onsdag 29 april 2009

Ett litet ord på vägen

HÖGMOD: (grekiskans hybris) innebär en alltför stor självuppskattning och självhävdelse, motsatsen till ödmjukhet (eller som ödmjukhetens gudinna själv kallar det, Fröken K-tillståndet).

Högmod betraktas i många kulturer som någonting klandervärt. I antikens Grekland straffade gudinnan Nemesis sådana självhävdande handlingar som gick över gränsen för det rätta måttet, det passande.
Alla de stora abrahamistiska religionerna, det vill säga judendom, kristendom och islam, ser högmodet som ett moraliskt tillkortakommande, en synd mot gudomliga förväntningar på människan. Inom romersk-katolska kyrkan räknas högmod som en av de sju dödsynderna.
Synden förknippas av någon anledningen med färgen violett och en häst eller påfågel.

Det är ju visserligen ett par dagar försent med ett ord på vägen.
Men herregud, jag är ju Apan på Berget och gör därför lite som jag vill. Samtidigt har jag av "människor", viljelösa varelser skulle jag mer vilja kalla dem, blivit anklagad för att vara definitionen av högmod och därför passar det ju utmärkt att jag lägger in denna post lite för sent.
Men vid sidan av undertecknad finns det ju en hel del sköna juveler som gett utlopp för inte helt nyttig självuppskattning. För högmod är en ganska rolig sida av människor.
Ta till exempel alltid återkommande Maradona med alla sina uttalande om hur förträfflig han är. Roms kejsare älskade att bygga statyer av sig själva och brände ner städer när det inte passade.

Störst konkurrent till Apan om titeln "Mest högmodiga person" måste nog ändå vara Nordkoreas lilla diktator Kim Jong-Il.
För kan man annat än älska en kille som säger sig själv ha lyckats med elva hole-in-ones under sin första golfrunda och att han är världens störste poet.
Nä. Jag tänkte väl det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar