Minns med välbehag dagarna när Socialdemokraterna hade ledare som bet ifrån när de hörde eller såg saker de inte gillade.
Vi börjar med Göran Perssons uppläxning av Carl Bildt 1998 när Moderatledaren försöker ge sig ut en berättelse om hur stor världsvana han har efter åren på Balkan.
Vi fortsätter med Olof Palmes svar på Ulf Adelsohns fräna kritik mot den socialdemokratiska regeringens utrikespolitik.
"Svensk utrikespolitik är inga pajaskonster. Det är inte hähä. Inte hepp hepp." blev hans svar från talarstolen i Riksdagen.
Fullständigt lysande om ni frågar mig.
Men vi ska ändå sluta med den intervju av en svensk politiker som rönt mest uppseende i världen.
Intervjun med Olof Palme 23 december 1972 där han jämställer USA:s bombningar av Hanoi dagarna innan med historiens värsta massakrer.
"Och därför är bombningarna ett illdåd. Och av det har vi många exempel i den moderna historien. Och de är i allmänhet förbundna med ett namn: Guernica, Oradour, Babij Jar, Katyń, Lidice, Sharpeville, Treblinka. Där har våldet triumferat. Men eftervärldens dom har fallit hård över dem som burit ansvaret. Nu fogas ett nytt namn till raden: Hanoi, julen 1972."
Frågan är när vi får höra en svensk statsminister sätta ner foten så tydligt igen.
Förmodligen inte denna mandatperioden och inte i de kommande heller ....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar