Vad är väl en festival mot en kyrkogård?

Vad gör man när festivallunken gör sig alldeles för hårt påmind?
Jo självklart sätter man sig i bilen för att gå runt på kyrkogårdar.
I alla fall om man heter Apan och är på Peace & Love-festivalen i Borlänge.

Så där satt jag då i vår hyrda minibuss av märket Ford en junidag 2009 ivrigt spejande efter Stora Tuna kyrka som är belägen utanför Borlänge.
Stora Tuna kyrka är för övrigt den största landsortkyrka jag någon sett, den ligger också officiellt på topp tre-pallen av landets landsortskyrkor.
Anledningen till detta är att kyrkan som började byggas mitten av 1400-talet ett tag var ämnat att bli domkyrka i "Dalarna & Bergslagen ovan Långheden"-stift.
Av detta blev nu ingenting och istället för en domkyrka fick Stora Tuna-borna en av landets största kyrkor.

Anledningen till resan var dock inte att titta på kyrkan utan den stavades det infall jag fick om att besöka den svenske supertenoren Jussi Björlings grav på kyrkogården, en kyrkogård som även den måste vara landets största för att ligga på landsbygden.
Storleken på området gjorde också att jag fick mig en rejäl promenad då Björlings sista sovplats inte var alltför väl utplacerad. Efter en dryg timma och en radda samtal med en trevliga ortsbor hittade jag dock mitt mål och kunde åka hem igen. En hemkomst som resulterade i att fick utstå huvudskakningar och skratt över mitt tilltag.

Jussi Björling föddes för övrigt för 100 år sedan just denna dag i Stora Tuna socken och därför är det på sin plats att säga grattis till en av Sverige mest berömda personer genom tiderna.
Tyvärr fick han inte vandra speciellt länge på jorden då han efter ett liv fyllt med hårt läskande dog 1960 och sedan begravdes i sitt barndoms landskap.

Nu kör hans kanske mest kända sång, "Till Havs". En pampig historia.