Välkommen till landet Medgång

Så drar då återigen medgångsyran genom vårt land och alla ska prata insatt om en sport de aldrig annars följer.

Det jag talar om är naturligtvis Robin Söderlings framfart i Paris en framgång som fått Sverige att bli alibitokiga i tennis, precis som för ett år sedan då samme man fick sjukdomen grasserade för fullt.

Och missförstå mig nu rätt. Det Söderling har gjort är jättebra och ska hyllas på alla sätt och vis.
Det som dock stör elitistiska lilla mig är att vissa människor nu gör anspråk på att vara tennisexperter, trots att de enda de har sett av tennis det senaste åren var när Söderling slog in matchbollen i fredags.
Det stör mig inte så mycket för egen del utan mer för de som är genuint intresserade och lika gärna ser en serve i Båstadskvalet som en final i Wimbledon som nu får sitt område invaderat av hedningar.

Det är också av denna orsak som jag inte lider så där fasansfullt mycket av att Sverige inte är med i VM.
Nu slipper jag och andra fotbollsintresserade att dela dessa sommarveckor med blågulfärgade ansikten, dyngfulla neanderthaler som skriker "SVÄÄÄÄÄRRRJE" och klappkepsar/vikingahjälmar till förbannelse.
Då lider jag betydligt mer av en mängd stjärnspelare blivit skadade och ser ut att missa VM.
Visserligen var det inte bättre förr men då var i alla fall tennisframgångar en naturlig del av vårt liv och intresse hann liksom aldrig att svalna.
Så låt oss nu därför minnas en tid då finaler på Roland Garros var lika säkert som att tomten kommer på jul.
Mannen bakom detta var naturligtvis Årtusendets svenske idrottsman Björn Borg som mellan åren 1974-1981 vann sex titlar på lika många finaler, året efter tog sedan Mats Wilander upp stafettpinne och vann som yngste vinnare någonsin.

Det klippet vi ska få se är från 1978 års final då "Burken" mötte argentinske Guillermo Vilas. Poängen, för det är bara en poäng vi ska se, är den berömda då de båda herrarna höll bollen i spel 86 gånger mellan sig, ett rekord i turneringens historia. Och vem vet. Kanske har Borg på sig sitt Buster-pannband under finalen, ett pannband som nog är den största anledningen till att gilla Björn Borg.