Svensk ödmjukhet när den är som bäst

Varför lägger man ut tusentals kronor och sätter man sig i ett trångt flygplan under ett halvt dygn för att att äta svensk husmanskost i Thailand?

Tydligen rätt många om man ska tro programmet Semestersvenskar och krögaren Leffe.

Krögar-Leffe har nämligen startat en husmanskostsrestaurang i thailändska Patong som tydligen går som tåget.

Och det är här den svenska ödmjukheten kommer in.

Leffe är nämligen en av de mest rasistiska män jag har hört på länge.

För med uttalande som "utan västeuropéer i köket blir det kaos" och "Nej du vet de har inget hum om hygien i det här landet" visar han med all önskvärd tydlighet upp en attityd som gjorde svunna tiders kolonialtänkande förståeligt.

Det var väl bara en mening a'la "Alla vildar utanför Europa är bara hjälpmedel för tjäna ihop min förmögenhet" som fattas.

En allt igenom vidrig människa den där Leffe, i alla fall om han går runt med den inställningen genom livet.

Charterresenärer är även annars ett mycket märkligt släkte.

I första programmet var det en reseledare som blev utskälld för att det tog för lång tid att komma genom passkontrollen av en man i övre medelåldern.

Och okej om man suttit i en flygstol i tio timmar är väl kanske passkö det sista man vill men att ge sig på en enkel reserepresentant är ju bara stolligt.

Man undrar ju vad mannen ville resetjejen skulle göra. Hasa upp polyesterkjol, kavla upp de blåa bluesärmarna och gå in till ett gäng trötta gränspoliser och slå näve i bordet och kräva ändring på hela systemet.

För vad är väl lite dödsskjutningar av demonstranter och regeringsoroligheter när det kommer ett gäng jumbojets med Thailands nya herrefolk - svenskar.

Thailand - är inte det 2000-talets idéfattiga svar på Kanarieöarna när vi svenskar ska ut och resa?

Jag kan faktiskt inte tänka mig något mer trist och ospännande än en badsemster dit. Och inte stiger resenärerna mer i ögon om det går till Leffe och äter ärtor med fläsk.