I Apans öron

Nu tar vi nya grepp på Berget med spellistor.

Spotify är ett alldeles utmärkt program för att lyssna på musik med.

Det är också ett program som gör det löjligt enkelt att pracka på sina vänner sin musiksmak.

Och i påprackande tecken kommer nu Apan att varje lördag lämna ut lite tankar om musik till er alla.

Antingen klickar ni på listans namn här under under eller så här ni till listen i vänsterkanten och klickar där, om ni nu mot förmodan skulle missa något inlägg i bloggen.

Varje lista kommer också kompletteras av en lite vers om varje låt.

Listan denna vecka heter "The Story of Janson" och följer hans liv från vaggan till graven.

Så mycket nöje.

The Story of Janson

Trollmors Vaggvisa - Nina & Kim: Förklaringen är lika enkel som glasklar. Mamma, och inte Nina & Kim, sjöng denna visa för mig när jag skulle sova. Därför platsar den som första låt på denna lista. Svårare än så behöver det inte vara.

Thorn In My Side - Eurythmics: Alla minns vi våra första skiva och här kommer den för Apan. Domus klassiska skivhörna var platsen året 1986 och det första staplande steget mot min nuvarande skivsamling togs. Historiskt. Min dragning till manhaftiga chicks inleddes även denna dag då jag av någon underlig anledning tyckte att Annine Lennox var tilltalande, och det är något av det mest märkliga ag någonsin tänkt.

Paradise City - Guns N’ Roses: Tänk vad konstigt det hade varit att kunna säga att denna låt spelades då jag tog mig min första och allra sista fylla. Men så är det ju givetvis inte. För efter att Axl Rose skriat ut sista tonen i denna låt har det fortsatt att rinna ned alkohol i Apans strupe.

Another Day In Paradise - Phil Collins: Ibland träffar kärleken hårt. Det gjorde även den näve som landade på hakan hos den DJ som enligt åtalet förvägrade Steven Gerrard att få lyssna på Phil Collins. Västergötlands välmående jordbrukslandskap var stället där jag sprang på denna bondedotter under 80-talets sista skälvande dagar. Hon var för det mesta helt vansinnig och gapa och levde omkring kommer jag ihåg. Detta hindrade dock inte Apan från att under en kort period kunna tänka sig ett liv som svinfarmare. Gode Gud hur det hade kunnat se ut …

Die Mauer - Ebba Grön: Studenten 1992, dans i ring och det allra sista rycket vad gäller svärmeriet för Helen. Gick åt helvete som ni som läser Bloggen redan vet. Skön allsång och mängder med skämmiga uppträdanden var det dock på varje studentskiva inför det som skulle bli vårt stora kliv ut i livet. Om det också gick åt helvete får vi låta tiden utvisa.

All For Love - Bryan Adams, Rod Stewart & Sting: Vi snackat Göteborgsvägen, vi snackar en lätt hörselskadad tjej och vi snackar när Apan lämnade bort sin dyrbaraste blomma. Jag vet det är en sanslös klyscha att denna ganska usla låt fanns i bakgrunden när det hände. Men bättre det än att det hade varit Ugglas “Fyra sekunder” både i högtalare och sänghalm.

Män Som Mej - Eldkvarn: Skivan “Pluralism” var det som höll mig ovanför vattenytan under lumpen på F13 Norrköping. En tämligen vidrig och tråkig tid innan jag hamnade på F7 Såtenäs. Inte för att det blev mindre meningslöst med militärer då men det blev i alla lite roligare på grund av att vi hade en kapten som var fullständigt från vettet och kunde skälla ut folk efter noter om de hade kepsen lite för mycket sned. Men mig rådde han aldrig på utan gav upp efter X antal försök.

Hon Gör Mig Galen - Ulf Lundell: Förutom att Ulf Lundell är den artist som på det hela taget betytt mest för mig är han också den artist som gjort “Hon Gör Mig Galen”, en låt som jag upptäckte på liveskivan “Maria Kom Tillbaka” och får väl ses som symbolen för min vacklande tid som högskolestudent. Lundell höll, och håller, mig dock tryggt i handen hela tiden.

Back For Good - Take That: Det här minnet ska egentligen inte ha någon annan låt än Jan Johansens “Se På Mig”. Men eftersom de annars så flinka människorna på Spotify inte kunde tillhanda den får “Back For Good” sända flashbacks till sommaren 1995, en tid då den största kärleken träffade sanslöst hårt och livet var betydligt både enklare och svårare än nu.

Celebrity Skin - Hole: Nu susar alla sittningar uppe på Fasseröd hos en av mina bästa vänner under det tidiga 90-talet förbi. Sittningar där inga ämnen var förbjudna eller undveks. Trevliga tider och kunde så ha varit. Tyvärr kom saker och ting emellan oss. Vi är fortfarande vänner men som förr är det inte.

Little Willie John - Peter LeMarc: Långfredag, två tjejer & två killat och grav, grav fylla med kräkningar och nedrivna gardiner och duschdraperier. Ja tusan vilken härlig kväll det var. Två gick och lade sig medan Sofia och jag, tillsammans med en gitarr bestämde oss för att klockan fyra på morgonen ringa upp alla vi kände och sjunga denna låt.

Only Happy When It Rains - Garbage: Att det inte går att fejka sig genom livet är en läxa som alla tvingas lära sig någon gång. För mig kom den tiden när jag försökte lura mig själv att tycka att Garbage var en djävligt bra grupp. Som ni förstår fanns det en kvinna i bakgrunden en det slutade bara med att jag tycker att gruppen är ganska usel och en smutsig känsla. Med på listan är den i alla fall.

Jag Saknar Dej - Ulf Lundell: Lundells desperata skrik efter flyktad kärlek betyder något helt annat för mig än misslyckade romanser. Otaliga är de gånger jag under min tid på Aftonbladet hade raden: “När Jag Känner Doften Av Äpplena På Södermalmstorg” ringande i mina öron när jag passerade Slussen och under Södermalmstorg. Det är hyfsat en potent låt också.

Man över bord - Eldkvarn: “Man över bord”, med ett par ofattbart bitska passager, får väl anses som en sammanfattning på den nya eran i mitt liv då bitterhet blev ett led ord för mig och några av min vänner. Givetvis inte helt på allvar men det är ändå en ganska skön bakdörr att kunna ta till om det blir allt för stökigt i ens liv.

Härlig Är Jorden - Real Group: Utan tvekan en av världens vackraste sånger som egentligen är en dansk julpsalm. I vår släkt har den dock oftast använts som en begravningspsalm och har därför följt de flesta av mina älskade, till den sista vilan. Därför är den en ganska passande avrundning på den Spotify-lista som tagit mig från vaggan till graven då den förmodligen kommer att ackompanjera mig till de saliga ängarna också.