The Thrilla in Manila

Jag har alltid varit en Muhammad Ali-man och är väl så fortfarande.
Men hans motståndare Joe Frazier kan mycket väl vara jordens näst coolaste man.
Detta står klart sedan jag tittat på den dokumentär som gick på SVT i tisdags som handlade just om världens mest berömda boxningsmatch, "The Thrilla in Manila".

För aldrig har en man fått så helvetes mycket skit inför en boxningsmatch och aldrig har en man varit coolare inför det. För trots att Ali smällde på med de tunga trashtalk-vapnen, han kallade sin motståndare både för dum, ful, Onkel Tom och liknade honom vid en gorilla, som givetvis rimmar på Manilla, bemött aldrig Fraizer orden utan ville vänta tills det brakade loss i ringen.

Och brakade loss det gjorde det sannerligen. I 14 ronder gick de båda lös på varandra och när Fraizers sekond kasta in handduken strax innan 15:e och sista ronden skulle börja var Joe Fraizer nästan blind med igenmurade ögon och Ali rasade ihop strax efter att han sig upp från stolen för att jubla.
Ali erkände senare i efterhand att han aldrig känt sig så så nära döden som den gången i Manila.

Tuff match och en makalös dokumentär med en massa sköna och cigarrökande ringrävar fick vi oss till livs under de 90 minuter som dokumentären varade. SVT kan det där med att köpa in dokumentärer.

Dokumentären är också en lysande exempel på hur olika och orättvist världen kan behandla människor.
Muhammed Ali anses som världen störste idrottsman genom tiderna och har tjänat massvis med pengar. Frazier som nästan var lika bra bor numera i ett litet rum på sitt gym som han driver i Philadelphia.