm inte heller att kolla så att ni inte blivit av med några listor då jag igår lyckade radera några av mina upplagda listor.
De nya länkar till dessa listor finns dock i ett tidigare inlägg eller i listen till vänster.

Men ger er nu på mina siffror.

Fabulous Figures

One – U2: Det är naturligtvis omöjligt att rata denna låt på en lista som handlar om siffror. En av världens bästa låtar genom alla tider, även om det tål att utrepas att Cash gör den bättre.

2 Minutes To Midnight – Iron Maiden: Varför inte släng in lite tyngre grejer på listan. Sagt och gjort. Här är ”The Human Airraid Siren” och de andra i Jungfrun med sin hetsiga ”2 Minutes To Midnight”.

Three Times A Lady – Lionel Richie: Så drar vi handbromsen igen och lyssnar när den man som grabbarna på Nile City 105,6 kallade för ”Världens vitaste neger” sjunger ut sin kärlek för sin fru, sin mamma och sin mormor. Vackert så man storknar.

3:ans Spårvagn Genom Livet – Eldkvarn: 3:ans spårvagn var en ganska rasslig historia vill jag minnas från min Norrköpningstid som militär. Det hindrade dock inte Plura från att slänga med detta transportmedel från hans hemstad i en låt.

4th Of July, Ashbury Park (Sandy) – Bruce Springsteen: Det är sådana här berättande sånger som många, väldigt många, artister skulle döda för att kunna skriva. Springsteen gjorde det redan i inledningen av sin karriär och har sedan ofta växlat in på storytellerspåret igen. Inte mig emot.

4 In The Morning – Gwen Stefani: När en god vän en gång skulle ge ett omdöme om No Doubt utbrast han ”Det är inte illa för en brud som försöker sjunger Ska” Sedan dess har både min vän och Gwen gått vidare i livet. Gwen har lämnat tokmusiken bakom sig och gett sig in på lite mer mainstreamgrejer. Och absolut inget fel i detta. Fröken Stefani har gett oss många fin stunder, musikstunder, framför högtalarna. ”4 In The Morning” är definitivt en av dem.

Fem Myror Är Fler Än Fyra Elefanter – Magnus, Eva & Brasse: Alla vi barn som är uppväxta på 70-talet har lärt oss alfabetet och räkna med de gynnarna i programmet ”Fem Myror Är Fler Fyra Elefanter” Här kommer signaturmelodin med titeln som stämmer lika bra nu som då.

7 O'Clock News/Silent Night – Simon & Garfunkel: Idén att blanda kontrasten mellan en av världens mest kända och vackraste julsånger med en helt vanligt nyhetssändning med dess sedvanliga mord- och brottsrapporteringar är naturligtvis genialt och bra.

Perfect 10 – The Beautiful South: Visst tusan går det att skriva musikstycken om klädstorlekar. Se bara på The Beautiful South som här beskriver en tjej som går i storlek 10 men som envisas med att ha på sig storlek 12. Meningslös låt kanske men också ganska underhållande om att storlek inte har någon betydelse.

Den 11:e – Mauro Scocco: Mauro berättar lite minnen från den 11 september 2001. Vad som är speciellt med den dagen förutom att Scocco fyllde 39 år behöver jag kanske inte gå in på.

12 23 05 – The Pinks: Och Robban Andersson, 10 år, fortsätter med en dåres envishet att sjunga om vuxen kärlek. Nummer får vi så det räcker i alla fall och när låten kom undrade vi alla, och undrar fortfarande, en sak. Vem fan går numret till? Extra bonusinfo är att Per Gessle, under tiden då han var på väg lite utför, skrivit denna låten.

13 – Håkan Hellström: Jag är oerhört ambivalent i mitt förhållande Hellström. Men i ”13” är det något desperat och jagande i Göteborgarens röst som tilltalar mig. Mer finns väl inte att tillägga för tillfället.

17-33 – Johan Rothstein: En låt om en man ställt sig bredvid den där hetsen om att växa upp och göra vissa saker vid en viss ålder. En man som nu insett att man kanske måste ta tag i vissa saker. Och vips skulle detta kunna vara en låt om Apan själv.

300 Slow Days In A Row – Marit Bergman & Titiyo: Den här låten där Marit tagit hjälp av Titiyo släpptes först som en prenumerationslåt till folk som skrivit upp sig på Bergmans hemsida. Senare har den även släppts både som singel och på hennes senaste album. Marit Bergman kort och gott.

99 Luftballons – Nena: Nena är det levande bevis på att det går att bli sugen på västtysk brud i läderbyxor och hår under armarna. För så är det ju. När ”99 Luftballons” släpptes 1983 blev alla killar i olika grader förälskade i Susanne Kerner som sångerskan heter. Tysk är också ett mycket farligt språk att sjunga på. Därför kan inte den engelska översättning ens jämföras med Die Deutsche Original.

500 Miles – The Hooters: Tveksamt val det ska erkännas. The Hooters känns lite för mycket grabbigt omklädningsrum för att jag ska vara helt tillfreds. Men på en lista om siffror känns den ändå svår att komma runt. Men visst guppar på den snyggt, det gör den.

December, 1963 (Oh What A Night) – The Four Seasons: Nu blir det första klassens 70-talssväng med minnen från 60-talet. The Four Seasons studsar här igång på minnet av en decemberkväll 1963 då ”Det” hände för första gången. Falsetten i gruppen tar som vanligt Frank Valli, som även hade en hit med titellåten till ”Grease”, hand om.

2006 – Hello Saferide: Min fascination för Hello Saferide håller i sig som synes. 2006 är ingenting annat än en medryckan popbit som handlar om ett uppvaknande på 2006 års första dag. Ibland behövs som ni vet inte mer.