Spelhörnan

I dessa extremt knappra speltider anser jag det vara dags för att slänga upp ett nytt segment på Berget - recensioner av det som gemene man kallar tv-spel.

Först ut är Prince Of Persias intåg på nya generationen.

Prince Of Persia

Xbox 360, Playstation 3, Pc

(Ubisoft)

Betyg: 2 Herr Nilsson

Många var vi som exalterade väntade på att den persiske prinsen skulle anlända till den fräsch generationen av konsoler.

Och lika många var vi som tyvärr blev besvikna.

För även om spelet visserligen är bra och snyggt ihopsatt och att det rent tekniskt egentligen inte finns något att anmärka på finns där dirket från början en otäck känsla som kryper i en hela tiden. En känsla om att detta nog inte är så bra.

Och den enklaste förklarningen till de otäcka känslorna kan förklaras med Ubisoft-studions märkbara lathet när det gäller att ge sina spelare lite variation.

Själva banornas konstruktion där det som vanligt gäller att klättra, hoppa, springa på väggar för att ta sig fram ger visserligen en viss utmaning. Men när det gäller stridsscenerna mot diverse otydliga monster blir det värre med inspirationen.

De första boss-fighterna går väl men när man gjort femte, sjätte nästan liknade strider börjar det liksom ta emot.

Man kommer helt enkelt på att det förmodligen inte kommer vara i boss-striderna som Prince Of Persia kommer ge någon större variation. En känsla som bekräftas efter ytterligare exakt samma strider.

Prince Of Persia, eller Prince Of Persia 4 som är den officiella titeln är, skulle kunnat vara ett riktigt dunderlir som höjt spelserien till de allra högsta nivåerna i spelhistorier.

Tyvärr stoppas flygturen uppåt av spelutvecklarna som av någon outgrundlig anledningen sett till att allt blir en enda lång gäspfestival och upprepning av vad man har gjort tidigare i spelet.

Trist är väl ett ord som sammanfattar resultatet av mina intryck.