Jag vet inte vad jag ska tycka om att Rafael Benitez lämnar managerposten i mitt kära Liverpool.Dels är jag av den bestämda uppfattning att en tränare aldrig sak få bära hela hundhuvudet om det går dåligt för ett lag, lika lite som han ska få all cred om det går bra.
Å andra sidan har det ju gått katastrofalt dåligt i år med utslagning i Champions League direkt i gruppspelet och en sjundeplats i ligan, något som innebär spel i Europa League med en hårsmån. Resultat som kanske kräver en avgång som betalning.
Men framförallt, och detta är nog den största anledningen att Rafa avgick, han hade inte spelargruppen med sig.
Och i valet mellan Steven Gerrard, Javier Mascherano och Fernando Torres, som alla ska tappat förtroende för spanjoren och vinkat för flyttar, är valet naturligtvis enkelt. Senor Benitez får gå och sedan är det bara att hoppas att dessa stjärnor stannar.
En början på förtroendekrisen kunde nog ses redan innan denna säsongen då en av lagets bästa spelare, Xabi Alonso lämnade för Real Madrid.
Men trots att Rafael Benitez inte lyckades speciellt bra under sista säsong, som ändå innehöll semifinal i Europa League, finns det ingen Liverpool-supporter som kan känna något agg mot honom och för det han gjort med klubben.
Framförallt ska han hyllas och äras i den röda delen av Mersey-området för Istanbul 2005.
Då han genom att främst kasta in Dietmar Hamann efter paus och därmed taktikslog Carlos Ancelotti i Milan och kunde se sina killar vända 0-3 till 3-3 på sex minuter och sedan finalen på straffar.
Så vi tar väl och njuter av denna förtrollande Champions League-säsong 04/05. En film som gör mig tårögd varje gång.
Eller som den brittiske kommentatorn sa efter att Dudek räddat sista straff: "The European Cup in returning to England and to Anfield."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar