Den bäste brudmagneten jag vet

När jag slog på Facebook idag såg jag att en gammal compadre från de unga dagarna, dagen till ära fyller år och trots att det alltför många år sedan vi syntes sköljde nostalgin över mig.

Nostalgi från de "The Hazy Lazy Days" i Västergötlands pärla framför andra, Stora Levene, ett samhälle som för alltid kommer att finnas kvar i mitt hjärta.

Givetvis mest för att det var här min kära mormor och morfar levde sina liv i slit för och kärlek till alla människor de träffade på.

Men en annan stor anledning till kärleken till Stenskils gamla hemby kan också tillskrivas dagens födelsedagsbarn. Tobias Möller, som numera även lagt till ett Alderhammar i sitt namn.

Minns inte riktigt när vi träffades eller hur men mellan tummen och pekfingret var det någon gång i början av 80-talet på den spolade isbanan som strategiskt låg bakom mormor och morfars hus. Ett hus som var som ett nav då skolan låg på andra sidan häcken samt att badsjön och tennisbanan låg på andra sidan vägen.

Och på den vägen var det och tillsammans med Mikael Olofsson bildade vi under 12-13 år en stabil kedja som i stort sett sågs varje dag under helger och lov. Dagar som vissa gånger aldrig ville ta slut.

Och alla dess tillfällen har naturligtvis givit upphov till sanslöst många och magiska minnen.
Vi har i stort sett och gjort allt som jag önskar att varje barn ska få uppleva under sin uppväxt.

Vi spelade fotboll, ishockey, bandy, tennis, cyklade kapp, körde cross med mopeder, lekte krig i skogen, sköt ärtrör i lador till bönders stora förtret, apade oss för tjejer (något man aldrig slutar med för övrigt), fingrade efteråt på de charmade tjejerna och vi har åkt hem dyngfulla i bilar från så exotiska ställen som Rålanna, Främmestad, Larv, Lidköping och Skara.
Vi har till och med gått en och en halv mil hem en sommarnatt från festplatsen Mossbrott i ösregn.

Det där med tjejer blev också med tiden ett allt större intresse och det var på detta område som Herr Möller visade sina allra största färdigheter.

Han var kort och gått en djävel på brudar och en kvinna för varje tillfälle och hamn var det som gällde. Ett upplägg som också var helt rättvist då Tobias var en kille som kunde gå väldigt långt för att så att säga fixa dealen.
I denna genre återfinns inte minst minnet då unge Tobias satte sig på sin moped och åkte från Levene till Skara, en sträcka 35 kilometer ...

I takt med han sökte sig ut i världen, till Lidköping och Växjö med mera för att utbilda sig har kontakten blivit allt mer sparsam och håller sig numera till en klassisk Facebook-vänskap, även om diskussioner genomförts om ett återseende IRL.

Med dessa ord avslutar jag min slice of my youth heaven kallat tiden i Levene.
Den fullständiga om tiden på Vara-slättenfår vänta ännu ett tag. Men jag kan lovar er att den kommer och att den är väl värd att vänta på.

Men återigen grattis Tobias och tack för att jag fått lära känna dig, något jag aldrig tidigare fått tillfälle att uttrycka.

Vet inte varför men Alphaville med "Forever Young" kändes så klockrent stämningsmässigt
Det var en bra tid de där åren i Levene.
Damn vad vad det nyper i magen nu ...