Veckans musikvideo

Vem vill inte ha en beskrivning av en perfekt dag någon gång?
Så kanske Lou Reed tänkte den gången han skrev veckans låt "Perfect Day", en låt som i alla avseenden är en alldeles fantastisk låt och som ligger högt på mångas bästalistor.

Att jag valde denna version av låten beror på två saker:
1) Jag är otroligt svag olika stjärnkonstallationer som sjunger låtar, men det finns ju givetvis undantag.
2) Jag är sedan jag hörde "Do They Know It's Christmas" första gången fullständigt torsk på välgörenhetslåtar.
Och eftersom vi ju ska höra David Bowie, Lou Reed, Bono, Boyzone, Elton John med flera framföra denna superlåt som gavs ut till förmån för behövande barn i slutet av 90-talet har vi med råge fyllt båda kvoterna.

Den här låten, som extra bonusinfo, inköptes i London under en fotbollsresa med Sällskapet och detta dagen innan jag nästan lyckades missa hela resans mål, att se på Premier Leaguefotboll.

Anledningen till detta inte blev någon perfekt dag var att jag, spattig som jag är, precis innan bussen som skulle ta oss till White Hart Lane kom blev aphungrig.
Därför gick jag till McDonalds som låg bredvid, visserligen med en oro att missa bussen i magen men lika fullt. När jag sedan kom ut stod också mycket riktigt en buss som skulle till White Hart Lane och Apan hoppar glad i hågen på som siste man.
En halvminut senare uppstår dock problem då jag efter att första gången tittat upp inte känner igen en käft på bussen.
Ja ja tänker undertecknad. Bussfan ska ju ändå till arenan så det löser väl sig.
Då uppstår nästa problem. Matchbiljetterna delades givetvis ut på bussen, de biljetter som inte delades ut på bussen går tillbaka till biljettkassorna för försäljning. Och som lök på laxhelvetet stannade inte min buss på samma ställe som den andra gjorde. Med andra ord en vilsen svensk kille står som ett djävla fån utanför en engelsk arean ensam och utan biljett.
Så det blev till att traska till en informationsdisk och förklara, på ganska knackig engelska tror jag, min belägenhet.
Lösningen blev att jag denna dag fick vara en av alla dessa människor som man själv idiotförklarar när speakern på arenan ropar ut: "Kan någon någon reseledare komma till receptionen. Vi har en gentleman här som inte fått sin biljett."
Det slutade med att jag fick ta över reseledarens plåt eftersom min biljett hade sålts. Så där traskar jag in under mina medspelares glåpord in och sätter mig för att titta på en 0-0-match.
Så kan det gå när man blir hungrig.

Men nu till vad som blev en perfekt dag.