"En etta på Balladen"

Förutom att den har givit upphov till det sköna Uddevalla-uttrycket "Hon är solklart värd en etta på Balladen", ett uttryck som är ett av de största betyg man kan ge en kvinna då det betyder att man skulle vara villig att ge upp allt för henne, är Balladvägen på Hovhult också ett ganska skönt ställe på jorden.

Få ställen är så baktalade i Uddevalla som Dalaberg och Hovhult.

Och visst. Husen är ju vanvettigt trista, bebos av en hel del uppgivna människor och det finns massvis med problem i de båda områdena.

Men samtidigt finns där också massvis med liv, liv som är svårt att hitta någon annanstans i Uddevalla.

Speciellt gäller detta de norra delarna av Dalaberg och Hovhult där de trevliga innergårdarna på Hyggestråket, Svedjestråket och Trubaduren där Balladvägen ingår sjuder av liv.

Det är barn som gungar, leker jage och spelar fotboll samtidigt som deras föräldrar slänger käft med varandra. Och har man tur att komma till området runt middagstid en lördag får man sig även en resa genom olika matkulturers köksos.

Kontrasten blir sedan slående när man går de få stegen från hyreskasernerna på Trubaduren till villorna på västra Hovhult och senare även Fasseröd.

För plötsligt stelnar omgivningen till för att bli Medelsvensson. Visserligen lite mer trygg men också betydligt tråkigare.

Det enda som syns till är otroligt vältvättade bilar och välklippta gräsmattor.

Inga barn syns till och nästan inga vuxna heller och de få som kan siktas håller sig sin kant och antingen tvättar bilen eller klipper gräset.

Men framförallt är det avsaknaden av barnen som märks tydligast.

För varken bland de ensamma gungorna eller på den tomma fotbollsplanen finns dom.

Om det är den högre ekonomiska standarden som gör att de håller sig inne eller sysselsätter sig med andra saker på andra ställen ska jag låta vara osagt. Tråkigare gör det i alla fall dessa kvarter.