Veckans musikvideo

Nu ska vi tas till Manchester och en, visserligen inte stilla men ändock, insomnade grupp.

Oasis är det som står på programmet och det är ett band som jag så här i efterhand bara kan erkänna att jag inte uppskattat tillräckligt.
För trots att jag hade ett helt koppel med vänner som dyrkade dessa Manchester-pojkar hittade jag aldrig riktigt fram till dem under deras storhetstid.
Anledningar jag använde då var att musiken var bullrig, lät ofärdig och att bandet bestod av tokar.

Att bandet bestod av, med bröderna Gallagher i spetsen, tokar kan jag väl än i denna dag skriva under på. Men detta skulle vara något dåligt måste jag skamligt förneka.
Och går vi sedan till deras musik är det bara att konstatera att jag ute på väldigt djupt och felaktigt vatten. Oasis musik var bra och den var helt fantastisk. Punkt slut.

Vi ska också ta oss tillbaka drygt 13 år i tiden till 1996.
Anledningen till detta är:
1) 1996 är själva stormens öga för Oasis storhet. De hade hade året innan släppt superalbum "(What's The Story) Morning Glory?" som de nu skördade frukterna av och stod på sin absoluta topp. Visserligen har gruppen även efter denna period varit populära och släppt en rad riktigt bra låtar. Men trots att de båda sköna bröderna Gallagher gjort sitt bästa för att bullra och synas genom diverse bråk och uttalanden har det aldrig blivit samma drag och flärd runt bandet. Efter detta har också följt år av diverse avhopp och annat elände. Men här är de alltså i sin blommning.
2) Spelplats för det här klippet från gamla Maine Road i Manchester och är med andra ord hemmaplan för gruppen. I synnerhet då fotbollslaget i deras hjärtan är City och detta alltså är den arean där de skrikit sig hesa under sin uppväxt. Det är ju också Oasis som fått tusentals människor under en MTV-spelning i Manchester att sjunga "Who The Fuck Is Man United. Oerhört stort bara det.

Så låt oss då släppa bröderna Gallagher lösa i två klipp. Det ena med vildhjärna Liam bakom micken som på sedvanligt nonchalant sätt sjunger "Some Might Say" och det andra med musik/vildhjärnan Noel på sång i "Don't Look Back In Anger". Båda lika lyssande nu som då.