I Apans öron

Hej hej.

Nu är det Spotify-världen som knackar på igen.

Den här gången är det inget större underliggande tema som fått fram denna lista då min fantasi denna vecka varit en aning tärd av olika anledningar.

Men att bara sätta sig ner och lyssna på lite musik och sedan samla ihop det bästa av vad man hör och sedan kalla listan för en dag i den aktuella månaden är lika enkelt som begåvat.

So with no further ado.

Här kommer veckans lista, en lista som bjuder på allt från Ramones till Sam Cooke, Lundell, OMD och Suzanne Vega.

En Dag I Juli

Blitzkrieg Bop – The Ramones: Vi börjar lite lugnt med en låt från slowfoxgänget The Ramones. Men allvarligt talat. Vad är det med dessa killar? På en 1.45 får Joey och de andra in fler takter och ord än en normal artist får in på sex minuter. Kanske inte det bästa som finns men ett jävla ställ och väldigt kul är det.

Bortom Månen Och Mars – Perssons Pack: Nu går vi från en låt där Dee Dee Ramone medverkar till en där han omnämns. Bondrockarna i Perssons Pack har sannerligen gjort en bra comeback med albumet ”Öster Om Heden” där denna låt är hämtad ifrån. Här är det meningen att vi ska tänka tillbaka på alla de som lämnat oss alltför tidigt. Så då gör vi väl det då.

Roll Over Beethoven – Chuck Berry: Det är kackigt ljud och svajig produktion. Men som vanligt när det gäller klassiker från rockens barndom är det istället en satans laddning som väller ut från högtalarna, något man inte kan ta i från Chuck Berry heller. ”Roll Over Beethoven” är en av musikhistoriens mest inspelade låtar med inspelningar från så skilda musiker som The Beatles, Iron Maiden, The Byrds, Status Quo och Eddie Meduza.

Fångad I Tiden Som Går – Eldkvarn: Som ni vet brinner jag något oerhört för Eldkvarn. Dock brinner jag inte mer än bandet själva gjort de senaste åren. För trots att det är 35 år sedan bandet bildades i Norrköping är de lika levande som alltid.

Somebody Told Me – The Killers: Här kommer en låt innan The Killers var Human med hela världen utan bara The Killers, en något mer oborstad variant än dagens OMD-doftande upplaga. Dock är båda lika bra det ska med en gång sägas.

Sanningsdan – Säkert!: Östersunds-Annika förföljer mig vart jag än går. Här sjunger hon på svenska om en ångesten över att gå ner på stan och träffa alla gamla ansikten från förr.

Born To Run – Bruce Springsteen: Den här låten kan framföras med hela skrevet runt micken. Eller så kan den spelas på det här sättet som Springsteen gör här. En gitarr, ett munspel och en röst. I övrigt inget annat kladd. Genialt givetvis.

Ett Tätort På Slätten – Lars Winnerbäck: Varför funkar den här låten och alla andra låtar från hans album ”Daugava” som en räkmacka när de spelas i stereon men som en seg biff när de framförs på scen. Jag tror att det beror på att han envisas med att framföra dem med en kakafoni av dragspel, fioler, mungiga tvättbrädor och all sköns ljudkällor bakom sig. Jag hävdar fortfarande att Winnerbäck är at his best när han spelar avskalat, hans första spelning på Peace & Love förstärkte bara den känslan.

Ziggy Stardust – David Bowie: Fan vad Bowie såg ut när han släppte den här låten. Det skymmer dock inte att just ”Ziggy Stardust” är en av hans allra bästa låtar. Detta är också en av mina favoritlåtar på Guitar Hero, det är faktiskt bara ”Sweet Child of Mine” som möjligen skulle kunna konkurrera. Bara en sådan sak gör den ju värd att vara med på listan.

Håll Om Mig – Peter LeMarc: LeMarcs påhitt att spela in ett knippe av sina gamla låtar i mer avskalade tappning är inget annat än en succé. Här framför han, i en sugande och guppande verision, den låt som fick mig att upptäcka Trollhättesonen på 80-talet. ”Håll Om Mig” är oerhört mycket Bagen, Cia Bergs röda läppar och en musikvärld som bara väntade på att utforskas.

(What A) Wonderful World – Sam Cooke: Den här världen kan inte få för mycket av soul från det tidiga 60-talet. Tydligen är det också att det är livsfarligt att vara svart soullegend. Marvin Gaye sköts av sin farsa och Sam Cooke gick samma öde till mötes då han sköts ihjäl av en kvinnlig motellföreståndarinna 1964. Skottet föregicks av ett bråk där kvinnan säger att Cooke attackerade henne och att hon bara försvarade sig.

Låt Inte Ensamheten – Ulf Lundell: Finns med av framförallt en anledning. Till den vän som den senaste tiden åkt på en mycket tragisk uppercut från en vanvettigt märklig person. Mer behöver väl egentligen inte sägas. Lundell täcker som vanligt upp rätt så bra.

Luka – Suzanne Vega: Det går naturligtvis inte att komma ifrån att Henrik Schyffert ringt till Kungliga Tennishallen och sagt ”My name is Luka. I live om the second floor.”Och sedan bara fortsatt att recitera denna låt för en väldigt häpen receptionist. Att det sedan är en otrolig låt och ett alster som man kan bygga en karriär på är en annan sak. Kul är dock båda sakerna.

Pandora's Box – OMD: Nej det är inte EMD som vi ska höra. Det är något så oerhört mycket bättre än tre trallande idioter som försöker underhålla. OMD, som tidigare hette Orchestral Manoeuvres In The Dark fick, efter att haft en storhetsperiod under tidigt 80-tal under längre namnet, ett nytt liv 1991 med låtar som denna, ”Sailing On Seven Seas” och ”Call My Name”. Då hade dock bandet gått från att varit en kvartett till att bli ett soloprojekt för sångaren Andy McCluskey.

Ballad Om En Amerikansk Officer – Imperiet: Att kalla Thåström för pro-amerikan vore ingenting annat än lögn. Dämed inte sagt att han aldrig har rätt när han skriver sånger om fenomenet på andra sidan Atlanten. Här berättar han och resten av medlemmarna i Imperiet om en soldat som uppenbarligen inte haft Genevé-konventionen som största ledstjärna under något att USA:s inblandningar i något ”frihetskrig” någonstans i världen.