I Apans Öron

När jag var ute och gick idag i snöfallet på västkusten slog mig tanken att jag kanske skulle börja tvinga på folk lite musik igen och göra Spotify-listor.

Så i alla blygsamhet kommer här sexton låtar som har fångat mitt intresse sedan jag gjorde dessa listor senast.
Och eftersom jag har varit extremt lat, tror senaste gången jag uppmärksammade er på musik var för nästan två år sedan, så är detta givetvis bara ett axplock på vad som har susat genom Apans lurar under denna tid.
Mest nöjd är jag över att jag har lyckats baxa in både hård metal med Iron Maiden och pretantiös ton från Anna Järvinen.

Hoppas på mycket nöje ändå, trots denna bredd (Fler spellistor finns som vanligt till vänster i listen.)

Så Föll Snön Tät Och Tung En Februaridag

En Kvinna Som Hon - Ulf Lundell: Självklart måste vi inleda med låten som gav mig inspiration till spellistans namn. Det räcker väl så med anledning.

Aces High - Iron Maiden: "There goes the siren that warns of the air raid. Then comes the sound of the guns sending flak. Out for the scramble, we've got to get airborne. Got to get up for the coming attack."
Detta är banne mig ingen inledningsfras på en tryckare som kan leda till en spirande romans.
Tung fartfylld berättelse om en luftstrid under "The Battle of Britain" signerad Steve Harris. Gott så.

Porslin - Anna Järvinen: Någon har sagt mig att för att uppskatta denna låt ordentligt måste man nog sitta på en sten vid en sjö i en skog, åh bloggens första Gyllene Tider-referens.
Men då sätter vi väl oss där då för böveln för detta är bra.

Strövtåg i Hembygden - Mando Diao: Låt ett gäng svåra rockers från Borlänge sätta tänderna i en skogstokig värmländsk poets texter och resultatet kan bli mycket bra.

Första Snön Är Alltid Vitast - Mauro Scocco: Ställ Mauro Scooco och Tomas Andersson Wij tillsammans framför en mikrofon och man vet att produkten blir makalös. Lägg sedan till Plura Jonssons som läser lite som inledning och det blir magiskt.

Mad World - Gary Jules: Den här Tears For Fear-covern är så vacker att man bara vill gå av på mitten. Det kommer jag naturligtvis inte att göra utan istället fortsätter jag bara med min Spotify-lista.

Händerna Mot Luften - Petra Marklund: "Händerna upp i luften. Pannan mot baren, nu spränger vi taket."
Vem har inte känt som någon gång när man har varit ute och svängt sina lurviga.
Petra Marklund fortsätter på den inslagna och framgångsrika vägen med att sjunga på svensk. Som stöd har hon denna gång Joakim Berg som både skrivit och rattat denna låt. Så vad kan bli fel.

Är Vi Lyckliga Nu? - Ulf Lundell: Jag blir aldrig lyckligare än när Mäster ställer sig lite bredbent, plockar fram det här soundet och bara kör.
Så jag Ulf, vi är lyckliga nu, väldigt lyckliga-

Gitarrer & Bas, Trummor & Hat - Hästpojken: Första frågan. Varför döper man ett band till Hästpojken? Med den frågan ställd, denna låt som hämtas under Hellströmsdoftande trakter är ett mycket gediget hantverk.

I'm Ready - Fats Domino: Kan man ha någonting emot en man som ser ut så här och kan man göra annat än gilla hans musik.
Nä, mer rock 'n' roll-piano åt folket säger jag




Ingen Kunde Röra Oss - Kent: Tidigare på listan hörde vi hur det kan låta när Jocke Berg sitter i produktionsstolen. Så därför är det inte mer än rättvist att han får kliva på andra sidan av glasrutan och ställa sig fram micken själv. Här kommer därför en låt som han och de andra i Kent släppte som en nyårspresent till sina fans. Klart man blir glad av presenter ...

Moon Landning  Sivert Höyem: Jag tackar min gamle fotboll- och snowracervän, tillika före detta assisterande allsvenske tränaren, Magnus Olofsson för att jag upptäckt denna låt. Stort tack Magnus.

Jag Och Min Far - Magnus Uggla: När Uggla tog ton i denna omskrivna Olle Ljungström-låt i "Så Mycket Bättre" var det nog många som ramlade baklänges. "Va kan Uggla låta så här och kan hans skriva sådana här texter?" Tydligt och lysande bevis på att den lille retsticka från Östermalm är så oerhört mycket mer än pom pom och simpla refränger.

Emmylou - First Aid Kit: Vad kan vara mer bedårande än en kvinna som står rakt upp och ner på en scen och sjunger enkla singer/songwriterlåtar med countrytouch? Tja, två systrar från Enskede kanske.

Some Die Young - Laleh: I Sverige visste vi redan att Laleh Pourkarim var en vacker, spröd och bra låtskrivare. Efter den 22 juli 2011 visste hela Norge detta också denna låt blev till ett nationellt plåster i sorgearbetet efter de tragiska händelserna i Oslo och på Utöya och något som alla i vårt grannland tog till sina hjärtan.

Sång Från Koster - Eldkvarn: Självklart har jag lyssnat på Eldkvarn sedan sist också, fattas bara annat. Här går tv-kocken Plura runt på sitt älskade Koster och tänker på både det ena och det andra. Inte minst försöker han sig, inte speciellt framgångsrikt ska dock sägas, på att sjunga på bohuslänsk dialekt. Men vad fan gör väl det, det är ju Plura.