The Badest M-F I Smurfskogen

Trots alla de blåa figurerna som sprang runt i Smurfernas land var det ändå alltid han klädd i svart som jag fastnade för.
Gargamel, den mest misslyckade trollkarlen som någonsin tryckts på papper, kanske med undantag för Filur i Pellefant. Pellefant ska vi ta upp en annan gång, otroligt stor gudvärld som doldes sig i de serierutorna.
Men nu åter till Gargamel. Han hade egentligen inte så mycket på sin agenda förutom att utrota de där förbenade små smurferna. Han hade en förskrämd katt som hette Aztrael också, en mycket blek figur. Men han var ändå en herre som fastnade i mitt inre.

Därför var det kanske inte så svårt att förstå att han fastnade så lätt på mig igen när han väl knackade på igen.
Det var en herrans massa år senare och när han gjorde det var det i form av en plastfigur likt den på bilden.

På den den tiden skrev jag för Bohusläningens UNG-sidor och hade en skeppar vid rodret som lyssnade till namnet redaktör H.
Och eftersom alla vet hur vansinnigt roligt det är med plastfigurer och att låta dessa dyka upp på de mest väntade och oväntade platser förstår ju att detta blev min melodi. Speciellt under redaktionsmöten.
Till min hjälp i mina Gargamelupptåg hade jag en annan UNG-medlem, den ytterst förtjusande fröken M. Tillsammans gjorde vi stordåd med denna tio centimeter höga figur.

Höjdpunkten på vår Gargamelkarriär blev när vi var i Åmål för att göra ett litet knäckiliknäck i samband med Fucking Åmåls-releasen. Ett av de mest resultatlösa tidningsutflykter som gjorts då vi inte kom hem med ett enda reportage och knappt några bilder då fotografens kamera kraschade.
En grej fick i alla fall med oss hem. Min specialitet, Utgång.
Detta var en mycket udda Utgång och detta eftersom detta var mitt under allra värsta Gargamelyran.
På varje enkätbild hade nämligen min hantlangare M och jag placerat den lille trollkarlen så att han var med i bild. Otroligt roligt och fyndigt tyckte vi.

Det tyckte inte H kan jag säga som fick sitta eftersom han fick sitta och slita med dessa bilder och skär bort Gargis en bra stund innan han kunde publicera Utgången.
Till min enorma glädje fanns det dock en bild där den illvillige redaktören inte hade kunnat plockat bort Gargamel. Detta eftersom han stod på axeln den som svarade på frågan. Det var också den bilden som kämpat mest med för att få figuren att stanna kvar.

Gode Gud vad det är befriande att vara barnslig ibland. Synd bara att jag inte är så barnslig längre ...