Eftersom jag är en stämningsförstörare av stora mått blir det inga hyllningar till den högtid vi alla känner som jul.
Själva högtiden är det inget fel på, det ska sägas med en gång.
För julen är mysig och bra på alla sätt vis, speciellt i år då taken lyser av florsocker och marken ser ut som ett vitt täcke.
Nej istället är det vad vi dumskallar har gjort med den som stör mig mitt innersta något oerhört.
För där julen egentligen borde vara en skön pausvila i väntan på nästa sommarsemestermed umgänge tillsammans med de man älskar har den istället blivit ett enda långt ångestrace under en månads tid då det ska fixas och jagas efter bra julklappar.
Att man fixar och donar må väl så vara hänt men denna hets på julklappar är det som äcklar mig mest.
Vissa kallar julklappsutdelningen en mysstund då alla visar varandra uppskattning.
Kukmätning kallar jag det då det hela enbart är en meningslös tävling i vem som tycker bäst om den andra.
"Kolla här vad jag fick!" "Oj vad de måste tycka om mig!" "Vad fick du? Jaha bara en laptop. Nej du vet jag fick ju en jorden runt-resa. Fan vad jag är älskad".
Därför är jag fantastiskt glad att jag och min mamma sedan några år tagit beslutet att inte köpa julklappar till varandra. Byta pengar och visa varandra uppskattning kan vi göra när som helst och då utan både omslagspapper och klämkäcka mellanhänder i landets butiker.
Och ska vi sedan gå in på det dåliga samvetet så kan vi egentligen bara säga ett ord. Hemlösa.
För med vi sitter och chockäter sylta, skinka och dålig knäck så vi nästan spricker finns det människor vars första tanke inte är mat utan snarare tak över huvudet för natten.
Nu menar jag inte att allmänheten i första hand ska lösa detta då detta helt är en sak för våra myndigheter. Att vi i Sverige har hemlösa är en skamfläck och inget annat och något som vi borde sänka våra huvuden i skam för.
En annan sak som slår en när man som jag idag gick i Mammons stora tempel, Torp, är den hemska tanke om det skulle vara så att alla affärer i landet skulle sänka en halv dagskassa från julhandelns sista vecka till att ge människor tak över huvudet.
Ja ja jag vet att detta är ett så oerhört dumt och fräckt förslag, hur skulle då de stackars affärerna klara sig ...?
Eller tänk om vi skulle kapa handlarledet och ge bort lite av de pengar vi skulle lagt på julklappar och mat.
Fast det är klart då hade ju ingen blivit sittande med tio par strumpor för mycket eller två espressomaskiner då tomten gått och vi hade inte haft julmatsrester till mitten av januari.
Så jag hoppas ni är djävligt nöjda när ni i kväll sitter där med högar av meningslösa presenter så ska jag låta Bob Geldof och Midge Ure med sina ord berätta en liten julberättelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar