Det är uppenbarligen fredag och vad kan då vara bättre än att svepas in i en maffig ljudbild målad av Elvis Presley.Här ska vi få nu få se och höra "The King" ta fram den stora penseln på Hawaii 1973 och skapa ett konstverk så mäktigt att man nästan inte vet var man ska sätta munnen någonstans.
Det är också när man hör insatser som denna, när han i "An American Trilogy" besjunger sin kärlek till gud och sina hemtrakter i Dixieland, som man inser att han kanske är de störste ändå.
Naturligtvis är det en stor tvistefråga. Men i mitt tycke är denna period, 1969-73, den tid som Elvis stod allra högst på himlen.
Då hade han de svulstigaste arrangemangen på låtarna, rösten var som bäst och hans scenkostymer balanserade precis på rätt sida av vansinnesstrecket.
Denna verison av "An American Trilogy" motsäger inte denna åsikt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar