I Apans öron

Clear!

Igår skakade vi liv i Veckans musikvideo och idag är det I Apans Öron som får sig en välbehövlig elchock i hjärtat.

Artist denna gång är en av min allra största favoriter, och det har naturligtvis tagit alldeles för lång tid, Bruce "Bossen" Springsteen.
Det blir alltså rockpoeten från New Jersey som ska leda oss genom en Spotify-listan bestående av enbart amerikansk rock.

Det är väl ingen större idé att börja yra om anledningar och annat utan det räcker gått och väl med att det är Springsteen som skäl nog för en lista.
Och innan alla hardcore-Springsteenfans börjar yla om att den och den låten saknas vill jag poängtera att det är en urval gjort av mig och ingen slutlig lista över vad som är bra med Bruce Springsteen. Det är vara en 26 låtar lång lista med bra musik från USA:s östra kust och inget annat

Bredbent Från New Jersey

My Love Will Not Let You Down: Det är väl lika bra att sparka igång det här kalaset på allra bästa sätt och det bästa i detta sammanhanget heter givetvis en fast trumtakt från Max Weinberg. Liveversion av ”My Love Will Not Let You Down” ger oss också ett riktmärke på hur länge en konsert behöver pågå innan hela stället kan svänga. 14 sekunder tog det från att Weinberg drog stockarna i skinnet denna kväll i Madison Square Garden innan hela Manhattan svängde, en tidsrymd som borde vara standard.

Sherry Darling: Partyt fortsätter och denna gång doftar det sommar, vibrerande luft och en usel svärmor. Litet skönt saxblås bjuds vi också på. Glatt och uppsluppet, trots all desperation i låtens text, som bara Bossen kan få det.

Tenth Avenue Freeze-Out: Ingen favorit hos undertecknad men det ska naturligtvis vara med, inte minst på grund av dess biografiska text om Springsteen och E-Street Bands tidiga liv. ”When the change was made uptown and the big man joined the band” är också givetvis klassiska ord i dessa sammanhang.

Streets Of Philadelphia: Inget är så säkert som att om man är med i en stor filmproduktion som handlar som utsatta människor ligger man alltid bra till för en Oscar. Om det var detta som spelade in eller om Springsteen kände för filmen Philadelphia, som handlar som en aidssjuk advokat spelad av Tom Hanks, ändå vet jag inte. Oavsett anledning, dock tror jag på det sistanämnda, vann i alla fall Springsteen en Oscar för bästa låt med ”Street Of Philadelphia”.

Highway Patrolman: Handlar om samvetskvalen som Joe som är skötsam polis har över sin border Frankie som mest håller på med en massa bus. Låtens text om bröderna ligger också till stora delar till grund för Sean Penns film ”Indian Runner” från 1991. Som vanligt när det gäller många Springsteens låtar har även denna låt begåvats med en massa coverversioner och som vanligt är det Johnny Cash som lyckats bäst.

Badlands: Denna låt fick en stor recensent på Aftonbladet under en Springsteen-konsert att spontant skrika: ”Detta är fan det bästa jag någonsin har hört!”. En anledning så god som någon att ha med den på listan.

Hungry Heart: En av de konstigaste tolkningarna av denna låt jag har hört var under Polar Prize-utdelning 1997 då Jennfier Brown sjöng låten. Inte för att det var speciellt dåligt utan mer för att se denna späda varelse sjunga om otrohet och att bryta sig ut.

Lucky Town: Aldrig har Springsteens ställning varit så darrig som när han beslutade sig för att göra allting själv och släppa ”Lucky Town” och ”Human Touch”. Och även om skivorna från 1992 inte gör så många glada finns det ändå några spår som tål att lyssna på. ”Better Days”, ”If I Should Fall Behind” är två som tillsammans med ”Lucky Town” håller bra kvalité.

Downbound Train: Nu är det elände igen i Springsteenland. Anledningen stavas naturligtvis kärlek och flyktad sådan. Finns så mycket mer att säga förutom att det är en av mina favoritlåtar med Bossen.

Born In The U.S.A.: Aldrig har väl skrevrock varit mer passande än när Springsteen gapade sig igenom denna superhit i mitten av 80-talet. Roligt är också att krigshetsare och tokälskare äv USA använt denna låt till bakgrundsmusik åt sina syften. Sällan har någon lyssnat sämre på en låttext än de som kom på detta då låten är allt annat än Amerikagullande. Bra rasp och laddning i rösten är det hur som helst.

Stolen Car: Här får vi höra en annan, och bättre, version av detta epos som med sedvanlig brilljans ser tillbaka på en man med ett trassligt kärleksliv. Så Springsteenskt som det kan vara.

Independence Day: När vi ändå har öppnat locket till berättarlådan är det lika bra att fortsätta med alstret där ett komplicerat son-pappa-förhållande avhandlas. Återigen brilljant om att bryta sig loss och samtidigt tycka synd om sina föräldrar som aldrig tog steget.

Thunder Road: Den Springsteen som jag förmodligen sjungit mest. Detta tack vare att folk på Packhusgatan med lite dunder innanför blusen gillar, förlåt, älskar att skrålla sig till himlen med hjälp av denna låt, något som docl inte varit lika älskat av personens röst alla gånger.

Linda Let Me Be The One: Av någon anledning får jag alltid lite gnäll från en Springsteen-kännare jag är vän med för att jag gillar denna låt. Varför förstår jag inte riktigt då den innehåller ju allt som en bra låt ska ha. Det är gängmedlemmar, sönderskurna säten, kärleksrivaler och en tjej som heter Linda …

My Hometown: Bruce målar upp en tavla över sin hemstad som tar sin start i en behaglig biltur med sin pappa under slutet av 50-talet för att sluta med en ögonblicksbild från när han återvänder till staden. En bild som visar upp alla tecken på en stark nedgång och uppgivenhet i hans gamla kvarter.

Janey Don't You Loose Heart: En okänd pärla som gavs ut som en b-sida och som sedan togs upp på samlingsboxen Tracks. En oförtjänt plats för denna helgjutna sak som avslutas med vacker kastratsång från Nils Lofgren, en insats som för övrigt var Lofgrens första inspelning med E Street Band.

Secret Garden: Låten är väl mest berömd för att ligger som romantisk bakgrund i efterspelet till Reene Zellwegers och Tom Cruises dejt i ”Jerry Maguire”. Men förutom det är det sanslöst bra låt också.

The Promise: Det är svårt att kryssa mellan de berättande mästerverken när det gäller Springsteen. Här kommer därför ytterligare en, och jag kan redan nu avslöja att det kommer fler på listan. Denna gång är det två polares liv och relation som avhandlas på 4:48.

Because The Night: Ni kan historien. Springsteen började skriva på låten men kunde inte få ihop den och gav den därför till Patti Smith som under vaknatt i väntan på sin pojkvän fann orden och färdigställde den till sin allra största hit. Stor låt som helst ska höras när båda upphovsmänniskorna sjunger den tillsammans.

The Ghost Of Tom Joad: Hämtad från albumet med samma namn som utan tvekan är Springsteens mest samhällsrealistiska och därmed starkaste skapelse. Namnet Tom Joad har han hämtat från John Steinbecks roman ”Vredens Druvor” där Tom Joad representerar den enkla människan. Precis den människa som Springsteen också gestaltar på albumet.

Ricky Wants A Man Of Her Own: Från ”Tracks”, samlingsboxen med outgivet material och det overkligt coola omslaget med i en soffa halvliggande Bruce Springsteen, hämtar vi denna pärla. Pärlan innehåller ett inslag som Apan i allmänhet gillar sanslöst mycket, sång kompat enbart av trummspel. 1.54 in på denna låt får vi ett lysande exempel på vad jag är svag för när Bruce och Max Weinberg ger sig ut på en drygt tio sekunder lång resa tillsammans.

No Surrender: ”Well, we bursted out of class, had to get away from those fools. We learned more from a 3-minute record, baby, than we ever learned in school” har nog satt fingret på många ungdomars frustration över tillvaron mer än en gång. Denna liveversion är annorlunda än originalet som är en riktig rockrökare. Detta format tycker jag dock passar låten bäst och därför blir det live.

The River: Här har vi anledningen till att en gång i tiden började fatta tycke för Springsteen. Ni börjar kunna låtgenren nu. Visst är det berättarrösten som Bruce än en gång tar på sig. Men för min del får denna genren dyka upp hur många gånger som helst om det är så här pass bra.

Youngstown: En stads uppgång och fall får vi följa nu när vi bekantar oss med Youngstown, en stad i Ohio vars ve och väl under hela dess existens kretsat runt en sak, stålindustrin. Den bittra textraden ”Them big boys did what Hitler couldn't do ...” efter nedläggning av stålverket är stor poesi.

Tougher Than The Rest: En självsäker sångaren berättar för sitt kärleksföremål att hon må kan ha varit med om en del under sitt liv, men att hon aldrig träffat någon som honom. Tänk den som kunde vara så självsäker ...

Born To Run: Vi har sparat det bästa till sist och vi har sparat det framträdande som bäst representerar det som är Bruce Springsteens största signum, ett sanslöst drag på scenen. Vi går nu tillbaka till 1985 och Giant Stadium i New York och får se Bossen laddad på med den allra bästa inspelade version som finns av ”Born To Run”.