Kaptenskan på M/S Sjöslag

Hoppsan vad dagarna rusar iväg.
Det känns nästan som igår som jag satt och författade en grattispost till en av mina allra närmaste vänner, Malin.

Men nu är det alltså dags igen och det känns precis lika roligt som alltid att få skriva om detta festliga lilla yrväder som så många ser som en ynnest att få känna.

Att jag vill känna henne är inte så konstigt, men det omvända förhållande är minst sagt förbryllande.
Hur kan hon få ut något av att känna mig?
En fråga som jag har varit mycket förundrad över allt sedan den dagen jag träffade henne i ett källarrum på Basunvägen.

Men än så länge har hon inte insett det uppenbara och därför kan jag, även om jag ställer till det ibland, fortfarande kalla henne min vän. Ett faktum som jag tackar min lyckliga stjärna för och korsar fingrarna över att det ska förbli så.
Eller som Thåström så lysande har skriver i "Över Sundet": "Och säg till henne sen, att jag alltid varit stolt över att vara hennes vän".

Det är också på sin plats att tack för den fantastiska fest som Fröken K gav sina vänner igår, en fest som förutom makalöst god jordgubbstårta och specialrum för VM-tittande även innehöll en stämning som närmast kunde liknas vid euforiskt sjöslag.

Eller sjöslag kanske är ett för milt uttryck då alla vara så där skönt uppumpade på det vanliga människor skulle kalla destillat.
För böveln, till och med datorn drack sprit har det framkommit i efterhand och har nu i sitt bakrus ett tangentbord som lever ett eget liv. En ursäkt, jag var säkert inblandad på något sätt, för detta också därför på sin plats.

Men nu ska Malin få drömma sig tillbaka till dagarna i Sydamerika då denna låt med Gasoline enligt rykte var ofta förekommande i diverse högtalare.
Så plats på scen för "This Is My Life" och Danmarks största mun, Kim Larsen.
Och framför allt ska vi inte glömma den brinnande cigaretten han har sittande på gitarren.

Återigen grattis Malin