Det må vara Alla Hjärtans Dag, en dag då alla ska vara lyckliga och glad.Men mitt sportsliga hjärta har då sannerligen fått sig en rejäl knäck då två av mina stora favoriter på idrottsarenorna idag meddelat att de nu lägger av.
Dels är det Peter Forsberg som nu efter sitt 84:e comebackförsök nu bestämt sig för att inte försöka någon mer gång.
Synd då just Forsberg är en kille som hade unnat att ytterligare en gång få visa vilken fantastisk spelare han är.
Men framförallt unnade man honom en lyckad comeback på grund av att han verkar vara en kille som trots alla pengar och framgångar verkar vara en fantastisk människa. Plus att han alltid ställde upp för Sverige när det vankades VM och annat. Inget snack om flyttar eller barnpassningar här inte. Kallade Tre Kronor kom Forsberg, en inställning han även delar med den andre ishockeyspelaren jag respekterar, Mats Sundin.
Nu är det dock slut och vi får minnas honom som han var. Många minns honom för den där straffen mot Kanada 1994, men jag väljer ett nio år senare då han med ett underbart solomål i Hartvall-arena fullbordade den svenska upphämtning mot Finland från 1-5 till 5-5.
Även Lasse Granqvist gör ett beundransvärt jobb bakom micken.
Den andre giganten som lämnat idrotten är brassen Ronaldo, eller den riktige Ronaldo som alla med lite koll väljer att kalla honom.Karriären har ju minst sagt gått i stå under de senaste åren, men vi ska aldrig glömma att Ronaldo Luís Nazário de Lima när han var som bäst runt millennium-skiftet utan tvekan var en av de bästa, om inte den bäste, skarprättaren vi har sett inom fotbollen.
I min värld ligger han och guppar bakom topptrion Pelé, Maradona och Zindine Zidane på listan över världens bästa fotbollsspelare.
När jag nu tänker på det så var han något så in i helvete bra att det nästan inte liknar något.
Att killen sedan har rekordet för flest VM-mål genom tiderna gör honom också bara större.
Därför ska vi nu i snabb följd få se dem allihop, alla 15 VM-strutarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar